Personal shopping

NEW YORK Någon mer än jag som är lite nyfiken på vad det egentligen var för present som drottningen köpte till kungen på Beretta?

Uppdatering: Idag besökte jag butiken, det gick ju inte att motstå! Affären var rena rama mini-varuhuset i tre våningar för kungar och andra jaktintresserade, med mängder av kläder och attiraljer för en lyckad jakt.
Märkligt nog förnekade försäljaren att det hade varit någon svensk shoppande drottning i faggorna, men eftersom hon ändå visste att en sådan hade varit ”i närheten” igår anar vi att det var en ren lögn.
Edward ville ha en picknick-korg och ett etui med numrerade snapsglas; jag ville ha en khaki-färgad skjortklänning – och båda förundrades vi av ett märkligt vinflaskställ konstruerat av jakttroféer (horn av något slags djur).
En fantastisk butik, på det hela taget! På lördag kan ni möjligen höra något om den i radion, mer information kommer. Se även Pontus Hööks blogginlägg om förrgårdagens händelser här samt detta: http://www.edwardblom.se/2011/04/07/min-fiancee-om-drottningens-snedsteg

/Gunilla

Fetteskapism och Skärholmsshopping

STOCKHOLM Häromdagen skrev jag hur New Yorks restaurangutbud lockar. Det gäller fortfarande, men denna svulloblogg fick mig inte direkt att längta efter USA:s utbud av flottig snabbmat.
Ändå fascinerande vilka groteska skapelser folk totat ihop av socker och fett i olika kombinationer, till exempel dessa beströsslade och chokladdoppade corn dogs, denna vidriga schnitzel-Dagobertmacka, dessa sushiformade Thanksgiving-rester, denna spaghettifyllda köttbulle och den här baconmuggen fylld med smält cheddarost. Den ena vidrigare än den andra! Vissa av anrättningarna tycks vara på riktigt, det vill säga de säljs i matstånd och av kedjor. Man förstår att Jamie Oliver fick det tufft i USA (jag skrev om hans amerikanska TV-program i tidningen VI i våras, ej online).
Mer om This is why you're fat-bloggen här.

Apropå mat tipsade en vän igår om de osannolikt låga priserna på bland annat kött i Skärholmens livsmedelsbutiker. Han hade gjort en raid dit för att fylla upp frys och skafferier med allt från entrecôte, högrev och lammstek till majonnäs och ...vad det nu var. Det borde jag också göra.

/Gunilla

Bekantskap sökes med stilenlig växt

STOCKHOLM Jag råkade köpa en jardinjär med Ostindia-mönster igår. Kan någon mer blomsterkunnig person än jag föreslå lämpliga blommor att placera i den? Försäljaren föreslog hyacinter, men det känns alldeles för juligt, tycker jag.

/Gunilla

Shoppingfynd

STOCKHOLM Eftermiddagen har tillbringats i Gamla stan, längs med Drottninggatan, i Hötorgshallen, i Kungsträdgården och framför allt i solen. Bland annat köpte jag böckerna ovan, och inte mindre än tre (!) baddräkter.
Jag och expediten kom överens om att åtminstone en av dem lämpar sig mindre väl för att bada i, däremot mycket väl för att bära ombord på exempelvis ett segelbåtsdäck. Återstår bara att fixa segelbåten.

/Gunilla

Tintin-butiken i Gamla stan stänger

STOCKHOLM Idag gick jag av en slump in i Tintin-butiken på Köpmangatan 3. Tur var det, för det visade sig att affären ska stängas – redan i april.

Som möjligen framgått av denna blogg känner jag en viss fascination för och kollegial släktskap med Tintin.
Många journalister hyser ju en fäbless för honom, men jag är inte en sådan fan som kan citera passager ur Blå Lotus eller rabbla namn ur Det sönderslagna örat. Ej heller har jag särskilt många av albumen. Däremot har jag i många år snarare försökt "resa i Tintins anda" – som reporter till konstiga länder där märkliga saker hänt.

Det är tydligen svårt att få lönsamhet även i nischbutiker. (Tänk bara på hur många Tintin-vykort man troligen måste sälja för att kunna köpa in en certifierad kassaapparat à 15 000:-.) Ingela Lindström, som drivit Tintinbutiken i tre år, har försökt hitta någon i sällskapet Generation Tintin som skulle vilja ta över, men tyvärr förgäves.

