Världen kommer till Södermalm och vita duken

NEW YORK De närmaste dagarna blir det festival med filmer med ”humanitära utmaningar” som tema på Bio Rio vid Hornstull. Det skulle jag gå på om jag vore i Stockholm!

Nedanstående är ett inklistrat pressmeddelande med programmet.

/Gunilla


Läkare Utan Gränsers film- och föredragsfestival

Stockholm den 23 september 2010. Läkare Utan Gränsers årliga film- och föredragsfestival pågår den 4-7 oktober med start kl 17:30 på Bio Rio i Stockholm. Fyra filmer på temat Humanitära Utmaningar kommer att visas. I samband med visningarna kommer Läkare Utan Gränsers fältarbetare att berätta om sina uppdrag i fält.


Läkaren Sara Leeb kommer, innan den holländska spelfilmen First Mission visas, att berätta om vad som hände under hennes första uppdrag i fält.

– Jag kommer bland annat att tala om om hur det gick när jag precis kommit till vår klinik i Tchad, när tre män dök upp på motorcykel. En hade ett stort hål i magen, en annan var skallskadad och en tredje hade flera brutna ben. Jag var den enda läkaren på plats, säger läkaren Sara Leeb.


Allt svårare att arbeta som fältarbetare

Öppningsfilmen är dokumentären L’aventure MSF och handlar om Läkare Utan Gränser. I den tas bland annat problemet med civil militär sammanblandning upp.

– Den militära och civila sammanblandningen bidrar till att det blir svårare att nå fram med sjukvård till dem som verkligen behöver det. Det är en oerhört viktig fråga för oss och något vi kommer att fortsätta att uppmärksamma, säger Johan Mast, generalsekreterare för Läkare Utan Gränser i Sverige.


Program

4 okt: 17:30 Läkare Utan Gränsers generalsekreterare Johan Mast och ordförande Kristina Bolme Kühn talar om problemet med sammanblandningen av militära och humanitära insatser. Därefter visas dokumentären ”L’Aventure MSF” som skildrar Läkare Utan Gränsers arbete i skuggan av världspolitiska händelser och hur villkoren för humanitära hjälporganisationer förändrats.


5 okt: 17:30 visar vi filmen ”The Heart of Jenin” som handlar om en palestinsk far vars son dödats av en israelisk krypskytt. Föräldrarna väljer att donera sonens organ till sex israeliska barn för att rädda deras liv. Efter filmen berättar Läkaren Henrik Jörnvall om sitt uppdrag i Gaza.

6 okt: 17:30 Sjuksköterskan Ulla Kjellkvist berättar om sitt uppdrag i södra Sudan. Därefter visas dokumentären ”Rebuilding Hope” där vi möter tre sudanesiska män som efter många år återvänder till sitt förstörda hemland. De söker efter sina föräldrar och försöker hjälpa till att bygga upp landet.

7 okt: 17:30 Läkaren Sara Leeb berättar om sitt första uppdrag i Tchad. Sedan visas spelfilmen ”First Mission” som handlar om en ung läkare på sitt första uppdrag med en hjälporganisation.

Filmerna visas med engelskt tal/text. En biljett kostar 70 kr och intäkterna hjälper till att finansiera filmfestivalen. Överskottet går till att stödja Läkare Utan Gränser.

Tintin-butiken i Gamla stan stänger

STOCKHOLM Idag gick jag av en slump in i Tintin-butiken på Köpmangatan 3. Tur var det, för det visade sig att affären ska stängas – redan i april.

Som möjligen framgått av denna blogg känner jag en viss fascination för och kollegial släktskap med Tintin.
Många journalister hyser ju en fäbless för honom, men jag är inte en sådan fan som kan citera passager ur Blå Lotus eller rabbla namn ur Det sönderslagna örat. Ej heller har jag särskilt många av albumen. Däremot har jag i många år snarare försökt "resa i Tintins anda" – som reporter till konstiga länder där märkliga saker hänt.

