Voodoo-flaskor!

NEW YORK Den haitiska trumkonserten var underbar! Liksom Greenwood-kyrkogården där den ägde rum, dit måste jag snarast åka tillbaka.
Men bäst av allt var de vackra, paljett- och glitterbeströdda voodoo-flaskorna som hantverkaren/konstnären Kesler Pierre skapat, med den voodoo-typiska föreningen av magiska och katolska element, samt med vackra kartor, ord och typiska symboler såsom ormar. Dem ville jag köpa flera stycken av! De passar finfint ihop med de voodooflaggor jag redan har.
Flaskorna är inte riktigt till salu, antagligen för att Kesler inte har mage att ta betalt för all den tid han måste ha lagt ner – men om jag någon gång får några hundralappar (i dollar) över ska jag nog försöka beveka honom. (Inte aktuellt nu, alla pengar har gått åt till att köpa en flygbiljett till Haiti och sedan ska jag försöka få runt resten med boende och fixerkostnader också...) Kolla på de sofistikerade flaskorna, hoppas verkligen att deras skönhet och magi framgår av de små fotografierna här: http://www.pbase.com/kesler/haitian_bottles.

Nu sitter jag på Fall Café i Carroll Gardens och läser denna initierade artikel om (s)ocialdemokraternas behov av förnyelse. Läs, den handlar om hacks, wonks och super-wonks! (Tipstack: Margit.)

/Gunilla

Haitiska trummor i Brooklyn idag

NEW YORK Det finns såklart en stor haitisk/haitisk-amerikansk population i New York (för att inte tala om i Miami och i Montréal). Ibland stöter jag på chaufförer och businesstyper med ursprung i Haiti – men jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte gör mer för att involvera mig i denna fascinerande community för att hålla bättre kontakt med landet. Nå, i eftermiddag ska det bli bättring, med lite haitisk kyrkogårdsdans i Brooklyn! Det kan vara hur fånigt och exotiserande eller fint som helst. Se programmet ovan eller klicka här.

/Gunilla

Någonstans i skärgården i lördags

STOCKHOLM Sillunch och midsommarmiddag...och däremellan stiliga cupcakes, som ser ut som om de kommer från Magnolia Café i New York men som snarare hade bakats i Stureby!

/Gunilla

Dagens kontor: Svenska kyrkan

NEW YORK Jag sitter och skriver på ett tillfälligt "midtown office-space just off Fifth Avenue", nämligen Svenska kyrkans församlingssal.
Det röda som ligger intill kanelbullen är förstås Dajm. Vad som inte syns är den uppätna ostsmörgåsen och kaffekoppen (som man förstås får påtår till här).

Hm, egentligen borde jag kanske ha tagit mig till FN och lyssnat på exempelvis Mahmoud Ahmadinejad och Hillary Clinton... Nu sitter jag istället omgiven av svenska 1–2-åringar och deras mammor på väg in till/ut från kyrkans barntimmar.

/Gunilla

God fortsättning till er alla..!

STOCKHOLM Det krävdes en hel del tankemöda för att sätta ihop detta änglaspel – men till sist lyckades jag. Märkligt nog har jag aldrig tidigare haft något änglaspel, men från och med nu blir det ett bestående julinslag i Casa Kinn. Jag visste inte ens att de tillverkas i Sverige, men det gör de! Det svaga klingande ljudet hörs tyvärr knappt i videon ovan...

Gunilla

Elvis och bloggen önskar alla en fin Lucia-dag!

Tipstack: T.

/Gunilla

Courage vid Vita huset

Så här såg det ut när president Obama benådade inte bara en utan två kalkoner från North Carolina tidigare idag:

Nå, man får bara se den ena kalkonen, Courage. Den andra kalkonen heter Carolina och får göra Courage sällskap till Disneyland i Florida där det tydligen finns en kalkonfarm som tagit sig an alla presidentbenådade kalkoner.

Det är ett ganska kul framträdande, kolla på klippet om ni har tid. Obama antyder att han gärna hade ätit upp Courage, och att denne har Sasha och Malia att tacka för sitt liv. Malia säger att han ser ut "som en stor kyckling".

Familjen Obama tillbringade sedan onsdagskvällen hos Martha's Table i Washington, med att dela ut donerade kalkonmåltider till behövande.
Presidentfamiljen har som ni kanske vet dykt upp i alla möjliga sociala sammanhang – skolor, inte minst – i Washingtons många fattiga områden under året. De har blivit en del av staden, medan president Bush inte rörde sig så värst mycket utanför Vita huset-området när han var där (och åkte hem till Texas på lediga dagar).

Själv ska jag tillbringa kvällen här.