Jag har tidigare köpt ett antal plastmappar med motiv från vissa album, en Tintin-nyckelring och lite annat smått och gott. Nu inhandlade jag fler plastmappar, en liten knapp från Tintin i Amerika och dessutom en modell i en slags samlarserie: en bil där Tintin&Co sitter omgivna av hurrande medborgare (sedan han bidragit till att sätta dit maffian i Chicago; se bilden ovan där endast bilen och dess passagerare finns med). Kanske innehåller föremålen någon slags kraft...

Ingela Lindström berättade att hon haft en hel del kunder som uppskattat henne sortiment även från Tintins hemland Belgien: samlare som hittat saker som Tintin-butiken i Bryssel inte haft.
Dessutom utgår hon från att Tintin-intresset får ett uppsving i samband med den stora Spielberg-filmatiseringen som kommer nästa år; tydligen har Moulinsart Studios som förvaltar rättigheten till figurerna – och som hittills varit väldigt restriktiva – gett tillstånd till bred kommers med försäljning av prylar kring filmen.
Och helt tänker hon inte överge sitt mer exklusiva sortiment. Kanske dyker hon upp på samlarmässor framöver. Men butikslagret är för närvarande fullt av påsar med föremål som Tintin-samlare bett att få ställa undan.

/Gunilla

Det lilla småborgerliga livet i Gamla stan

STOCKHOLM Idag tänkte jag slå till på ett pain au chocolat från Frantzén/Lindebergs bageri, för att kolla om det levde upp till hypen. Det gäller att passa på, eftersom de stänger för semester från den 11 juli, det vill säga på lördag. Och jag lyckades inte ta mig dit under öppningstid när jag var hemma i vintras.

Men tji fick jag, de bakar tyvärr varken chokladbröd eller croissanter nu, på grund av värmen! Så jag köpte istället en surdegslimpa med valnötter, och dagens sallad som ni kan se på bilden ovan (observera att jag lagt upp den på en tallrik hemma, alltså uppvält ur plastskålen – antagligen skulle serveringen på plats ha blivit mycket mer elegant).

På vägen hem stödköpte jag en caffèllatte och ett, just det, pain au chocolat på Café Edenborg. Märkligt nog märktes det inte alls att stället snart ska stänga. Allt var precis som vanligt. Inga gäster med sorgeband (än). Tyska brinken proppfull av svensk-, tysk- och spansktalande turister.

Sedan hamnade jag mitt i en Magasin M-fotografering! Självaste Amelia Adamo blev stylad och plåtad alldeles utanför min port. Samtidigt närmade sig från Brända tomten ett brudpar, som också de blev fotograferade. Jag smet in i mitt hus för att äta min sallad på gården i lugn och ro, men då började det regna – och så tvättades granntaket för högtryck så att det blev minst av allt lugnt. Möjligen var det, för högtryckstvättarnas del, ett exempel på proletärt liv i Gamla stan, vet ej (bild se nedan).
Så jag har ätit salladen härhemma, medan jag klurat på hur jag ska skrapa ihop en överflödig tusenlapp att äta på Frantzén/Lindberg (restaurangversionen) för, innan de stänger för sommaren.

Dagens promenad: Lilla Nygatan 16 ToR
Dagens iTunes: nix, jag lyssnar på Nour El-Refais Sommar
Dagens rätt: couscous-sallad med tomat, grillad paprika, grillade auberginer, rucola, jordärtskockor, vitlökskräm och parmesanost
Dagens kontor: hemma

Lite senare: Nu ska jag ägna mig åt Michael Jackson på TV4 de närmaste ...tio timmarna. Det ska bli intressant att se vilken bild som ges av Joe Jackson i The Jacksons – an American Story från 1992. Det jag sett hittills, inledningen, ger en stiliserad och romantiserad men ändå fantastisk inblick i småstadslivet bland skötsamma svarta i 50-talets Gary. Det är förstås en så'n film som är spännande och intressant enbart för att man vet att det unga paret som är huvudpersoner skulle komma att bli föräldrar till en av världens största artister.
Musikalfilmen bygger på Katherine Jacksons egen berättelse från början av 90-talet. Hon måste vara högvilt för alla amerikanska TV-shower nu. Rimligen sitter hon inne med svaren på ganska många av alla frågor som hela världen har om myterna kring hennes son Michael. Fast kanske vill vi alla bevara dem.