Det är tydligen svårt att få lönsamhet även i nischbutiker. (Tänk bara på hur många Tintin-vykort man troligen måste sälja för att kunna köpa in en certifierad kassaapparat à 15 000:-.) Ingela Lindström, som drivit Tintinbutiken i tre år, har försökt hitta någon i sällskapet Generation Tintin som skulle vilja ta över, men tyvärr förgäves.

Jag har tidigare köpt ett antal plastmappar med motiv från vissa album, en Tintin-nyckelring och lite annat smått och gott. Nu inhandlade jag fler plastmappar, en liten knapp från Tintin i Amerika och dessutom en modell i en slags samlarserie: en bil där Tintin&Co sitter omgivna av hurrande medborgare (sedan han bidragit till att sätta dit maffian i Chicago; se bilden ovan där endast bilen och dess passagerare finns med). Kanske innehåller föremålen någon slags kraft...

Ingela Lindström berättade att hon haft en hel del kunder som uppskattat henne sortiment även från Tintins hemland Belgien: samlare som hittat saker som Tintin-butiken i Bryssel inte haft.
Dessutom utgår hon från att Tintin-intresset får ett uppsving i samband med den stora Spielberg-filmatiseringen som kommer nästa år; tydligen har Moulinsart Studios som förvaltar rättigheten till figurerna – och som hittills varit väldigt restriktiva – gett tillstånd till bred kommers med försäljning av prylar kring filmen.
Och helt tänker hon inte överge sitt mer exklusiva sortiment. Kanske dyker hon upp på samlarmässor framöver. Men butikslagret är för närvarande fullt av påsar med föremål som Tintin-samlare bett att få ställa undan.

/Gunilla

Kom till Katarina kyrka: Haiti-evenemang

Jag har blivit ombedd att komma till detta evenemang imorgon kväll:

Fridans för Haiti på lördag kl. 18.00 i Katarina kyrka. Kom och dansa, måla och dela måltid med andra.
Alla åldrar. Eva och Lotta leder och instruerar, informerar om Haiti och delar mat och kärlek.
Alla frivilliga bidrag går till Haiti.

Tyvärr jag inte riktigt vilka som arrangerar det, mer än att det är en grupp teater- och konstmänniskor som vill sprida information om Haiti och haitisk kultur. De kontaktade mig sedan de sett min text i Svenska Dagbladet, så nu är tanken att jag ska vara med och berätta om mina resor i Haiti. Så det ska jag göra! Jag har knappt någonsin träffat någon i Sverige som är intresserad av haitisk kultur, så det kan vara intressant att hamna i ett nytt sammanhang.

Alla som vill är välkomna att dyka upp – och dansa, den som vill, antar jag. Och dela kärlek...

Jag har just hämtat en av mina tre voodooflaggor från ramboden. Jag lämnade in den några dagar före jordbävningen, känns fint att ha fått tillbaka den. Kanske tar jag den med till de två Haiti-evenemang jag ska vara med om i helgen. Fortfarande vet jag inte om flaggkonstnärinnan Myrlande Constant i Port-au-Prince klarat sig eller ej.

/Gunilla

Argentinska aRealidades i Stockholm 19–25/10

NEW YORK Nu blir det reklam! Min vän Michel Bajuk producerar en unik dansföreställning med argentinska tangodansare som ni kan se på Oscarsteatern i oktober – och de som själva dansar tango kan vara med i en tredagars-workshop i samma veva.
Danskurserna lär bli fulltecknade i god tid, enligt arrangören, och det kommer deltagare från hela Europa – men dansshowerna på Oscars, för den som nöjer sig med att titta på när proffsen dansar (se klippet ovan) finns det ännu gott om biljetter till.

Läs mer här: http://www.arealidades.com och här: http://www.arealidades.com/show
Finns även på: http://www.facebook.com/event.php?eid=148151333237

/Gunilla

Mexikansk taqueria i Stockholms City!

