Kapsejsade konsulat

Ur Ola Wongs krönika i Svenska Dagbladet:

"Slutligen lite idioti: Medan Sveriges ekonomi kapsejsar stänger Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt konsulaten i New York och Kanton. I Världens huvudstad och Världens verkstad. I den största respektive mest dynamiska ekonomin. Och ja, i Kina betyder den prestige ett generalkonsulat står för en hel del. Istället ska svenskt näringsliv stöttas med nya ambassader i SistaSovjetstaten-Minsk, Krig-och-kaos-Kabul, Folkmördar-Khartoum och Bomb-in-box-Bagdad. Kan ni höra jublet från Trollhättan och Södertälje? Från alla platserna där massarbetslöshet blivit viktigare än semester!"

/Gunilla

"...how to exploit new media to foreign news..?"

NEW YORK Timothy Garton Ash slog i april ett slag för utrikesjournalistik i The Guardian. (Via Jon Pelling på vårt/Korrespondenternas Twitter-flöde!) Citat:

It's no use mewling over bygone glories of a probably mythical golden age of foreign corresponding. The point now is to work out how to exploit the tremendous potential of new media so as to expose more of the people, more of the time, to reliable and interesting foreign news. More than just the future of journalism will depend on it.

/Gunilla

Dim sum efter mitt första New York-bröllop

NEW YORK Nu har jag varit på bröllop i City Hall, eller rättare sagt i den lokal några kvarter norrut som nyligen iordninggjorts för borgerliga vigslar i New York! 

Jag hade inte fått någon inbjudan, annat än en informell muntlig utan närmare adress än "City Hall" och det vet man ju liksom var det ligger – så jag vimsade omkring på högklackat kring själva City Hall och i kvarteren däromkring ett bra tag innan jag hittade rätt. 

Ungefär som att tro att man ska till Stadshuset och snurra runt på Stadshuskajen, för att sedan inse att Stockholms stad förrättar vigslar i en lokal någonstans på Agnegatan. Flytten ägde rum så sent som i januari.

Men som tur är återstod en hel del väntetid i foajén innan något hände, så jag missade inget trots att jag nog kom en halvtimme efter utsatt tid. 141 Worth Street är adressen, för er som hamnar i motsvarande situation!

Det var en väldigt fin bröllopsdag, med romantik och charm och lagom högtidlighet under ceremonin. Strålande solsken och mycket vår och förhoppning i luften. Tur eller skicklighet med vädergudarna!

Brudens föräldrar var influgna från Tallahassee/Florida, och brudgummens från Stockholm (fast äldste sonen deras hade ett annat kalas för sig). Vi var fyra svenskar på plats. Brudparet var fantastiskt vackert tillsammans, på det där speciella sättet man kanske bara kan vara när man gifter sig blott sex veckor efter sitt allra första möte. Och bruden – som jag träffade för första gången – fantastisk, med ett smittande skratt som måste ha hörts minst hundra gånger.

Jag försökte ställa mig in hos the inlaws genom att framhålla brudgummens goda karaktär och lojala vänskapskvaliteter, samt genom att bära filippinska finaccessoarer. Det gick bra. 

Bröllopsmiddagen avhölls här!

Allt var very, very Sex and the City, vilket passade utmärkt eftersom jag inte känner till något större SATC-freak än brudgummen.

Som jag skrivit tidigare var min bröllopsgåva champagne, och dessutom ska de nygifta få fotografier på en CD ROM-skiva. De bästa bröllopsbilderna (tror jag) tog jag i Columbus Park i Chinatown, med körsbärsblommor, skyskrapor och kineser i kulissserna!

Sedan fick jag ett glas champagne också, på stamhaket Café Gitane. Av mig själv.

/Gunilla

på Apple Store i Soho

Strange, indeed (Buckingham Tea Party)

NEW YORK Jag måste säga att jag ännu inte vant mig vid att Barack Obama faktiskt är USA:s president. Inte för att jag hörde dem till som trodde att han aldrig kunde vinna valen i fjol, tvärtom – men det känns ändå helt osannolikt att se honom dyka upp i London som ... USA:s president.
Det var bara det jag skulle skriva!
Bilden ovan är ett citat från Aktuellts sändning ikväll, med anledning av G20-mötet i London.