Förresten, det känns fint att TV4 anlitat just Fredrik Strage som kommentator till minneshögtiden från Los Angeles. Han har levererat några av de bästa svenska kommentarerna till hela Michael Jackson-traumat. Jag har tidigare länkat till denna text från 2007 i DN. Lyssna även på detta inslag i P4 också.

/Gunilla

Köp Michael Jacksons ande i en påse

STOCKHOLM Just nu ligger högsta bud på endast $1,75, så det finns goda möjligheter att bjuda hem små påsar med jord från Michael Jacksons Los Angeles-kvarter – på eBay, givetvis. Säljaren skriver bl a i sin annons:

This auction is for soil that I collected from the same ground that Michael Jackson's home at 100 North Carolwood Drive in Holmby Hills, Los Angeles, sits on. This is the last home and place where Michael Jackson died.

I live in Los Angeles, and was able to drive there and collect this by hand only hours after he died.

Some people believe that this soil holds a special power since it is where Michael Jackson lived, walked, and then sadly died on June 25, 2009.

Who knows what you can do with it?

Place it on a shelf as a keepsake?
Plant a seed in it and sprout new life?
Eat it and hope you can sing and dance like Michael Jackson?
Add it to your garden and hope that the spirit of MJ helps it grow?
Give it to an aspiring singer?

The possibilities are endless!

Many believe that the ground associated with a person when they die contains
their essence and power and is in a sense hallowed ground.

Think about it...the very sound waves of Michael Jackson's amazing angelic voice have gone into this very same soil as he walked, talked, and sung throughout the property.

This is the last ground that Michael Jackson ever walked on!
Perhaps his ghost is residing in this piece of earth!

This soil was collected within hours of Michael's death and was not easy to get!

Some people may think it's creepy, some may be fascinated,
other's desperate to get their hands on this before the power goes away.

/Gunilla

Det är lätt att skriva

NEW YORK Så sant som det är sagt:


Citatet är hämtat från sajten Fire Under Your Butt; Inspiration for Writers. Den som vill kan köpa en t-shirt....


/Gunilla

Union Square; New York i ett nötskal

NEW YORK Mina sista slantar är för länge sedan slut (hoppas att vissa fakturor betalas i veckan, hoppas hoppas hoppas, särskilt de som är ett par veckor sena redan...) och nu brände jag även det allra sista kreditutrymmet på: 

En San Francisco Sourdough-limpa och ett "franskt lantbröd" för fyra dollar (inte lätt att hitta gott bröd i New York, så man får passa på när dessutom reas ut!), en enorm påse äpplen för en dollar, en liten kruka rosmarin, en liten kruka basilika och två enorma blomsterkrukor för hängande bruk för totalt 26 dollar (alla växterna) – blommorna ska ni kanske få se bilder på så småningom! Om det blir som jag tänkt kommer inte bara hela lägenheten att lysa upp utan även hela kåken.

Höll på att köpa färsk lammkorv med rosmarin också men lyckades besinna mig.

Jag har alltså varit på Union Square's Farmer's Market, som är New York i ett nötskal. Skrev om det i ett resereportage för SvD för sju år sedan, men det är verkligen dags igen. 

Kruxet är att jag har så många stories om bondemarknader-livsmedelspolitik-urbana odlingar och annat att jag blir alldeles vimmelkantig (därför jag behöver ett bra idea management-program...)! Union Square Park är intimt förknippad med New Yorks politiska historia, och är fullt av diverse galningar och folk som bara slappar i solen. Ljuvligt.

Nu ska jag gå och lägga mina sista skrynkliga dollares på Manhattans förmodligen bästa falafel!

/Gunilla

Grundkurs i fattigdomskunskap

NEW YORK Washington Post har ett reportage om hur dyrt det är att vara fattig i USA. Inledningen:

You have to be rich to be poor.

That's what some people who have never lived below the poverty line don't understand.

Put it another way: The poorer you are, the more things cost. More in money, time, hassle, exhaustion, menace. This is a fact of life that reality television and magazines don't often explain.

So we'll explain it here. Consider this a primer on the economics of poverty.

