Showing posts with label Amerikansk historia. Show all posts
Showing posts with label Amerikansk historia. Show all posts

15 March 2011

Resa i The Deep South

NEW YORK Häromveckan körde vi bil från Atlanta (dit vi flög från New York) och fortsatte via Birmingham, Montgomery, Selma och Mobile till New Orleans.

Jag ville se spåren av medborgarrättskampen på 1950- och 1960-talen; Edward ville se Mardi Gras-karnevalerna i södern.

Här ser ni vår resa! Kanske dyker det upp några bilder framöver också.




Jag har gjort så många kartor i Google Maps – men eftersom det var länge sedan har jag totalt glömt bort hur man gör för att visa enbart färdvägen, utan alla pluppar för platserna. Någon som vet hur man avmarkerar dem?

/Gunilla

13 October 2010

Apropå valet

NEW YORK Andreas Ekström på sin blogg:
”... det bisarra i att ett land som Sverige, med Sveriges historia, där 25 procent av befolkningen flydde svält och religiöst förtryck på bara några årtionden, understår sig att rösta in ett främlingsfientligt parti i riksdagen.”
/Gunilla

20 September 2010

Lincoln kom minsann från Kentucky


NEW YORK Någon i Kentucky vill gärna att ni ska veta att världens näst största staty av Abraham Lincoln smälls upp i Stanville i höst. Jag fick just pressmeddelandet nedan.

/Gunilla

Second Largest Seated Lincoln Statue in World Arrives in Kentucky

STANVILLE, Ky., Sept. 20 /PRNewswire/ -- A 19-foot high statue of Abraham Lincoln will soon sit in a small rural town in Southeastern Kentucky.

The statue was commissioned by Attorney Eric C. Conn. The statue took over a year to build at a total cost of over half a million dollars. The statue is scheduled to be put in place by a crane. It had to be delivered in three pieces due to the large size.

The statue is an enlarged replica of a statue in the Lincoln Memorial in Washington, D.C. It is the second largest seated Lincoln statue in the world. The largest one is the Lincoln Memorial in Washington, D.C.

The public unveiling of the Abe Lincoln statue is set for Thursday, November 4, 2010 in honor of the first and only Kentuckian, Abraham Lincoln, being elected to the Presidency of the United States.

Attorney Eric C. Conn states that the statue's purpose is to remind Kentuckians that Abraham Lincoln was a Kentuckian. Lincoln himself wrote: "I, too, am a Kentuckian."

The statue will be located on US Highway 23 in Stanville, Kentucky. The public may visit the statue 24 hours a day and admission is free.

29 May 2010

Några läs- och lyssningstips

NEW YORK God journalistik, tips på sådant jag läst och hört de senaste dagarna (uppdateras med fler, vartefter jag letar fram länkarna):

"De skrattade bara; så berövades Safet sitt människovärde"Maciej Zaremba granskar mobbning på arbetsplatser i Dagens Nyheter:
"”Safet, du kommer arbeta på gården.” Det händer allt oftare att Andersson personligen, någon av hans släktingar eller en arbetsledare beordrar Safet att lämna maskinen för att mata kor, lägga klinker eller renovera någon av familjens lägenheter. Det hade kunnat vara en omväxling från blästringen. Men var gång han kommer tillbaka till verkstaden blir han utskälld för att arbetet blivit eftersatt. Han är en odugling som inte hänger med. Därför ska han ha lägst lön av alla. Det händer att Andersson kommer till hans maskin, ler sitt speciella leende och viskar att han Safet inte förtjänar lika lön, då ju brödet därborta i Bosnien är så billigt. Han måste därför arbeta för tre för att göra Andersson nöjd."
"Pånyttfödelsens land" i Axess, Torbjörn Elenskys essä om korsbefruktningar mellan hispanskt och anglosaxiskt i USA. Citat:
"Spanglish, som blandningen mellan spanska och engelska kallas, är idag ett framväxande nytt världsspråk. Det har av en del jämförts med jiddisch, som ju under medeltiden utvecklades ur blandningen av tyska och hebreiska till att bli ett eget språk. De spanska influenserna i den amerikanska vokabulären är bland annat klassiska cowboytermer, som lasso, wrangler, buckaroo och rodeo, men leken med språken i den respektlöst vitala spanglish som nu frodas är något helt nytt. Flera av orden är helt enkelt engelska uttalat på spanska, som ”dogibag” (doggy bag), ”friki” (freaky) eller ”jonron” (homerun), medan andra är ett slags mellanspråkliga ordlekar, som till exempel ”culear” som betyder att vara cool, men också kan betyda att vara rädd."
Lotten Collins reportage i SR P1 Konflikts sändning från Colombia – bra exempel på utrikesreportage i radion, med närvaro och ljudliga miljöer:
http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=1300&grupp=9035&artikel=3731057