NEW YORK Apropå den diskussion om texmexjox och bristen på bra mexikanska restauranger i Stockholm vi hade häromåret så gläder det mig att det tydligen öppnat ett utmärkt matställe mitt i City – La Neta. Ett gott omdöme från FastFoodLovers är i sammanhanget en bra indikation, utdrag:

Menyn är enkel – tacos eller quesadillas. Inga "nachotallrikar" med dassiga chips och smält ost på här inte!
Du kan välja mellan: 5 tacos 70 pix eller 3 quesadillas 80 pix. Man kan köpa allt löst också samt det finns några specialtacos utöver de "vanliga".
(– – –)
Man toppar själv med de såser som står framme:
- en rinnig guacamole (ska vara så), Mjuk med syra i.
- en chipotle-sås med öl i - rökighet från chipotlen, läskande fräschör från ölen. Mycket god!
- en Habanero XXX. XXX = det är starkt. Folk gråter när de äter den berättar en av ägarna. Habanero, lök, salt och limejuice. Det är allt. Jag doppade gaffelspetsarna i vätskan och smakade. Min mun exploderade. Wow!
Och sen finns det mer lök och koriander om man vill ha det.

De quesadillas som vi prövade var den med chorizo och den med ost. Båda var goda men med ett extra jätteplus för den hemlagade chorizon - dvs inte korvbitar utan innamätet. En fräsch köttmix med egen kryddblandning som var en himmelsk fröjd att få smaka.

En fin-mexikan får dock gärna också öppna! Själv tänker jag så snart som möjligt ta mig till nå'n av Manhattans alla Chipotle Grill.

/Gunilla

Hemmafix

STOCKHOLM Den senaste tiden har blogginspirationen inte riktigt infunnit sig, dessutom har jag varit upptagen med sommarstugebesök, barnkalas och födelsedagsmiddag/grillbuffé med familjen här (rekommenderas!).
Däremot har jag varit riktigt inspirerad, tro det eller ej, att ta itu med min bokföring, och jag har gått in för det smått maniskt.
Har ju skrivit om programmet jag använt för det en hel del här, och därför kan det vara på sin plats att notera en snabb utvärdering:
Det funkar bra för mig och har varit roligt och relativt lätt att använda. Dock är det något som inte stämmer med bokslutet, för "årets resultat" blir väldigt fel i den deklarationsbilaga (NE) som programmet skapar. Och min redovisningskonsult kan inte alls öppna den fil som skapas... Men det blir nog bra när detta retts väl ut.
Nu ska jag ta itu med annat jag faktiskt känner för just idag, som att städa garderoben och förbereda en mindre renovering härhemma! Bäst att passa på när sådan ovanlig inspiration slår till..!

/Gunilla

Svenskt beat à la Brooklyn

NEW YORK Kolla in, en ny nättidning om allehanda svensk samtidskultur!
The Swede Beat
Produceras i Stockholm och Brooklyn.

/Gunilla

Evenemangstips: Moderna på tisdag

NEW YORK Detta är ett pressmeddelande från Moderna museet i Stockholm.

/Gunilla

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Studion presenterar: Desert Dreams – Cock and Awe

En performance av Olav Westphalen.
Tisdag 28 april kl 19 i Studion i Moderna Museet.
Bar öppnar kl 18. Fritt inträde. Ingång från sjösidan.