/Gunilla

Frukost den 1 oktober

/Gunilla

Catskills, upstate New York, den 15 augusti

"Party begins at 5pm. Dinner, dancing and live music all night; brunch and swimming on Sunday; Come early and stay late."

Ur bröllopsinbjudan jag fått! Det låter mer som ett party än en vigsel, möjligen med viss inspiration från Woodstock-festivalen – Woodstock ligger i grannskapet – men det är nog fråga om både/och... Style: Summer BBQ, står det också.

Uppdatering: oj, nu ser jag att festivalens 40-årsjubileum ska firas samma helg som detta bröllop. Det lär bli livat där i trakten. Antingen borde jag ägna mig åt att skriva något slags reportage om detta.

/Gunilla

Just inlagt i iCal...

/Gunilla

Hushållsnära självhjälp

NEW YORK Vem kan ha skrivit detta?

"I Sverige lever vi med myten att varje man är en hantverkare och dataingenjör. Och det är bara att anpassa sig…"

Svaret finns här.

/Gunilla

"Den ultimata stalker-schlagern"

NEW YORK Den bästa analysen av Melodifestival-vinnarlåten finns på Weird Science. Citat:

Låttexten berättar delar av historien; om ett stormigt förhållande med dagliga gräl, som övergått i ett besatt sökande efter den här tjejen – och »I don’t care if I lose my mind / I’m already cursed«. Men musiken, för att inte tala om Alexander Rybaks maniska skådespel, kompletterar: detta är den ultimata stalker-schlagern, kanske den hittills trallvänligaste seriemördarvisa som kablats ut via eurovisionen. Glimten i Rybaks ögon, till synes lika »positivt desperat« som blicken hos hos dödskära tonåringar eller den ansträngda strupen hos en melodifestivalartist med mer koreografi (och pyroteknik) än låt, är ju i själva verket uppenbart psykopatisk. Hans rollfigur kunde lika gärna svänga med en yxa som med en fiol, alltjämt med samma galna leende.

/Gunilla

Min #melfest

NEW YORK Min Melodifestival präglades av tekniska frustrationer – inga problem med min vanliga dator, men tyvärr med min gamla, som jag har tänkt ska få ett nytt liv som "TV". Det blir inget med det. Både Firefox och Safari bombade fullkomligt av Eurovision-sidan på den. Och förresten, sändningen stod och snurrade och laddades om rätt mycket även på den normala datorn. Och Sveriges Radio ville inte streama P4-sändningen till annat än Windows! Skandal! (P1 och P3 går utmärkt.)

Nå, det var kul att få vara en liten smula delaktig i alla fall...

Ser att mitt tweet om att Sverige i iransk-azerisk tappning låg tvåa (han slutade ju trea) inte kom med! Synd – sedan jag upptäckte Arash har jag insett att persisk pop nog är en genre för mig.

Nu ska jag nog gå och dricka champagne, som utlovat flera gånger, och fira att min kronofogdsskuld för första gången i vår understiger min kreditkortsskuld! Eh, konstig grej att fira, kanske, och det innebär i sig att kreditkortsskulden obönhörligen växer..! För champagne är ju sällan gratis. Men, nå't måste man ju hitta på en solig lördagskväll.

/Gunilla






/Gunilla

Dagens dimma

NEW YORK Missa inte hur Sydsvenskans Niklas Orrenius drar brallorna av ett gäng Sverigedemokrater som besökt Färöarna. (Som Kjell Häglund antyder vore det intressant – och publicistiskt relevant – med en kommentar från dem. Uppdatering: se kommentarfältet!)

Tidningen med det vackra namnet Dimmalætting (gryning på färöiska) finns på dimma.fo! Fascinerande att ta del av språket, man förstår förstås en hel del. Läsövning ovan.

Uppdatering: en av resenärerna/skribenterna försvarar sig:

Summa summarum så blir vi nu hånade i svenska medier för att vi inte genast förstod att ett nationalistiskt tal, hållet av en nationalistisk politiker, på ett språk vi inte behärskar, under ett nationalistiskt nationaldagsfirande i ett nationalistiskt land, egentligen var en antinationalistik satir.

Debaclet har i vilket fall som helst fått mig att inse att det är en brist att jag inte varit på Färöarna! Dit måste jag resa vid tillfälle.

/Gunilla

Magnoliafest på gården i Gamla stan

NEW YORK Hemma hos mig i Stockholm blommar magnolian ... och de har på senare år börjat ha gårdsfester till dess ära! Dem har jag tyvärr missat, har inte varit i Stockholm i april/maj på evigheters evigheter. Så jag får läsa Lars Epsteins blogg i DN istället.
Jag bor i det blå huset, som inte syns på bild men väl nämns i texten.
Vi har trevliga sensommar- och glöggfester också. Då brukar jag vara med.