Reprisering av intervju 1996 med Ingrid Segerstedt-Wiberg i SR P1 Publicerat: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2792&artikel=3720165
Henne borde man förstås ha träffat... Hon verkar ha varit "one of a kind". Utdrag (från 27:29):
Alltså, det där är så rörande, den där frågan. "Du som är gammal nu och är över 80 år. Nu ska du sitta och ha det lugnt och skönt."
Jag bara undrar hur jag ska tala om för dem som kommer och vill ha hjälp, att jag ska sitta och ha det lugnt och skönt?
Kan du ge mig ett exempel på hur jag ska bära mig åt för att säga det?
Att nu kan jag inte bry mig om er, för jag är gammal och vill ha det lugnt och skönt, hur världen än ser ut?
Det finns annat som är viktigare..?
– Ja, jag tror det. Dessutom tror jag att det är tråkigt att sitta och ha det lugnt och skönt, om det händer en massa elände runt omkring en.
/Gunilla

23 March 2010

With the strokes of many a pen

NEW YORK Jag fick just ännu ett bevis för Internets förträfflighet.

Efter att ha kollat på hur Barack Obama skriver under "The Patient Protection and Affordable Care Act" – se föregående bloggpost, eller här på Vita husets hemsida, från 25:00 ungefär – förstod jag inte varför presidenten bytte penna så många gånger. Han gick igenom en hel ask med pennor!

Svaret gick att googla fram på max två sekunder. Förklaringen fanns bland annat hos Time Magazine: Ju fler pennor, desto fler historiska souvenirer att dela ut till de närvarande. Så bygger man en tätare Vita huset-mytisk väv.

Nog vore det roligt att se hur signaturen ser ut, efter alla dessa moment.

Notera i videon också hur entusiasmen från Barack Obamas valrörelse tycks ha återvänt till de församlade. Under den första minuten, fram tills att Joe Biden börjar tala, skanderar de: "Fired up! Ready to go!". Det var ett tag sedan de orden hördes.

/Gunilla

Vänstern i Vita huset


NEW YORK Veckans tredje Obama-video, som visar hur han som USA:s president skriver under sjukförsäkringsreformen (eller rättare sagt "The Patient Protection and Affordable Care Act"), tillägnar jag mina morföräldrar.

När jag var liten utlovade de en belöning om jag slutade använda min vänsterhand för att skriva och rita, och istället blev högerhänt. De trodde väl att jag var dömd till evigt utanförskap och stigmatisering som vänsterhänt.

Värt att notera var att mormor var född vänsterhänt, men tvingades ha på sig en röd vante på sin vänstra hand i skolan – i S:ta Anna skärgård på 1910- och 20- talet – för att hon skulle skriva med "rätt" hand.

Notera att "right" står för både "rätt" och "höger". Och vänster förknippas med en rad onda saker. Det är verkligen ett strukturellt förtryck mot vår kultur!
Jag är övertygad om att de amerikaner som ser Barack Obama som ett redskap för Hin håle själv drar in hans vänsterhänthet bland sina bevis.