Desert Dreams – Cock and Awe är ett mångbottnat konceptuellt projekt. På samma gång en essä om konst och politik vid tiden för en spektakulär geopolitisk konflikt, som en fantasifull, pornografisk saga från det tidiga skedet av Irak-kriget.
Westphalens performance består av två delar: först en diabildsvisning med funna bilder från Abu Ghraib-fängelset, strippshower i fält och pornografiska nätsidor med militärt tema, ackompanjerat av ett musikstycke skrivet av Jonas Knudson. Därefter följer en uppläsning av ett filmmanus författat av konstnären, där stereotypa bilder från ett ideologiskt färgat nyhetsflöde blandas med lekfulla och idealistiska scenarier med inslag av vad som möjligen skulle kunna beskrivas som gladporr. Resultatet är komiskt, stundtals chockerande och eventuellt även sexuellt upphetsande. Det placerar sig medvetet utanför förutsägbar retorik om politisk kritik eller traditionell satir.
Olav Westphalen är född i Tyskland och bor och arbetar i Stockholm och New York. Han har haft separatutställningar i New York, Stockholm, Frankfurt, Paris och Berlin och är representerad i Moderna Museets samling med nyförvärvet Leaning Snowman #1. Han deltog i Whitney-biennalen 2004. Westphalen är professor i performativ konst på Kungliga Konsthögskolan.
Manus och bilder: Olav Westphalen
Originalmusik: Jonas Knudson
Längd: 45 min

Studion är Moderna Museets rum för rörlig bild och internetbaserad konst. Det är en ny experimentell programverksamhet med fokus på unga och i viss mån oetablerade aktörer. Programmen varierar mellan video, performance, musik och digitala media. 2009 öppnar fyra projekt i Studion, och det är alltid fri entré.

70-tal meets 00-tal

NEW YORK Thåström och Anna Ternheim i Långholmsparken i Stockholm den 3 juli – OJ!
(Jag hamnade på Thåströms hemsida för att jag äntligen ska försöka ta tag i det där med min hemsida–webbhotell–FTP-server och så vidare och följde det goda rådet från O att kolla in Binero som är webbvärd för hr Thåström.)

/Gunilla

Amerikanska och svenska 70-talsfoton på Moderna

NEW YORK Moderna museet har gjort en videofilm som ackompanjerar pressmeddelandet om utställningen Åter till verkligheten (9 maj – 20 september).


/Gunilla

Till salu på Köpmangatan, Gamla stan

NEW YORK Här är en till synes toppenfin tvåa för den som vill bli granne med mig i Stockholm.

/Gunilla

Brassefilm hela söndagen (Stockholm)

NEW YORK Här kommer några tips från ett nyhetsbrev jag får, "Brasil–Suecia" av Lennart Kjörling – till alla andra brassofiler därute! Framför allt till er i Stockholm.

/Gunilla


Rio, f d Kvartersbigrafen vid Bergsunds strand
Söndag 12 april 10:00 - 14:00
150 kr för film och frukost

Filmprogram den 12 april

Njut av din lediga söndag på Rio tillsammans med BrasilCine och en god frukost från Café Copacabana. BrasilCine visar kvalitetsfilm på temat Brasilien.

Rap med kjol (Rap de Saia) – Janaína “Refem” – dokumentär - 2006 – 18 min
Rapparen Janaína, mera känd som Refém, ger sin bild av villkoren att vara kvinna och rappare i Baixada Fluminense, en av de fattigaste delarna av Rio de Janeiro.

Min tid är nu (Meu tempo é hoje) - Izabel Jaguaribe- dokumentär – 2003- 83 min
Denna underbara musikdokumentär är en skildring av sångaren, musikern och kompositören Paulinho da Viola och hans musikaliska möten med Marina Lima, Elton Medeiros, Zeca Pagodinho, Marisa Monte och Velha Guarda da Portela.

En sällsynt fiskerska vid kusten i Ceará (Uma pescadora Rara no Litoral do Ceará) – Sidnéia Luzia da Silva – dokumentär – 2004 - 15 min
Regissören Sidnéia porträtterar sin egen vardag som fiskerska i den lilla byn Praia Redonda. Trots alla fördomsfulla åsikter att havet inte är en plats för en kvinna, har hon sedan 10 års ålder följt med sin pappa ut på hans fiskebåt.

