”Where the beautiful women are...

\

NEW YORK ... is where the country is headed”.

Kolla in Kalle Melanders bildspel om Sverigedemokraternas väg till riksdagen, med fotografier som han tagit för Sydsvenskan: http://cdn.sds.se/bildspel/KMsd_20109020. (Fotot ovan är mitt eget ihopklipp av bilder ur Kalles urval, citat enligt ”fair use”-modellen.)

Det har varit mycket snack om bristen på kvinnor inom Sverigedemokraterna. Men när jag ser Kalles, och andra fotografers, bilder från partiets valvaka undrar jag om inte den av Per Gudmundson så omhuldade ”The Theory of Protest Babes”, eller ”The Babe Theory of Political Movements”, är tillämplig i det här fallet?

När jag talade med Per en kväll i augusti frågade jag honom hur han skulle vilja tillämpa den teorin i årets valrörelse.
Hans svar kom då omedelbart: det är i Kristdemokraterna(s ungdomsförbund) de flesta babes huserar. (Jämför med blogginlägget från 2007 jag länkar till ovan, som handlar om center babes.) Johan Ingerö verkar vara inne på samma linje, då han kryssade KDU:s Sara Skytteldal.

Men jag skulle tro att Sverigedemokraterna inte heller ska glömmas i sammanhaget. Trots alla grabbiga grabbar som tycks dominera partiet.

Per får gärna utveckla vad han tror. Det är trots allt han och inte jag som är expert på babes (och på politik).

/Gunilla

P S Kalle är den fotograf med vilken jag gjort två reportageresor i Haiti. Här är hans hemsida!

Hädelse för 2000-talet

Chattfråga på svd.se:
Vad innebär ordet "hädelse" för dig?
(torsdag 11 mars, 2010 11:57 barbra)

11:58 Lars Vilks: Det är att förnedra en företeelse, t ex att kalla tomten för en försupen uteliggare. Då kan tomtens vänner känna sig kränkta och åberopa att de tillhör en svag grupp.

/Gunilla

Irshad Manji!

Kolla på:

http://svtplay.se/t/103486/existens

Paulina Neuding på Neos blogg:

"Irshad Manji är lesbisk, feminist och djupt troende muslim, och en stark kritiker av de strömningar inom islam som finner stöd för våld och heligt krig i de religiösa källorna. På grund av sitt arbete lever hon – inte helt oväntat – under ständigt dödshot.

Men när SVT:s Existensredaktion letade efter framträdande svenska muslimer som hade något gott att säga om Irshad Manji hittade de inte en enda. (– – –) Därför föll det på Neos grundare och förra chefredaktör Sofia Nerbrand att berätta varför hon stöder Manjis kamp."

Neo publicerade en text av Irshad Manji – Att tro kräver självständigt tänkande – i Neo nr 4/2007, se länken ovan.

/Gunilla

"Varför skulle SD:s idéer få genomslag?"

"Varför blir så många i den politiska eliten så b-nödiga av SD egentligen? Jag fattar det inte? De har en paradfråga – integrationspolitiken, som lyckas attrahera en ganska begränsad del av väljaropinionen. Resten av befolkningen och politiska partierna delar inte de åsikterna. Så varför skulle SD:s extremt radikala idéer få något som helst genomslag?
Det finns ju andra partier som driver frågor på tvärs med resten av befolkningen, till exempel vänsterns förslag om förstatligande av bankväsendet, men det är ju ingen som tror att den typen av idéer kommer att få något genomslag. Men av någon anledning har man fått för sig att blotta existensen av SD i riksdagen skulle solka ner dess anseende och göra Sverige till ett nytt Danmark. Varför skulle det göra det? 95% av befolkningen delar inte SD:s åsikter om invandring. Varför skulle SD få något att säga till om i just den fråga där ingen annan delar deras åsikt? Jag fattar det inte."

Jonas Lundqvist kommenterar på Johan Ingerös blogg.