/Gunilla

Valborg i Svenska kyrkan

NEW YORK Jag har inget minne av att jag någonsin firat svensk Valborg (eller för den delen Första maj) under mina år i New York. Kanske dags i år...

/Gunilla

VALBORGSMÄSSOFIRANDE

Torsdagen den 30 April 2009 kl 19.00
Svenska kyrkan, 5 East 48 Street

Nu är våren äntligen här! Det firar vi på kyrkan
med traditionell Valborgsmässoafton. Det blir
allsång, mans- och kyrkokören, brasa varmkorv
och givetvis det traditionella vårtalet som i år
hålls av journalisten Bengt "Bengan" Göransson.

Välkomna!!!!

Svenska kyrkan
New York

Dim sum efter mitt första New York-bröllop

NEW YORK Nu har jag varit på bröllop i City Hall, eller rättare sagt i den lokal några kvarter norrut som nyligen iordninggjorts för borgerliga vigslar i New York! 

Jag hade inte fått någon inbjudan, annat än en informell muntlig utan närmare adress än "City Hall" och det vet man ju liksom var det ligger – så jag vimsade omkring på högklackat kring själva City Hall och i kvarteren däromkring ett bra tag innan jag hittade rätt. 

Ungefär som att tro att man ska till Stadshuset och snurra runt på Stadshuskajen, för att sedan inse att Stockholms stad förrättar vigslar i en lokal någonstans på Agnegatan. Flytten ägde rum så sent som i januari.

Men som tur är återstod en hel del väntetid i foajén innan något hände, så jag missade inget trots att jag nog kom en halvtimme efter utsatt tid. 141 Worth Street är adressen, för er som hamnar i motsvarande situation!

Det var en väldigt fin bröllopsdag, med romantik och charm och lagom högtidlighet under ceremonin. Strålande solsken och mycket vår och förhoppning i luften. Tur eller skicklighet med vädergudarna!

Brudens föräldrar var influgna från Tallahassee/Florida, och brudgummens från Stockholm (fast äldste sonen deras hade ett annat kalas för sig). Vi var fyra svenskar på plats. Brudparet var fantastiskt vackert tillsammans, på det där speciella sättet man kanske bara kan vara när man gifter sig blott sex veckor efter sitt allra första möte. Och bruden – som jag träffade för första gången – fantastisk, med ett smittande skratt som måste ha hörts minst hundra gånger.

Jag försökte ställa mig in hos the inlaws genom att framhålla brudgummens goda karaktär och lojala vänskapskvaliteter, samt genom att bära filippinska finaccessoarer. Det gick bra. 

Bröllopsmiddagen avhölls här!

Allt var very, very Sex and the City, vilket passade utmärkt eftersom jag inte känner till något större SATC-freak än brudgummen.

Som jag skrivit tidigare var min bröllopsgåva champagne, och dessutom ska de nygifta få fotografier på en CD ROM-skiva. De bästa bröllopsbilderna (tror jag) tog jag i Columbus Park i Chinatown, med körsbärsblommor, skyskrapor och kineser i kulissserna!

Sedan fick jag ett glas champagne också, på stamhaket Café Gitane. Av mig själv.

/Gunilla

på Apple Store i Soho

Vigselceremoni i City Hall på g

NEW YORK Idag ska jag på bröllop i New York City Hall, klockan 9.30 redan, faktiskt, så jag försvinner från datorn mycket tidigt idag.
Eftersom bruden har filippinskt ursprung så blev jag väldigt glad när jag hittade just denna champagne som gåva.
Första gången jag är bjuden på bröllop i USA faktiskt! Och andra "filippinska" bröllopet. Bröllopslunch utlovad på dim sum-restaurang i Chinatown efteråt.

/Gunilla

Chokladäggsbrist men ingen arbetsbrist

NEW YORK Lyllos er som får påskägg idag! Lyllos er som som har påsklov, skulle jag också kunna skriva – men det gör jag inte, för jag jobbar med ett kul uppdrag, och det tycker jag är minst lika kul som att lata mig eller promenera i vårsolen eller fara till Blåkulla eller vad ni andra sysslar med.

Fast jag skulle förstås jobba ännu bättre om jag hade ett fullmatat pappersägg med smågodis bredvid datorn. Eller, bättre opp – rättvisemärkt choklad, apropå det Lisa Förare Winbladh skriver om sådan:

Ibland blir jag så himla trött på hur människor gnäller över hur dyrt och jobbigt det är att undvika mat som inte tillverkas under slaveriliknande förhållanden. Det är det inte. Det jobbiga är att producera skiten.

Detta apropå Swedwatchs rapport om chokladindustrins bristande koll på produktionsvillkoren i näringskedjan, redovisad i SvD.

/Gunilla

Aretha!

Tack för tipset, Cajsa!

/Gunilla