President Woods och annat intressant i Philly

NEW YORK Torsdagseftermiddagen ägnade jag mig åt att stifta närmare bekantskap med Philadelphia. Jag har varit där flera gånger, men har då mest ägnat mig åt antingen valbevakning i olika delar av denna forna huvudstad, eller åt fältarbete eller vidareutbildning på University of Pennsylvania-campuset, eller hängt lite i Chinatown.

Nu passade jag på att kolla in några av de historiska sevärdheterna som finns i närheten av domstolsbyggnaden vi rapporterade från, såsom The Liberty Bell.

Och så hittade jag ett synnerligen intressant museum om de svartas historia i Philadelphia där jag lärde mig massor – om såväl de stora dragen som om enskilda individers roll i desamma.


Just nu pågick där en liten utställning som är på turné i USA, om den 381 dagar långa bussbojkotten i Montgomery i Alabama som ledde till att Högsta domstolen 1956 förklarade att apartheidsystemet på stadens bussar var oförenligt med landets författning.
Jag hade ingen aning om att bussbojkotten, den som utlöstes av att Rosa Parks arresterats för att hon vägrade flytta till den bakre delen av bussen där svarta var tvungna att sitta, varade så länge! I över ett år var det alltså möjligt att upprätthålla en totalbojkott – trots att de flesta svarta egentligen var beroende av kollektivtransporter för att komma till jobbet (och Montgomerys lokaltrafikbolag var därmed också beroende av deras biljettintäkter). Många promenerade förstås, men det fanns också en hel del (svarta) taxiägare som körde passagererare för bussbiljettpris så att bojkotten skulle hålla.

Bara 52 år sedan valde USA en svart president. Men på bilden högst upp, som är från avdelningen om svarta, politiska ledare på The African-American Museum i Philadelphia, liknar väl Barack Obama mest av allt en viss golfspelare...


Här kan ni se några av souvenirerna på The Independence Visitor Center (på vars kafé jag och två kolleger för övrigt satt och skrev våra Jihad Jane-texter).
I souvenirbutiken kunde man också för inte särskilt många dollar köpa sådana där vackra "pergamentsrullar" med den amerikanska självständighetsförklaringen och andra historiska dokument som jag bloggat om tidigare. Se även "We the People..."-bilden ovan, intill president Obama.

Slutligen vankade jag omkring ett bra tag i Philadelphias charmigt bedagade saluhall, full av roliga stånd inklusive flera som drivs av Amish-familjer!

/Gunilla

Fler bilder på mig i Philadelphia

Foto: Thomas Nilsson

NEW YORK Som alla de svenska New York-pressf0tograferna vet är jag barnsligt förtjust i bilder av mig på fältet, i olika märkliga intervjusituationer.
Inte för att jag tycker att det är så kul att se mig själv på bild – tvärtom, faktiskt – utan för att den fantastiska spretigheten och den ibland smått bisarra varationen i mitt så kallade yrke nog framgår bäst om den dokumenteras visuellt.

Thomas Nilsson, som är pressfotograf åt Verdens Gang i New York och även frilansar åt bland annat Expressen, har jag stött ihop med i många olika sammanhang genom åren – exempelvis på Barack Obamas valvaka i Chicago 2008 och häromkvällen på Hall of Fame här i New York.

I torsdags var han den förste kollega jag sprang på utanför domstolsbyggnaden i Philadelphia, på väg till åtalsdelgivningen i målet United States of America v. Colleen LaRose a/k/a "Fatima LaRose" a/k/a "Jihad Jane" (oj, den benämningen måste jag nog använda i någon text!).
När jag genom en kombination av tur, timing och förslagenhet lyckades gå jämte Colleen LaRoses båda försvarare rakt in i pressuppbådet insåg jag att Thomas – och hans fotograferande och filmande kolleger – knappast hade kunnat undgå att avbilda inte bara dem utan även mig.

Jag behövde inte ens säga något. Thomas sade genast efteråt: "OK, jag skickar några bilder!". Hehe. Me like.

Och några timmar senare fanns de tre ni kan se här i min dator! Fantastiskt.


Här är jag, försvarsadvokaten Mark Wilson och en skog av mikrofoner (samt försvararen Ross Thompson skymd av mig). I bakgrunden skymtas SvD:s Karin Henriksson (i dörröppningen) och DN:s Michael Winiarski (vid det utskjutande hörnet av glasentrén).

Foto: Thomas Nilsson



Mannen vars huvud ni ser till höger om Mark Wilson såg mycket komisk ut. Det framgår inte så tydligt här, men han var extremt sminkad och hade hela ansiktet nedkladdat med brunkräm. Det tog ett tag innan jag fattade varför: han skulle göra en s k "ståuppa" i TV.