För en bättre dag (Pro Dia Nascer Feliz) – João Jardim – dokumentär - 2006 - 88 min
Regissören definierar sin film som ”en observationsdagbok över tonåringars liv i sex brasilianska skolor”. Filmen fångar elevers och lärares vardag i en av Brasiliens fattigaste stad, rikaste stadsdel, våldsammaste område.

------------------------------------------------------

Har just sett filmen Birdwatchers på Victoria - har du sett den? En spelfilm som försöker väcka oss kring frågor om indianer i Amazonas och storgodsen – vet inte vad du tycker om filmen men jag blev riktigt tagen! Vi var 8 personer i salongen...vi tänkte att alla krafter som vill uppmärksamma frågorna behövs – kanske även en spelfilm....

/ Carina Gunnars

"...en ur hjärtats djup gående välkomsthälsning..."

NEW YORK Mamma rensade nyligen i de familjehistoriska lådorna, och hittade bland mycket annat detta särtryck från Aftonbladet. Det är ett extranummer utgivet i februari 1914, som tydligen delades ut till deltagarna i det årets bondetåg.

Min mormorsfar var en av de tillresta från allmogen. Man kan undra om han var rädd för att familjens hemman i S:t Annas skärgård skulle brännas ner av ryssarna om nedskärningarna i försvaret finge fortgå, eller om han befarade revolution...


"Till detta bondetåg riktar härmed Aftonbladet en ur hjärtats djup gående välkomsthälsning" skrev tidningen:


Bilderna är fotograferade av min dators kamera, och tyvärr inte särskilt skarpa. Men om ni klickar på dem blir de en liten aning mer läsbara.


Och som ni ser får bönderna tips på diverse relativt nya byggnader och attraktioner att kolla in i huvudstaden.
Jag såg nyligen ett snarlikt uppslag om än i modern form på någon av tidningarnas nöjessidor, riktade till landsbygdsbor på tillfälligt Stockholmsbesök, minns ej om det var i Metro, Stockholm City, Aftonbladet eller något annat medium.

/Gunilla

P S Jag inför kategorin "Press- och journalistikhistoria". Finns en del inlägg bakåt som borde få den etiketten, kanske lägger jag till dem i efterhand – etikettmärkning blir förstås alltid ganska godtycklig.

Helgnöjen

SOLNA Fredagskvällen ägnade jag åt ett möte med min redovisningskonsult (bokföring och så'nt), lördagskvällen åt ett besök på 50-talsbiografen Fontänen i Vällingby och Män som hatar kvinnor (bra! Se filmen, men det underlättar nog om man som jag inte läst boken. Verkar för övrigt toppen att man som förtalsdömd journalist – herr Blomkvist – kan sitta i finkan och ägna sig åt nya scoop!) och imorgon söndag blir det en liten dagsutflykt söderöver.

/Gunilla

Snabbt om det soppiga

STOCKHOLM Det är så himla mycket att kommentera, men jag hinner inte skriva uttömmande idag.

Det är också svårt att välja och vraka bland allt som förtjänar kommentarer – såsom Helins tal om bloggdrev, alla rättsdokumenten och de tokiga översättningarna av desamma. Och tokigheterna i allt Mia säger. Ni får invänta Monica Antonssons bemötande.

Det är givetvis mycket underligt att Aftonbladet bereder så många uppslag (fyra igår, och hur många idag?) till Mias version, ifall de inte åtminstone sammantaget gör det till familjerna Hjortzberg, Hermon, Awad etc och till Monica Antonsson också framöver. Aftonbladet känner, enligt en mycket säker källa, väl till Elisabeth Hermons historia och vad den säger om LizaMias framfart. Det ska bli intressant att se vad de gör av det.

Jag har förstås några idéer till uppföljningar som borde göras, och ni kan säkert lista ut vilka, men vill inte bjuda på de jag själv skulle vilja göra här utan vidare.