Uppenbarligen hade mormor inte blivit mer traumatiserad av den där vanten än att hon tyckte det var rimligt att försöka tvinga in mig i majoritetskulturen också.
Jag minns inte hur stor den utfästa belöningen var, men gissar på ett belopp i storleksklassen 10:-, vilket hade varit en ansenlig summa pengar för mig.
Eftersom jag troligen är född som högerhänt, men var tvungen att fatta pennan med vänster hand när jag började skriva och rita (eftersom två av fingrarna på högerhanden var stadigt parkerade i min mun under de kritiska åren) hade det nog varit en smal sak att återprogrammera mig. Men trots pengarna ville jag inte, och idag är jag liksom president Obama tämligen dubbelhänt.

Mormor och morfar – ingen av dem lever längre – skulle bara veta att världens mäktigaste man idag är vänsterhänt. Fast det var han förmodligen även när deras mutförsök pågick som bäst, nämligen Gerald Ford.

Det finns som bekant en lång rad framgångsrika människor som är/varit vänsterhänta, däribland inte bara Obama och Ford utan även Bill Clinton och flera andra amerikanska presidenter (samt 2008 års kandidat John McCain). Och Leonardo da Vinci, Charlie Chaplin, Picasso och många andra kreativa typer...

Men det är inte så ofta man kan se vänsterhanden komma i bruk i realtid, som man kunde idag.

Här är en Washington Post-artikel som handlar om Barack Obama och hans vänsterhänthet (eller egentligen dubbelhänthet).

/Gunilla

21 March 2010

It's 2007 all over again


NEW YORK Som ni vet pågår slutdebatten om sjukvårdsförsäkringsreformen som bäst i Washington. Den senaste tiden har ju president Barack Obama rest runt för att plädera för sin linje – och han har verkligen låtit mer som en kampanjpolitiker än som den verkställande i Vita huset.

Denna video visar det färskaste framträdandet, från George Mason University i Virginia. Den påminner om hur det var när Obamas valrörelse var helt färsk, "då ingen kunde uttala mitt namn", som han säger i början av talet. Kolla på det! Som ni kommer att märka går studenterna igång med kampanjens slagord "Yes, We Can".

Talet finns transkriberat här. Utdrag:
"It’s a debate that’s not only about the cost of health care, not just about what we’re doing about folks who aren’t getting a fair shake from their insurance companies. It’s a debate about the character of our country about whether we can still meet the challenges of our time; whether we still have the guts and the courage to give every citizen, not just some, the chance to reach their dreams.

At the heart of this debate is the question of whether we’re going to accept a system that works better for the insurance companies than it does for the American people because if this vote fails, the insurance industry will continue to run amok. They will continue to deny people coverage. They will continue to deny people care. They will continue to jack up premiums 40 or 50 or 60 percent as they have in the last few weeks without any accountability whatsoever. They know this. And that’s why their lobbyists are stalking the halls of Congress as we speak, and pouring millions of dollars into negative ads. And that’s why they are doing everything they can to kill this bill."

/Gunilla

President Woods och annat intressant i Philly



NEW YORK
Torsdagseftermiddagen ägnade jag mig åt att stifta närmare bekantskap med Philadelphia. Jag har varit där flera gånger, men har då mest ägnat mig åt antingen valbevakning i olika delar av denna forna huvudstad, eller åt fältarbete eller vidareutbildning på University of Pennsylvania-campuset, eller hängt lite i Chinatown.

Nu passade jag på att kolla in några av de historiska sevärdheterna som finns i närheten av domstolsbyggnaden vi rapporterade från, såsom The Liberty Bell.

Och så hittade jag ett synnerligen intressant museum om de svartas historia i Philadelphia där jag lärde mig massor – om såväl de stora dragen som om enskilda individers roll i desamma.


Just nu pågick där en liten utställning som är på turné i USA, om den 381 dagar långa bussbojkotten i Montgomery i Alabama som ledde till att Högsta domstolen 1956 förklarade att apartheidsystemet på stadens bussar var oförenligt med landets författning.
Jag hade ingen aning om att bussbojkotten, den som utlöstes av att Rosa Parks arresterats för att hon vägrade flytta till den bakre delen av bussen där svarta var tvungna att sitta, varade så länge! I över ett år var det alltså möjligt att upprätthålla en totalbojkott – trots att de flesta svarta egentligen var beroende av kollektivtransporter för att komma till jobbet (och Montgomerys lokaltrafikbolag var därmed också beroende av deras biljettintäkter). Många promenerade förstås, men det fanns också en hel del (svarta) taxiägare som körde passagererare för bussbiljettpris så att bojkotten skulle hålla.