(– – –)

"When you are poor, you substitute time for money," says Randy Albelda, an economics professor at the University of Massachusetts at Boston. "You have to work a lot of hours and still not make a lot of money. You get squeezed, and your money is squeezed."

The poor pay more in hassle: the calls from the bill collectors, the landlord, the utility company. So they spend money to avoid the hassle. The poor pay for caller identification because it gives them peace of mind to weed out calls from bill collectors.

(– – –)

The poor pay in other ways, ways you might never imagine. Jeanette Reed, who is retired and lives on a fixed income, sold her blood when she needed money. "I had no other source to get money," she says. "I went to the blood bank. And they gave me $30.

"I needed the money. I didn't have the money and no source of getting money. No gas. No food. I have to go to a center that gives out boxes of food once a month. They give you cereal or vouchers for $10. They give you canned tuna and macaroni and cheese. Crackers and soup. They give you commodities like day-old bread."

/Gunilla

Leker med iTunes

NEW YORK Dagens spellista i iTunes! Jag har dessutom köpt lite låtar genom Apple Store (trots att jag egentligen är sur för att de inte levereras i ett format jag får använda i mina bildspel, det vill säga MP3), idag närmare bestämt Carla Brunis första album och några av min nya favvo Cat Power.

Henne hade jag faktiskt aldrig hört talas om tidigare (jag lägger genast till kategorin "väldigt sent på bollen") men en handfull av hennes låtar plötsligt bara fanns i min dator häromåret. Antagligen hade någon äppelgud skickat in spioner i mitt iTunesbibliotek, noterat att där fanns rätt många kvinnliga singer/songwriters och kommit på att de skulle skicka in några Cat Power-låtar som lockbete.

Det knepet funkade. Jag råkade spela dem, gillade dem skarpt och har nu köpt resterande låtar på den plattan (Moon Pix och någon till).

Med en hög kopparmynt!

Hur gick det till? Jo, det fanns härhemma en skål med massvis av pennies, dimes, and nickels, alla 1-, 10- och 5-centare. Mest pennies, som påminner om svenska femöringar. Eftersom jag är tämligen pank såg jag framför mig hur dessa pengar skulle kunna bidra till hushållskassan, och gick en promenad i Harlem på jakt efter en av de automater som finns för att växla in mynt. Den närmaste, i grannkvarteret, var trasig, så jag fick gå tvärsöver Manhattan och till Pathmark där det fanns massvis av automater.

När man kunde välja ett presentkort i Apple Store för sina mynt – vill man ha kontanter får man betala en växelavgift på cirka 10 procent – kunde jag inte motstå det. Ingen dum idé! Kopparmynten motsvarade exakt fem dollar, så nu har jag fem nya låtar som jag kanske inte hade köpt annars – och de bidrar verkligen till hushållet!

Dessutom har jag kommit på att det är väldigt roligt att leka med Genius-funktionen i iTunes (man klickar på en låt i sitt bibliotek, och så hittar datorn på en kombination av låtar av dem man har, av diverse artister, utifrån den). Se exempel nedan.

Datorinfiltratörerna på Apple har förresten skickat in låtar av bland andra Jolie Holland och Sigur Ros också.

/Gunilla

Bland paprikor och auberginer på Fairway's

NEW YORK Jag har just kommit hem från världens bästa snabbköp som råkar ha en filial i Harlem – på gångavstånd!
Ett för mig nytt fynd i matkorgen ser ni ovan. Vad är det?! Gissa!
Om det hänger några matnördar här – detta är troligen för enkelt för er, så ni får gärna tipsa om sätt att äta detta på istället. Syltade eller saltade eller något annat?

Uppdatering: så här ser de ut inuti!


/Gunilla

Snurr på patriotismen

NEW YORK Tja, jag vet inte vad jag menar med rubriken, för det kanske inte exakt är patriotism som fick mig att köpa den här fina leksakssnurran. Men den var på något sätt oemotståndlig!
Dessutom kan den kanske komma till användning som föremål för diverse genrebilder i framtiden. Exempelvis för att illustrera amerikanska satsningar på vindkraft, USA:s skräck för leksaker importerade från Kina (där denna givetvis är tillverkad), ekonomi i blåsväder eller patriotiska stämningar på speed.