/Gunilla

"Putsandet av den wollterska bysten"

Jag skrev nyligen om att extremvänstern var grovt överrepresenterad bland gästerna i höstens avsnitt av Här är ditt liv. Johan Lundberg har nu skrivit om Sven Wollter och hans förankring i Kommunistiska partiet i Axess:

"Att Sven Wollter är en duktig skådespelare hindrar inte att det är i högsta grad problematiskt att SVT så ihärdigt deltar i putsandet av den wollterska bysten, där skådespelarens sympatiyttringar till förmån för några av vår tids absolut värsta skräckregimer regelmässigt framställs som en trivsam kuriositet. Det räcker med att fundera över vilket öde som hade mött en tekniskt driven Dramatenskådespelare som på motsvarande sätt skulle ha börjat ge uttryck för högerextremistiska sympatier. Att låta en nazistisk skådespelare sitta och självgott betrakta sin livsgärning hade givetvis varit en omöjlighet i statstelevisionen.

Exemplet säger en hel del om hur halvhjärtad västvärldens uppgörelse med 1900-talets kommunistdiktaturer har varit i jämförelse med den berättigade vidräkningen med nazismens illdåd."

(Via: Dick Erixon)

/Gunilla

Kamrat Guillou III

SvD i augusti, intervju med Jan Guillou om varför han skrev Ordens makt och vanmakt:

"Men också för att jag vill ge en annan bild av de där åren än mina jämnåriga som omvänt sig och nu berättar hur fåniga alla jävlar, inklusive de själva, en gång var men att de nu, tack och lov, blivit så kloka. Vi var inte fåniga! Vi var seriösa och hade utomordentligt rätt!"

På slutet av 60-talet var Guillou alltså inte bara ung och naiv, utan även seriös och inte fånig.

(Men som jag skrivit tycker jag att hans förklaringar om att han med sina KGB-kontakter var ute efter spänning och scoop är helt trovärdiga.)

Jan Helin kommenterar här, citat:

"Journalisthistorien är full av äregiriga 22-åringar som gjort tveksamma grejer för att få scoop. Då och då driver denna äregirighet till stordåd, som senare skulle bli fallet med Guillou. Mina skäl till denna uppfattning är två:

1. Expressens avslöjande är spännande på så sätt att Guillou bekräftar kontakt med KGB, men det är i övrigt så tunt i sakinnehållet att det knappast kan handla om vad som kan kallas en spion. Förklaringen om att detta snarare handlar om en ung reporter med glimrande ögon som får en inblick i det kalla krigets hetaste del är, mot bakgrund av vad som hittills är känt, faktiskt mer sannolikt. Naivt? Aningslöst? Utan tvekan. En iskall spion? Knappast."

Ulf Bjereld kommenterar också här, med intressant källkritik av Gunnar Ekberg.

/Gunilla

Kamrat Guillou II

Några frågor från Jonas (F?), plockade från kommentarfältet till föregående inlägg!

Gunilla

"Tjekan och dess efterföljare KGB lät systematiskt mörda, kremera eller bara massbegrava åtminstone hundratusentals, troligare miljontals oskyldiga ryssar, efter påbjudna kvoter, våldsamma fylleorgier och nackskott.

Hur många besökare på bloggen tror att Jan Guillou skulle kunna:
1) bevara någon som helst trovärdighet i sin övriga journalistiska gärning.
2) få sina mer opolitiska skönlitterära alster sålda i boklådor/klubbar/nätbokhandlar över hela landet.
3) hyra stor och central plats för det av honom delägda förlaget på landets största bokmässa.

... om det visat sig att han under fem år träffat och tagit emot kontant ersättning av Gestapo?

Någon?

Thoreau och att tänka sitt

STOCKHOLM Fin recension om olika aktuella Henry Thoreau-fenomen samt den amerikanska respektive svenska nationalsjälen av Martin Gelin i Aftonbladet.

"Det är förstås ironiskt att det förmodat individualistiska USA har en så stark förbundsmentalitet, medan Sverige verkar vara befolkat av kollektivister som egentligen föredrar att vara ifred.

Man kanske kan se [den Thoreau-inspirerade svenska filmen] "Man tänker sitt" som en dialog mellan de här två idévärldarna – den amerikanska och den svenska, som sällan är riktigt så avlägsna som den geografiska kartan, eller de yttre kulturella attributen, kan få oss att tro."

/Gunilla

Oerhört onödigt

NEW YORK Så här hade jag nog kunnat skriva, trots att jag sällan råkar ut för att bli etiketterad:

"... kvinna – vilket är ett epitet som känns onödigt i de flesta sammanhang".