Uppdatering: Den här scenen, från samma inslag, är förstås helt otrolig!


Kolla på skillnaderna i längd och hållning hos det amerikanska presidentparet respektive det brittiska kungaparet. OK, det har att göra med ålder och fysik, men är ändå det mest uppenbara.

Men sedan ... om man tänker på vad de representerar symboliskt... Drottning Elizabeth, den främsta representanten för brittiska kronan och kolonialmakten/imperiet, respektive president Barack Obama, son till en getaherde och undersåte i den brittiska kolonin Kenya, och hans hustru Michelle, uppvuxen i det ruffa södra Chicago och ättling till en släkt av slavar i South Carolina, en delstat som för övrigt fått sitt namn efter den brittiske konungen Charles och som ingick i den grupp av 13 delstater som först bröt sig loss från den brittiska överhögheten... Och nu möts de på Buckingham Palace och dricker te, eller vad de nu gjorde. Tanken svindlar, åtminstone lite!


Detta är Hu Jintao och Barack Obama. Relationerna Kina-USA får vi säkert anledning att återkomma till.

/Gunilla

Kineserna klarar ... what?!

NEW YORK "Håller man i traditionella medier på att retirera från ansvaret att granska journalisters hanterande av sanningen?" undrade Jonas Morian för några dagar sedan, apropå Liza Marklunds (kompis') Kinafras om nätcensur, och att den inte kritiserats annat än av bloggare – på sin blogg och i en text hos Second Opinion. Citatet som återgavs i Expressen-krönikan var alltså:

”Det går att sätta filter på nätet, kineserna klarar det ju”

Verkar onekligen som att medierna får koncentrera sig på kritik av en diktatur i taget (just nu Eritrea) men självklart borde det där uttalandet – i en liberal, svensk tidning – problematiseras rätt ordentligt, oavsett vem som uttryckte det.

/Gunilla

Förlorad i översättning

SOLNA Här finns några skojiga bildexempel på vad som kan hända när man förlitar sig till automatiska översättningar. Då kan till exempel "stir-fried wikipedia with pimientos" hamna på menyn. (Via Johan Norberg.) Fler kommentarer till en av bilderna även här, här och här.

Jag har förresten varit med om restauranger i Kina och annorstädes som inte haft menyer på engelska, men som väl tillhandahållit gästerna kopierade blad med mattermer ur vokabulären i Lonely Planets guideböcker. Inte för att det alltid stämt så väl med vad som stått på de kinesiska menyerna, men tanken har varit god!

/Gunilla

Little China Girls

NEW YORK Det här är Amy (rosa tröja) och Annie (blå) – två systrar som jag träffade på i Hester Garden Mall i Chinatown häromdagen. Tyvärr uppfattade jag inte deras kinesiska namn.
Egentligen var jag på jakt efter ett eluttag därinne så att jag kunde kolla adressen till en vernissage jag skulle till på Mulberry Street, och det gjorde jag – men vips så fick datorn agera barnfotograf också.




/Gunilla

MR-professur inte nyhet utan "nyhet"

NEW YORK Fredrik Reinfeldt förklarar idén med mänskliga rättigheter helt lysande enkelt och väl (som svar på en fråga från en student på Beida, Pekings universitet, om varför han framfört synpunkter på Kinas politiska fångar):

– Det är en enda värld, det finns ett enda slags individuella rättigheter. Idén med universella rättigheter innebär att jag kan säga till ett annat lands ledare att individens rättigheter ska respekteras. Det kan jag säga till USA:s ledare och det kan jag säga till Kinas ledare.
(citerat i DN)