Bara 52 år sedan valde USA en svart president. Men på bilden högst upp, som är från avdelningen om svarta, politiska ledare på The African-American Museum i Philadelphia, liknar väl Barack Obama mest av allt en viss golfspelare...


Här kan ni se några av souvenirerna på The Independence Visitor Center (på vars kafé jag och två kolleger för övrigt satt och skrev våra Jihad Jane-texter).
I souvenirbutiken kunde man också för inte särskilt många dollar köpa sådana där vackra "pergamentsrullar" med den amerikanska självständighetsförklaringen och andra historiska dokument som jag bloggat om tidigare. Se även "We the People..."-bilden ovan, intill president Obama.

Slutligen vankade jag omkring ett bra tag i Philadelphias charmigt bedagade saluhall, full av roliga stånd inklusive flera som drivs av Amish-familjer!

/Gunilla

11 November 2009

Framkallat efter fotografens död

Det här får ni inte missa: Vivian Maiers fotografier! Fantastiska bilder, mest från Chicago, och en fantastisk om än sorglig story (läs i marginalen).
Via: Aftonbladet (som hittat det hela via allsköns fotobloggar och -sajter där jag antar att detta cirkulerat ett bra tag).

/Gunilla

04 November 2009

Ett år sedan valdagen - och valkvällen

WASHINGTON För exakt ett år sedan vinglade jag och Martin Gelin på varsin stege i Grant Park i Chicago och bevittnade det historiska ögonblick då det stod klart att USA skulle få sin förste svarte president. Tidigare på dagen hade vi besökt den vallokal där familjen Obama röstade och vankat område i det område de fortfarande bor i, förutom att de liksom bor i Vita huset nu.
Läs Martins summering här, med massor av bra länkar! Det ska jag göra ordentligt så snart jag hinner... Nu ska jag hoppa in i en taxi och åka från Georgetown och hit.

/Gunilla

15 September 2009

I Guds händer

NEW YORK Här kan ni läsa vad jag pysslat med idag, bland annat – bidrag till denna text (som skrivits ihop av min kollega Tomas Bengtsson i Stockholm. (Totalt skrev jag nog sex, sju kortare bitar, så kallade takes, som kablats ut i portioner till TT:s kunder.

/Gunilla Kinn


Livstid för terroranklagad svensk


New York/Stockholm (TT)

Den terroranklagade 43-årige svensken Oussama Kassir döms till livstids fängelse i USA utan möjlighet till förtida frigivning.
Domen är överklagad, men varken advokater eller experter tror att den kommer att ändras.
- Det är ju så att guvernörerna går till val på att bura in sådana personer, säger Ove Bring, folkrättsexpert och professor i internationell rätt, till TT.
I maj klargjorde en jury i New York att Oussama Kassir är skyldig på samtliga elva åtalspunkter. Och på tisdagen avkunnades domen. Kassir dömdes till livstids fängelse utan möjlighet till förtida frigivning på två av åtalspunkterna. De övriga nio punkterna gav 5-20 års fängelse vardera.
Enligt försvarsadvokaterna var den hårda påföljden inte överraskande. De har överklagat men tror utsikterna är små att få saken prövad igen.
- Det är väldigt svårt att vara försvarare i sådana här mål i New York. Händelserna den 11 september 2001 finns kvar i allas medvetande, i såväl jurymedlemmarnas som domarens - det är svårt att hålla dem borta, säger advokat Edgardo Ramos till TT.
"Vålds- och hatmission"
Åklagarsidan släppte ett pressmeddelande. Där stod bland annat:
"Oussama Kassir tränade män för att bli terrorister på amerikansk mark. Dagens livstidsdom understryker vårt orubbliga engagemang att åtala alla som stöder al-Qaidas vålds- och hatmission så långt lagen når."
Kassir åtalades mot sitt nekande för att 1999 ha försökt bygga upp ett terroristläger utanför Bly i Oregon. Något läger blev det aldrig, men svensken vistades även en tid vid en moské i Seattle. Där har vittnen hävdat att han propagerat för jihad.
Fem åtalspunkter gällde deltagande i sammansvärjning, förberedelser till terrordåd och stöd till al-Qaida. Sex punkter gällde spridande av bombmanualer och giftrecept via hemsidor, som svensken ansågs ansvarig för till och med 2005.
Kassir, som blev svensk medborgare 1989, greps i december 2005 vid en mellanlandning i Prag under resa från Sverige till sitt gamla hemland Libanon. USA fick efter långa juridiska turer svensken utlämnad från Tjeckien i september 2007.
"I Guds händer"
Svenska åklagare fick 2005 ta del av amerikanskt material om misstankarna. Men någon förundersökning mot Kassir inleddes aldrig i Sverige. Informationen ansågs alldeles för vag för att kunna ta ett sådant beslut.
Både justitieminister Beatrice Ask och utrikesminister Carl Bildt avböjde att kommentera ärendet på tisdagen.
Amerikanska bedömare tror att Kassir kan hamna i något av högsäkerhetsfängelserna i Terre Haute eller Marion i Indiana.
Kassir fick på tisdagens själv föra sin talan - sittande med vit skjorta, vinröda byxor och händerna uppbundna med klovar i en kedja runt kroppen. Han avslutade sitt anförande:
- Jag lämnar detta ärende i Guds händer, och jag ber Gud om tålamod.