Hmmm... Jag kanske borde skaffa en mikrofon med mitt företagsnamn på: Gunilla Kinn – In medias res. Lite för långt för att synas som logga (här kan ni se den) på ett puffskydd, dock...

Thomas bloggar om alltsammans här, och där hittar ni även länkar till den AP-bild som vi hamnade på och som trycktes i bland annat New York Times och SvD. Se även det jag skrev häromdagen här.

/Gunilla

Idag i Pennsylvania: konstprojektet växer

PHILADELPHIA Nu har jag klivit in i Lars Vilks konstverk. Eftersom jag sedan 1997, efter ett besök vid Nimis med några vänner från Malmö, är – synnerligen inaktiv – grevinna av Ladonien hade jag för säkerhets skull och i den totala transparensens namn anmält "jäv" till den nyhetschef som skickat ut mig. Med glimten i ögat, förstås.
För det handlar väl knappast om jäv, om man som reporter bevakar en nyhetshändelse gällande en mordkomplott vars tilltänkta offer man har en synnerligen långsökt koppling till.

Eftersom jag efter åtalsdelgivningen åkte hiss med Colleen LaRoses försvarare Mark Wilson och hängde på honom på vägen ut – i ett fåfängt försök att få exklusiva kommentarer – så hamnade jag plötsligt bredvid honom i ett rätt stort pressuppbåd, alldeles utanför dörren till Philadelphias federala distriktsdomstolsbyggnad. Se fotot ovan!

Har just langat iväg en mängd citat och texter (åtta omgångar, tror jag), bland annat denna och denna som båda finns på DN:s sajt.
Bilden ovan är förstås en skärmdump, eller låt oss kalla det citat, av SvD:s förstasida, med en av mig ditlagd Skitch-pil.

Den som följer debatten – som i Sverige ju kommit att handla om yttrandefrihetens gränser – bör hålla koll på Vilks hemsida, där han benar ut argumenten och ger sina belackare svar på tal.

Uppdatering: fotot även figurerar även i New York Times! Jag lägger av upphovsrättsskäl inte upp det klippet här, men här kan ni se den i Times-kontext. Det är såvitt jag vet andra gången jag lyckas nästla mig in på bild i den tidningen. Första gången var för många år sedan, i samband med en presskonferens efter Oil for Food-utredningen.

Förresten, fotografen i vinröd jacka som tycks fotografera himlen (men som också tog finfina bilder på bland annat mig; jag ska kolla om jag kan lägga ut dem här) är Thomas Nilsson. Missa inte hans blogg!

/Gunilla

Stålstad satsar på kultur och miljö

NEW YORK I oktober i fjol var jag i Pittsburgh. Jag hade velat åka dit i många år, bland annat för att göra reportage om stadens kulturinstitutioners betydelse för att den lyckats återuppstå från industridöden.
En vacker dag kanske det blir några sådana reportage, om någon är intresserad. Häromdagen skrev jag i alla fall en liten nyhetstext om Pittsburgh, apropå G20-mötet – se nedan!

/Gunilla


New York (TT)

Vita husets val av värdstad för G20-ländernas möte är ingen slump. Pittsburgh symboliserar att även städer som varit beroende av tung industri har en framtid.
– Förr tänkte alla på stål och smog när de hörde namnet Pittsburgh. När man körde över broarna till stan kunde man knappt se den för allt sot, säger delstaten Pennsylvanias guvernör Ed Rendell vid ett pr-besök i New York.
– Många blev överraskade när president Obama lade G20-mötet hos oss. Pittsburgh har ju beskrivits som "helvetet med locket av", säger Bill Flanagan, ordförande för bolaget som sköter veckans arrangemang.
– Men vi var inte förvånade. Pittsburgh har kommit långt från det trista läget på 70-talet när allt lades ned.

Rostbältet
Delar av USA är fulla av städer på dekis sedan bil-, kol- och stålindustrins glansdagar, som Detroit i Michigan, Gary i Indiana, Youngstown och Cleveland i Ohio – och Pittsburgh i Pennsylvania.
Fast tack vare decennier av miljösaneringar, attraktiva universitet och en varierad ekonomi har just Pittsburgh lyckats vända utvecklingen. Arbetslöshetssiffrorna är något bättre än snittet för USA, och huspriserna har inte fallit.
– Folk talar om att den amerikanska tillverkningsindustrin är död. Det stämmer inte, säger guvernör Rendell.
– Vi har avancerad industri, men även bioteknik, finans- och läkemedelsbolag, advokatfirmor och vårdservice. Obama valde nog Pittsburgh för att vi är bra på solenergi, biodiesel, etanol och rent kol.