Numera står snurran nedstucken i en av mina blomlådor utanför fönstret, och väntar på att få sällskap av vårens nya växter.

/Gunilla

P S Dessa och många andra fotografier på denna blogg är tagna med min dators inbyggda kamera och programmet Photo Booth. Det är ett väldigt trubbigt redskap för att ta bilder med, och kvaliteten blir därefter – det hoppas jag att ni förstår.

Frimärksautomaten som slösade tid

NEW YORK Shoppingbestyren fortsatte i Harlem, närmare bestämt i en av områdets många one dollar-stores.
Jag trodde i min enfald att allt som inte var prismärkt med något annat kostar en dollar, men så var det förstås inte. Prisglidning finns även i one dollar-stores, insåg jag; de prylar jag köpte kostade $1.49 och $1.99 eller vad det nu var. Go figure!

Maskeringstejp, 50 vita kuvert, svart och brunt skoputs i resestorlek och en stilig stjärnbanérssnurra, blev det.
Rätt många av de varor som finns i de här butikerna är verkligen absurda. Det var flera saker jag ville köpa bara för att fotografera och visa er, typ karamellfärgade popcorn och marshmallow peeps/sugar cookies som såg ut som en slags bleka pepparskaksgubbar. För att inte tala om alla märkliga verktyg, hushållsredskap, prydnadsföremål och leksaker. Men någon måtta får det vara på fotograferandet idag! Fast snurran får ni se i ett kommande inlägg.

Sedan gick jag till postkontoret på 125:e gatan för att köpa frimärken till fyra alldeles vanliga brev till Sverige och ett vykort till Italien.

Det var utan tvekan det mest komplicerade frimärkesköp jag någonsin genomfört, närmare bestämd i den kombinerade våg (till vänster) och frimärksautomat ni ser ovan! Och då är kandidaterna i den tävlingen många, typ frimärksköp på postkontor i Goa och Tokyo och så'nt.
Varje brev skulle vägas och varje frimärke köpas för sig – och eftersom varje köp krävde att jag svarade på åtta–tio (!) rätt komplicerade frågor om just det brevets beskaffenhet och vad jag ville göra med det på "det automatiska postkontorets" skärm blev det snabbt smått absurt. Det började lite oskyldigt med Vill du "sända ett brev eller paket" eller "köpa frimärken" eller "söka information"? som på bilden ovan, men sedan blev det bara värre och värre.

Det räckte förstås inte med det femtiotal knapptryckningar som borde ha blivit resultatet, för givetvis blev det fel någon gång så att jag fick börja om – och vid ett tillfälle blev jag så stressad av att det tog så lång tid för just mig att jag lät kunden bakom mig i kön uträtta sitt ärende.
Men det tog förstås lika lång tid för henne, och när jag hade väntat på henne i tio minuter (hon hade kanske två kuvert!) fick jag själv börja från början igen.

"Automated Postal Centers save time" är tydligen mottot för de här automaterna. Tja, inte åt kunderna i alla fall. Amerikanska röstningsmaskiner är antagligen ett under av användarvänlighet i jämförelse.

/Gunilla

Vajsing

NEW YORK Eftersom jag har tillfälligt inköpsstopp just nu hade jag inte tänkt köpa något på Apple Store. Annars finns det som ni kan gissa – och för att fortsätta på textreklamspåret – många fina och rätt så nödvändiga saker där: snygga datorfodral, högtalare, scannrar, videokameror och såklart iPhones.

Jag skulle mest akut behöva en scanner, bland annat för att föra in arbetsprover och så'nt till min hemsida, och noterade att det rentav finns skrivare med scannerfunktion som är gratis eller väldigt billiga, om man samtidigt köper en dator.
Nå, det behöver ju inte jag, i alla fall inte just nu – men om det är någon som är på väg hit för att göra det kan ni ju höra av er. ;-) Jag har "corporate and government"-rabatt på Apple Store, vilket gör att prylarna i praktiken blir skattefria. Du får rabatten, jag får scannern. Hehe. Men det är nog mer komplicerat än det låter, med kuponger som ska skickas in hit och dit.