16 July 2009

Lagvrängeri i Washington 2002–2008

STOCKHOLM I början av juni skrev jag här om tortyrdebatten i USA, apropå en artikel till Amnesty Press, till exempel detta inlägg. För den som är intresserad av ämnet kan jag rekommendera Thomas Engströms artikel i Fokus' sommarnummer: "Det mörka arvet". Utdrag:

"Det går att göra ett ganska enkelt schema över det som utspelade sig i maktens korridorer i Washington när kriget mot terrorismen tog form. Dick Cheney ville att Vita huset skulle ha ensam kontroll över terrorbekämpningens offensiva sida. Hans stabschef David Addington, som i hela sitt yrkesliv som juridisk rådgivare i ett antal republikanska administrationer propagerat för läran om »the unitary excecutive« (ungefär: »presidentens särställning«), försåg Cheney med juridiska argument. Addingtons protegé John Woo på justitiedepartementet skrev sedan en rad pm om hur fria händer presidenten hade, och om det lagliga i »förstärkta förhörstekniker«, alltså tortyr.

Om nationens säkerhet så krävde och om presidenten godkände det var CIA och andra aktörer enligt Addington och Woo i stort sett fria att bryta mot såväl Förenta staternas författning som en rad internationella fördrag på området. I konstitutionen fanns ju, enligt läran om presidentens särställning, underförstått inskrivet att den verkställande makten kör över allt annat under krigstid. Ordvalet »kriget« mot terrorismen, liksom Bushs mantra »Jag är en krigstida president«, tjänade förutom de uppenbara politiska syftena också till att förstärka denna skyddsmur mot juridiska invändningar från domstolarnas, kongressens eller medias sida."

/Gunilla

14 July 2009

Thoreau och att tänka sitt

STOCKHOLM Fin recension om olika aktuella Henry Thoreau-fenomen samt den amerikanska respektive svenska nationalsjälen av Martin Gelin i Aftonbladet.

"Det är förstås ironiskt att det förmodat individualistiska USA har en så stark förbundsmentalitet, medan Sverige verkar vara befolkat av kollektivister som egentligen föredrar att vara ifred.

Man kanske kan se [den Thoreau-inspirerade svenska filmen] "Man tänker sitt" som en dialog mellan de här två idévärldarna – den amerikanska och den svenska, som sällan är riktigt så avlägsna som den geografiska kartan, eller de yttre kulturella attributen, kan få oss att tro."