Men här är en allmän idé: familjen Hjortzberg skulle kunna samla ihop folk i Oxelösund till en slags presskonferens, så kanske medierna kunde masa sig dit. Exempelvis kunde dagispersonalen, grannar, vänner och bekanta – det vill säga personer kritiska mot hur allt har framställts i Gömda genom åren, såsom de människor som fanns med i det inslag som Jonas Gummesson lär ha ställt från sändning i TV4 Nyheterna den 17 eller om det var 18 december – framträda.
Annars kunde ju familjen Eurenius (nu är namnet tydligen ute för gott) visa fram alla de hotbrev som påståtts ha skickats till dem från det arabiska brödraskapet.

Och en sak av många att kommentera – apropå det Liza Marklund skriver i dagens Expressen:

Mannen hon gifte sig med är chilenare. Dessa fakta tycker jag egentligen är fullkomligt oväsentliga. För mig är det inte viktigt varifrån man kommer, utan vad man gör och hur man beter sig. Möjligen var det naivt av mig, men att skriva i boken att Mias make kommer från Norrland var aldrig något konstigt för mig. Luis, som han heter, påminde mig om männen runt omkring mig när jag växte upp: hygglig, stabil och tystlåten.

Lustigt att Liza M inte alls berör alla de följdproblem detta gav. Visst är Luis' människovärde detsamma, oavsett om han är norrlänning eller chilenare eller Utahbo. Men det är inte det som ifrågasatts, utan vad det gör för bokens händelser och hur konstig Marklunds gestaltning blev:
– att familjen flyttade till just Chile förklarades med att Mia hade gamla kontakter från sitt flyktinggömmarnätverk där, inte att det var "Anders" hemland.
– hela framställningen i Asyl handlar om hur de var alienerade i Santiago, trots att de var i hans hemland.
– mest bisarr är berättelsen om hur "Anders" vantrivs i Santiago och hur han inte har någon att tala/umgås med, utom några chilenare som bott i Sverige (och alltså kan tala svenska med honom) – tills den driftiga Mia sätter honom i nybörjarkurs i spanska, där han får lära sig enkla hälsningsfraser!

Det går inte riktigt ihop med att historien skrivits utan att Liza Marklund "ljugit, skarvat eller överdrivit". I och för sig säger hon att det inte skett "...för att göra historien bättre", och det är det hon klarar sig på. Hon kan alltid påstå att hon "ljög, skarvade eller överdrev för att ... /något annat/".

@@@@@@@@@@@@@@

OBS, Aftonbladet har refererat ovanstående felaktigt – läs mer här.

@@@@@@@@@@@@@@

Nu ska jag äta frukost (för det är väl sådant man förväntas skriva här i bloggvärlden?) sedan möjligen ge mig ut på sta'n.
Ann Heberlein på Akademibokhandeln och isdans i Kungsträdgården låter mycket lockande, fast egentligen borde jag förstås vara hemma och jobba med en nyhetsartikel och med bokföringen.

I all hast,
/Gunilla

Heta New York-kringlor i Gamla stan

STOCKHOLM Idag fick jag veta att min sysslingdotter Åsa sjunger i soulbandet Hot Pretzels så nu ska jag gå till Stampen och se dem spela för första gången!

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Jättekul och bra! Se dem om ni har chansen, de spelar på Stampen ungefär en gång i månaden. Det var faktiskt som ett litet stycke New York i Gamla sta'n. Eller "Tennessee före 1969", som bandets ledare förklarade konceptet.

/Gunilla

Emma Stenström om Johan Klings kortroman

STOCKHOLM En blogg jag verkligen borde följa bättre: Emma Stenströms och Tobias Nielséns Kulturekonomi. Insåg jag när mamma och pappa ringde för att be om hjälp med att anmäla sig till föreläsningen på Handelshögskolan den 26 mars. (De tänker dock absolut inte läsa någon sådan där blogg som förberedelse, utan nöjer sig med föreläsningen. Om de lyckas komma på ett sätt att anmäla sig till den, för det går f n inte på Handels' annars så snajdiga hemsida.)