Grön profil
Miljösatsningarna passar Vita husets vision om "gröna" jobb, och G20-mötet ska hållas i ett kongresscentrum som är en av stadens 30 miljöcertifierade byggnader.
Pittsburgh visar även att kultur är viktigt för att ge gamla industriorter nytt liv. Filantroper som familjen Carnegie och andra företagare plöjde ner sina vinster i stadens kulturinstitutioner under hela 1900-talet.
– Många unga kreativa dras till Pittsburgh för att de har råd att bo där, till skillnad från i dyra metropoler som New York, säger Susan Kogar som startade klädsajten Mod Cloth medan hon var student på Carnegie Mellon-universitetet. På sju år har hon byggt upp ett företag med 85 anställda.
Multikonstnären Andy Warhol, son av staden, marknadsförs också hårt. Han drog visserligen till New York 1949, men hans verk visas i en spännande byggnad "downtown". Där ska G20-topparnas respektive äta lunch på fredag, med Michelle Obama som värdinna.
Warhol-museets chef Tom Sokolowski visar fram en skylt med en helt ny slogan: "Pittsburgh IS ART" (är konst).
Gunilla Kinn

• Staden grundades 1758 och har nu 310 000 invånare. 1,2 miljoner bor i "länet", Allegheny County. 1950 bodde 680 000 i Pittsburgh.
• 446 broar (fler än i Venedig).
• Vita 68 procent, svarta 27 procent. En stor andel av befolkningen har rötter i Tyskland, Irland, Italien och Östeuropa.
• Nyanlända invandrare fick jobb i stålindustrin under 1900-talets första hälft. Branschen stod på topp efter kriget, men kollapsade på 70-talet.
• Ett hundratal multinationella bolag, varav åtta på "Fortune 500"-listan, har huvudkontor i Pittsburgh – t ex US Steel, Heinz och Glaxo Smith Kline.
• Pittsburgh har inte haft någon fastighetsbubbla, utan en jämn prisutveckling (från låg nivå). Ett hus kostar i snitt 112 500 dollar (770 000 kronor).
• Boston-författaren James Parton beskrev Pittsburgh som "ett helvete utan lock" redan 1868 (Charles Dickens tillskrivs ofta citatet, felaktigt). I år utnämnde The Economist Pittsburgh till USA:s bästa stad att bo i.
• 3 000 journalister väntas bevaka G20-mötet.

För er som är i New York på torsdag

DJUPVIK Evenemangstips från Manhattan! Min f d inneboende Bibbe Hansen är med i panelen, såsom "Warhol Superstar".

/Gunilla

Pittsburgh i slutet av oktober – en minimetropol

NEW YORK Här är en cool och lite underskattad/okänd stad: Pittsburgh, i västra Pennsylvania. Min f d flat mate Paul studerade där för länge sedan, och så poppar den upp i alla möjliga sammanhang – så jag hade länge tänkt att jag skulle vilja komma dit. Jag har en hel del reportageidéer knutna till Pittsburgh, inte minst vad gäller stadens kulturutbud, men de är av det slaget som är en aning svåra att placera. Tyvärr!

Som ni vet var jag där i slutet av oktober, och det var kul att äntligen komma dit (åker gärna tillbaka, det går fort med flyg från New York). Förutom att jag hade Pittsburgh som bas för mina bilresor i Pennsylvania, West Virginia och Ohio – se kartan – så spanade jag in några saker i själva staden, inte minst Andy Warhol-museet.


/Gunilla

On the Road i Pennsylvania häromsöndagen

NEW YORK Nu har jag äntligen laddat ner mina fotografier, ut ur kameran och in i datorn.

Men oj, det var så många och det är så tidskrävande att organisera fotofiler att jag inte riktigt vet om jag ids lägga upp några "bildreportage" från West Virginia, Pennsylvania, Ohio och Chicago (valnatten) här. De flesta fotografierna känns dessutom rätt så daterade vid det här laget, och det har inte precis varit någon brist på andra bilder från Sarah Palin-möten och Obama-volontärkontor i medierna på sistone. Tja, vi får se – kanske dyker de upp här trots allt.

Här är i alla fall ett fotografi på mig i min hyrbil, taget av mig själv just innan jag lämnar Fallingwater och drar iväg mot Pittsburghs flygplats! Det var en solig söndag (den 26 oktober) och jag bara kunde inte låta bli att cabba ner, knyta en sjalett om håret och dra iväg på småvägarna, med Antony and the Johnsons på högsta volym...



/Gunilla

P S Jag har laddat upp en del bilder i Facebook, för dem som kan se dem där.