/Gunilla

03 July 2009

Sökes: svenska uppfattningar om Deep South

STOCKHOLM Vad ska jag läsa om jag vill veta mer om den svenska samhällsdebatten om amerikansk apartheid under 40-, 50- och 60-talet? Lästips emottages – såväl böcker som tidningsartiklar. Egentligen skulle en behändig översikt/sammanfattning räcka.

/Gunilla

20 June 2009

Varför Watergate blev Watergate

NEW YORK Jag har länge tänkt att jag måste läsa på om den amerikanska nutidshistorien i allmänhet och om Watergate-affären i synnerhet. Särskilt när Watergate-källan Mark Felt trädde fram och avslöjade sig själv för några år sedan insåg jag att jag hade stora kunskapsluckor.

Nu inser jag att jag, trots att jag inte ens sett Alla presidentens män och trots att jag träffat Seymour Hersh (som också skrev en del om Watergate, i New York Times) och trots att jag läste en hel del artiklar om alltsammans apropå Mark Felt (eller kanske just därför) köpt vanföreställningarna och mytbilderna om scoopet, avslöjandet och Deep Throat.
"Mediesamhället var på ingång, och journalistiken behövde sina hjältar, outtröttliga fritänkare, kärva granskare på jakt efter sanningen, till hälften artister, till hälften detektiver, vars moderna oförvägenhet och kreativa kompetens kunde hota jordens mäktigaste man. Nixons presidenttid var parallell med detta mediala skov, vilket president länge stod helt oförstående inför."
Missa inte Paul Frigyes reportage och artiklar om Watergate-affären i början av 70-talet i senaste numret av Journalisten!

De går inte att länka till, men om ni går till http://www.journalisten.se, klickar på bilden av omslaget i högerspalten och anger "journalisten" som både användarnamn och lösenord (öppet för alla på prov detta nummer) så kan ni bläddra er fram till allt möjligt (ss 22–26).
Bland annat en journalistturistguide till Washington och en förklaring till varför Watergate absolut inte ska betraktas som ett scoop, i bemärkelsen "enskilt, stort avslöjande". Det var snarare – enligt Bob Woodward själv – outtröttlig nyhetsbevakning och malande rapportering under en lång tid.

Men visst behöver vi hjältar.

/Gunilla

01 June 2009

Government Motors



NEW YORK GM:s rekonstruktion på Berlinmursnivå alltså (åtminstone enligt Siva Vaidhyanathan, vem det nu är).

"Court appoint President" syftar förstås på när amerikanska HD beslutade att George Bush hade vunnit elektorsrösterna i Florida 2000. När Boston vann ligan ... hm, det får någon annan utveckla.

Här finns en av många texter om GM och dess betydelse och symbolvärde, dess uppgång och fall – med en bild av en vacker fyradörrarssedan Oldsmobile från 1941.

/Gunilla

27 May 2009

Kalle Anka i "Hitlers ansikte", 1942


NEW YORK Visste ni att Kalle Anka har ett förflutet som nazist? Det visste inte jag. Men det har han inte heller. Kolla in denna märkliga antinazipropagandafilm, tillkommen 1942 under brinnande krig, ända till slutet så förstår ni. Då kommer en dam in i bilden som Kalle tycks gilla lika skarpt som jag själv (och hon förekom på bild här i bloggen för ungefär ett år sedan). Hitler lär – tja, enligt en kommentar på YouTube – ha gått i taket när han fick se filmen.

/Gunilla

P S Jag hittade filmen via signaturen Daniel här. Hade faktiskt aldrig sett den tidigare, trots att jag antar att den ingår i den historiska och populärkulturella allmänbildningen.
Igår googlade jag på filmens namn för att läsa om dess tillkomst och hur den användes – men hittade inget riktigt intressant innan jag fick ge upp, av tidsskäl.
Samma nu. Om någon vet mer om filmen eller har länkar ... ta till kommentarfältet! Helst skulle jag vilja se så lärda utläggningar att filmvisningen kan gå som "citat" ifall Walt Disney hör av sig med skadeståndsanspråk...

Uppdatering: Inte så konstigt att jag inte hade hört talas om filmen när den gömts undan i över 60 år. Läs Per Gudmundsons text i SvD (se kommentarfältet).