Emma Stenström skriver liksom Björn Wiman en fin recension av Johan Klings mediefjantsbok: "Människor helt utan betydelse". Citat:

Här skildras en man som är raka motsatsen till samtidens hyllade “handlingens man”. En man som inte tar för sig. Som inte är “företagsam”. Som är osäker och oroar sig. Sådär som många av oss gör, och vissa mer än andra.
(– – –)
Sedan finns det många andra bottnar. En sådan är hur oron skapas inombords, och inte av faktiska händelser. (– – –) Boken är dessutom en språklig liten pärla. Man läser verkligen vartenda ord, för det är i språket och bilderna som handlingen finns. Små nyansskiftningar, upprepningar, parallella tankespår, ständiga skiftningar i stämningsläge, bilder. (– – –) För mig är det ofta språket som avgör om jag tycker att en bok är bra eller inte. (– – –) Dessutom är det skönt att för en gångs skull läsa en skildring av mediebranschen, samtidens mest uttjatade miljö, som tar fasta på det inre istället för det yttre; på det som har betydelse.

/Gunilla

Jag och Neo arrangerar "Gömda"-debatt

STOCKHOLM I mitten av december satt jag hemma i Harlem och tänkte att det hade varit mycket intressant att vara med i Oxelösund eller Vallentuna och lyssna till diskussionen om Monica Antonssons bok "Mia; Sanningen om Gömda".

Men man kan som bekant inte vara på två ställen samtidigt (även om jag försöker ibland). Därför hoppades jag att det skulle bli ett evenemang i Stockholm – och när ingen annan verkade arrangera något kom jag på att jag ju kunde göra det själv.

Den 14 januari blir det av, i samarbete med Magasinet Neo (som står för inramning, lokal, logistik och en massa annat)! Jag kommer att vara moderator. Programmet har vuxit fram denna vecka. Läs mer här – och kom gärna, ifall ni kan.

Annars försöker jag ta mig iväg till New York, så att jag kan vara med vid, eller åtminstone i närheten av, presidentinstallationen i Washington den 20 januari. Vi får se hur det går med kassaflöde och biljettköp och annat!

Uppdatering: Jag reser den 17 januari, enligt nu gällande plan.

/Gunilla

Berns Bar: bra arbetsplats

STOCKHOLM Dagens kontor är Berns Salonger! Jag sitter här och öpppnar – jo, faktiskt – räkningar och fakturor och avtalsförslag och årsrapporter och bekräftelser och utbetalningsgrejer. Det fanns en stor hög att beta av, så det var bara att ta tag i saken. Räkningar och andra verifikat är aldrig kul, men de blir mycket roligare när man sitter på ett synnerligen vackert kontor!

Och så är det en massa kompisar här. En del av dem har jag känt i uppemot ... 30 år..!

De jobbar förstås inte, utan pratar mest om ... tja, ni får gissa själva, sådant som välutbildad stockholmsk övre medelklass pratar om, när de skaffat barnvakt en fredagskväll.

Mycket bra sätt att dimpa ner mitt i Stockholm på! Jag kom hit ungefär 21 timmar efter att ha landat på Arlanda (med en lång julfest däremellan).

Kvällens värdfolk är tillfälligt hemma från Brasilia, och under kvällen har det talats såväl svenska och engelska som portugisiska i sällskapet.

Och jag jobbar givetvis inte bara med att gå igenom höstens post, utan även med bakgrundsintervjuer av olika slag. Även om intervjupersonerna – från partier och departement – kanske inte alltid är medvetna om det. Och med mail av olika slag. Man kan verkligen ha sitt kontor där man är, apropå en bok jag fick igår.



/Gunilla

Valvakor i Stockholm

WASHINGTON Resumé har en lista över diverse valvakor i Stockholm.

/Gunilla