Någon på UD:s avdelning för folkrätt och mänskliga rättigheter har uppenbarligen gnuggat det där med universalitet med honom ordentligt, sedan sommarens fadäs.
Men det där med gästprofessuren i mänskliga rättigheter i Peking är lite av en PR-bluff av Reinfeldt och regeringen, som man förstår om man läser Ola Wongs text i Sydsvenskan (full disclosure: Ola är en vän till mig):

Reinfeldt presenterade det också som en ”nyhet” att Sverige skulle finansiera en professur i mänskliga rättigheter vid Pekings universitet. Sanningen är dock att den professuren har funnits sedan länge. Sedan i höstas har den dock legat på sparlåga eftersom Sida har aviserat att de ska skära ner på biståndet till Kina. De nya pengarna från Sverige betyder att Raoul Wallenberginstitutet i Peking kan fortsätta erbjuda en gästprofessor till kinesiska juriststudenter i mänskliga rättigheter i åtminstone tre år till.
– Det är jättebra för gästprofessorn har varit väldigt uppskattad bland lärare och studenter, säger Malin Oud, chef på Raoul Wallenberginstitutets Kinakontor.
Reinfeldt underströk vid flera tillfällen att Sveriges arbete med mänskliga rättigheter är unikt. Men såväl Danmark som Norge har liknande program, enligt Oud. Och många andra västländer är öppet kritiska mot Kinas hantering av mänskliga rättigheter.

Well, fair enough – det är väl enbart bra om professuren aktiveras igen med nya, friska pengar.

Fast i dagens text visar Ola Wong dessutom att Reinfeldts språk om Kinas miljöpolitik och bristande respekt för mänskliga rättigheter var betydligt spakare gentemot de kinesiska studenterna idag, än när han talade med de svenska journalisterna i helgen.

Uppdatering – SvD skriver (16 april):

Statsminister Fredrik Reinfeldt tog utförligt upp frågan om de mänskliga rättigheterna med presidenten. Det har SvD fått bekräftat även från det kinesiska utrikesdepartementet. Men det är ändå inte den tuffa linjen som Reinfeldt har velat marknadsföra.
Oavsett om det har handlat om klimat eller mänskliga rättigheter så har ”dialog” varit statsministerns ledord under Kinaresan.
–Det är det kloka, långsiktiga sättet att bygga en riktig utveckling. Vi ska vara väldigt glada att vi får det utrymmet, förklarar Fredrik Reinfeldt.

/Gunilla

Fuleidelike Laiyinfeierte

NEW YORK Fråga till läsekretsen: Vad står det i rubriken?!
Det är kanske lätt för den som vet, men själv hade jag nog aldrig kunnat gissa rätt. Skriv i kommentarfältet. Om ingen svarat rätt kommer svar under måndagen.

(Och snart återkommer jag med svar på bildgåtan från i vintras också. Ledsen att det dröjt, men det har inte blivit av att kontakta fotografen i sammanhanget – som dessutom nyligen blivit tvåbarnsfar och för närvarande befinner sig i Dubrovnik. Men snart!)

Uppdatering: Äsch, det är ju faktiskt ingen idé att ha några gissningstävlingar nuförtiden när allt går att googla. Inte bildgåtan, vad jag vet – men Fuleidelike Laiyinfeierte.

Så jag avlöjar svaret själv: Det är "Fredrik Reinfeldt" i sin mandarinform, skrivet på pinyin. Med samma logik – ljudlikhet – heter Sverige Ruidian.

Mats Larsson visar i sin Expressen-blogg hur "Fuleidelike Laiyinfeierte" ser ut på kinesiska. Inte helt snyggt att behöva använda tio tecken (stavelser) för ett namn. Ett kinesiskt namn har två eller tre tecken; i undantagsfall fyra.

/Gunilla

Jackson in action

NEW YORK "Nog är det ett konstigt jobb vi har" konstaterar vi frilansjournalister ofta (senast jag och Chris när vi kajakde runt i Connecticut). Här ovan ser ni var i Peking mina Indienresekamrater Ola Wong och Jackson Lowen jobbade nyligen.