Jag har aldrig riktigt identifierat mig själv med det ordet, kanske ett utslag av åldersnoja...?! Och om det är just ett epitet kan kanske lingvistiskt diskuteras. Ni förstår kanske ändå poängen.
Men Elina Jonsson är bra mycket mer hard core och skriver (apropå Anna Ibrisagic' inlägg om andras etiketteringar av henne, hos Tonchi Percan):

"Själv känner jag igen tankarna från mina försök att värja mig från att ständigt klassas som kvinna – vilket är ett epitet som känns oerhört onödigt i samtliga sammanhang."

Tänk er de radikalfeministiska studenternas reaktioner på den attityden, när Elina studerade genusvetenskap vid Lunds universitet...

I den svenska debatten har det ju blivit så gott som ett axiom att man måste kalla sig feminist för att bevisa att man har en hjärna. Elina (och givetvis även många andra) motbevisar detta axiom, med råge. Fast för att reta henne lite lägger jag till etiketten "girl power".

/Gunilla

Kalle Anka i "Hitlers ansikte", 1942

NEW YORK Visste ni att Kalle Anka har ett förflutet som nazist? Det visste inte jag. Men det har han inte heller. Kolla in denna märkliga antinazipropagandafilm, tillkommen 1942 under brinnande krig, ända till slutet så förstår ni. Då kommer en dam in i bilden som Kalle tycks gilla lika skarpt som jag själv (och hon förekom på bild här i bloggen för ungefär ett år sedan). Hitler lär – tja, enligt en kommentar på YouTube – ha gått i taket när han fick se filmen.

/Gunilla

P S Jag hittade filmen via signaturen Daniel här. Hade faktiskt aldrig sett den tidigare, trots att jag antar att den ingår i den historiska och populärkulturella allmänbildningen.
Igår googlade jag på filmens namn för att läsa om dess tillkomst och hur den användes – men hittade inget riktigt intressant innan jag fick ge upp, av tidsskäl.
Samma nu. Om någon vet mer om filmen eller har länkar ... ta till kommentarfältet! Helst skulle jag vilja se så lärda utläggningar att filmvisningen kan gå som "citat" ifall Walt Disney hör av sig med skadeståndsanspråk...

Uppdatering: Inte så konstigt att jag inte hade hört talas om filmen när den gömts undan i över 60 år. Läs Per Gudmundsons text i SvD (se kommentarfältet).

Viktigt meddelande från USA, till världen

"An open letter....

Dear World:

The United States of America, your quality supplier of ideals, liberty and democracy, would like to apologize for its 2001-2008 service outage.

The technical fault that led to this eight-year service interruption has been located, and the software responsible was replaced Tuesday night, November 4. Early tests of the newly-installed program indicate that we are now operating correctly, and we expect it to be fully functional by mid-January.

We apologize for any inconvenience caused by the outage, and we look forward to resuming full service -- and hopefully even to improve it in years to come.

Thank you for your patience and understanding,
The US"

De ursprungliga New York-socialisterna

NEW YORK Här i Harlem ser man i dessa dagar ett och annat flygblad med Marx' nuna. Det är inte mer än rätt att det amerikanska Socialistpartiet får lite uppmärksamhet, nu när USA socialiserar banker och bolån. New York Times besöker partikansliet på Manhattan (kolla fotografiet):

Tucked in a musty wooden cubby in a building one block north of Houston Street, the party’s national office is a voluble and strident little place, a lecture hall of sorts, where the lectures — some might call them propaganda — have been thumbtacked to the walls.

“Feed the Poor!” they say. Or “Eat the Rich!” Or “Don’t Trust Corporate Media!” Like an older cousin from your childhood, the room itself is forever giving advice.

Much of that advice these days concerns the bailout, which the party has opposed in a series of elaborate communiqués that advocate a federal tax on millionaires and the eventual abolition of all financial markets. It’s a far cry from the government’s plan to introduce a whiff of Soviet-style command into the capitalist economy — a juxtaposition that the Socialists find absurd.

“It doesn’t make any sense,” said Zelig Stern, a taxi driver and the secretary of the party’s New York chapter. “Corporate socialism can’t exist — it’s a contradiction in terms.”

/Gunilla