Ännu mer akut visade sig min sladd behöva bytas ut. Den har varit i dåligt skick en tid, men det har ändå funkat att ladda datorn. Idag har läget kraftigt försämrats, som möjligen framgår av den suddiga bilden, så det fick bli en ny.
Som vanligt måste man byta ut hela prylen, inklusive transformatorn. Nåja, jag skrotar inte den gamla, utan hoppas att det inte börjar brinna om jag har den som reservsladd hemma. Lite isoleringstejp bara, så slipper man i alla fall se eländet.

Och lite oförutsedd shopping var ju om inte annat ett bra sätt att fira min senaste betalningsanmärkning.
Japp, det kom en ny sådan idag; marginalerna var inte på min sida i förra veckan – som till stor del gick åt till wheelande och dealande med olika slags transaktioner hit och dit. Lite synd, eftersom tiden hade varit bättre använd på sådant man möjligen kan fakturera för.

En (1) enda dag för sent kom min betalning – på ett någorlunda ansenligt antal tusenlappar varav en hyfsat stor del kom från det stiliga stipendiet – in till Skatteverket. Vilket innebär att jag nu får leva med denna betalningsanmärkning till och med december 2012.
Inte en krona i kredit någonstans lär jag få till dess, inte hos någon seriös bank i alla fall. Och det finns inte enda sätt i hela världen att rensa registrena på den betalningsanmärkningen, så vitt jag förstår.

Kanske jag kan vända alltsammans till något positivt?! Typ sälja in nå'n krönika till Kronofogdens informationsskrifter, där jag använder mig själv som avskräckande exempel.

/Gunilla

Ett roligare liv, downtown med Sofi Fahrman

NEW YORK Mitt liv och min blogg borde bli lite mer så här, jag vet.
(Länken korrigerad.)

/Gunilla

Lycka är...

NEW YORK ...att hitta en gammal rulle Marabou Mjölkchoko när man städar skafferiet. (Courtesy of Ikea i Red Hook, där man kan köpa de mest fantastiska matvaror, hehe. Och Manhattan-bilder...)

/Gunilla

Choklad och champagne

ZÜRICH Liza har inte synts till här på den shoppingvänliga flygplatsen, men jag köpte lite choklad och tänkte på en av hennes kompisar.

Annars dricker jag champagne och äter en mycket märklig "pizza" med torkade tomater, zucchini, pesto och klippt gräslök och någon slags sardellsmak (?).


Dyrt och absolut inte prisvärt, men jag lär vara snudd på pank ett bra tag framöver så det är typiskt fattiggourmetbeteende!

Snart dags för avgång.

/Gunilla

Till jultomten

NEW YORK Jag vill ha en så'n här mikrofon (för att göra radiointervjuer)! Mer teknisk info här.

/Gunilla

Dyrt med dollar – 40%-ig hyreshöjning på ett halvår

NEW YORK Dollarn uppe i 8:42! Ojojojojojojojoj. I slutet av april stod den i 5:90. Det innebär alltså en uppgång på nästan 43 procent på drygt sju månader, för oss som har inkomster i kronor och utgifter i dollar.

Hmm, det är inte lika roligt att betala hyror och räkningar nu som i våras, och det var inte ens särskilt roligt då...

Men så sent som i början av september var kursen – enligt samma källa, se länk – 6:56. Så ökningen är på blott tre månader hela 28 procent, bara på grund av valutakursförändringar (faktiska kostnadsökningar räknat i dollar orkar jag inte ens tänka på).

Det är lätt att le lite bittert när man ser hur svenska hyresgäster klagar över en årlig hyreshöjning på 3–4 procent... Kanske borde vi utlandsstationerade frilansjournalister få vårt eget lilla krispaket, det skulle inte kosta så mycket eftersom vi är så få. (Här i USA skojas det i alla fall om ett "bail out"-paket till sparkade journalister...)

Men som vanligt är det alltid mest synd om industriarbetare. Aftonbladets ledarsida skriver klokt om hur de varslade i detaljhandeln och hotellreceptioner glöms bort, liksom uppsagda tjänstemän.

Det gäller väl att se positivt på det hela. Som att man slipper trängas med svenska Manhattan-turister när man shoppar....nej, just det, det gör man ju inte (man shoppar inte, alltså). Eller som att kursen var uppe i nästan elva kronor (juni 2001) när jag var student här! Det var tider, det. Så illa är det i alla fall inte nu.

/Gunilla