/Gunilla

Pensionärer protesterar i Peking

NEW YORK Det tog över 20 timmar att få över denna lilla film (drygt 4 minuter lång) från Kina till USA, och flera timmar bara att ladda upp den på YouTube. Men vad gör man inte för att visa vad som händer i världen!

Bilderna visar en grupp pensionärer från Hebei-provinsen som känner sig lurade av myndigheterna, som på 90-talet sålde gravplatser till dem med löfte om att det var en schysst investering. Nu är gravplatserna omöjliga att sälja – och pensionärerna kräver pengarna tillbaka.

Kanske ter sig det filmen visar inte lika medialt uppseendeväckande som det som nu händer i Tibet. Men på något sätt är det del av samma story. Och detta är ytterligare ett exempel på hur det kinesiska civilsamhället tar sig ton. För mig personligen dessutom en liten utflykt till Pekings gator – en av mina "home away from home"-städer.

Anledningen till att jag laddat upp filmen på You Tube, och inte min vän och Shanghai-kollega Ola Wong som nyligen filmade protesterna i Peking, är att den kinesiska regimen nu blockerar You Tube och många andra sajter för användarna i Kina. Så han kan inte.

BBC har en intressant artikel om hur nyheter om och från Tibet ändå sipprar ut, trots myndigheternas censur. Läs mer om detta på BBC:s hemsida, här!

Vilken västerländsk journalist blir först med att rapportera från Lhasa framöver? Jag tippar såklart på Nils Horner.

Uppdatering I: Oj, trots att filmen bara varit klar för att kolla på en kort stund, och trots att You Tube är proppfullt av hemska och dramatiska bilder från Tibet, har redan 46 personer tittat på denna film! You Tube är i sanning ett märkligt fenomen.

Uppdatering II: Nu 100 visningar (sedan filmen legat ute i kanske sex, sju timmar)!

/Gunilla

P S Ola Wongs senaste bok – som ni absolut ska läsa – heter "När tusen eldar slickar himlen".
Den västerlänning som skymtar här och var bland Peking-demonstranterna är fotografen Jackson Lowen, som jag reste med i Chhattisgarh/Indien häromåret.

Shanghairedaktör söker Strage

NEW YORK För några dagar sedan, innan jag visste att Fredrik Strage kan behöva pengar, fick jag mail från en gemensam bekant som efterlyser honom för ett uppdrag till ett kinesiskt livsstilsmagasin. Det handlar om en intervju med/porträtt av en viss svensk artist. Om någon har Strages mailadress, kan ni maila den till mig? Jag har ingen aning om hur jag ska få tag på honom, men gissar att många i Stockholm vet. Tack på förhand.

/Gunilla

Tips till bloggare med läsare i "Internet Filtering Club"

NEW YORK Häromveckan skrev jag att mina två (?) läsare i Kina inte kan komma åt denna blogg, eller någon Blogger-blogg.

Problemet tycks finnas även i Saudiarabien, Pakistan, Etiopien – och i Indien. Detta enligt denna sida, som också tipsar om hur man kan komma runt problemet.

Det finns ett antal mer eller mindre kluriga varianter, men det absolut enklaste verkar vara att läsarna använder Bloglines eller en annan RSS-läsare. I väntan på att regeringarna i vad sidan kallar "the Internet Filtering Club" skärper sig, vilket väl bara är en tidsfråga. Åtminstone i Indien, får man hoppas...

/Gunilla

Wikipeking

NEW YORK New York Times skrev idag att kinesiska Wikipedia åter är tillgängligt för användare i Kina. Hurra! Sakta, sakta undermineras diktaturen...

Uppdatering: Här är en text på svenska om detta, SvD 17 nov.

Men visste ni att min blogg anses så subversiv att den stoppas av den kinesiska censuren? Tja, inte just denna blogg, korrekt är att alla Blogger-bloggar tycks oåtkomliga för det mesta. Varför vet jag inte. Men Peking vill väl vara på den säkra sidan.

Jag har just bett mina ungefär två läsare i Kina prenumerera på mina postningar via Bloglines för att se om det går att lura systemet. Hoppas det funkar.

/Gunilla