Blått kallt ljus från fönstren

PORT-AU-PRINCE Kolla på Pieter Brueghels exposé av hur barn lekte på 1500-talet, och se konstnären Bruce van Patter kommentera genom att visa hur barn leker idag (för musen över bilden).
Tipstack: Anna!

/Gunilla

Skönsjungande gossar

Här får ni lite skönsång från Domkyrkoförsamlingens gosskör:

Tyvärr framgår det inte av bloggen vilken kyrka de sjunger i här (inte Storkyrkan, i alla fall).

/Gunilla

New York som konst; lego som New York

NEW YORK Om ni inte visste det så har jag dels läst totalt 125 universitetspoäng i konstvetenskap + idéhistoria och arkitektur, på Stockholms universitet respektive KTH; dels skrivit en hel del om konst och arkitektur i mina dagar, främst i Svenska Dagbladet.
Tyvärr har jag ingen redaktion där jag regelbundet kan skriva om de ämnena idag, och har inte haft någon större lust heller (eftersom det finns så mycket annat att skriva om här i världen). Jag har nöjt mig med att vara hang around i konstvärlden – mässor, gallerier, ateljéer med mera – på senare år. Men om ni vet någon redaktion som skulle vara intresserad av viss konstscensbevakning i framför allt New York ... så finns jag här.

Hoppas ingen kände sig alltför *kränkt* av de för känsliga ögon möjligen stötande bilderna i förra inlägget.
Själv måste jag erkänna att jag börjat kolla vad det skulle kosta att köpa ett av Sally Manns foton. Tyvärr ganska dyrt...för det lär ju vara bra mycket mer än detta exempel från 2003.
Andres Serranos bilder såg jag i en rejäl utställning på Malmö Konsthall 1997, och det var fantastiskt att se dem *på riktigt* – något helt annat än att bara se dem reproducerade. Det gäller även Manns foton, även om jag bara sett enstaka av dem.

Så här ovan fick ni ett motmedel i form av några bilder som jag tycker är förtjusande geniala och förstås av en annan kaliber – New York i lego, av Christoph Niemann.

Jag tänker genast köpa den nyutkomna boken med massor av bilder i samma stil. Allt började med detta bloggpostinlägg i New York Times i fjol – kolla på fler ljuvliga New York-porträtt i lego där!

/Gunilla

Pojken bakom väggen: "Svårt att slita mig"

STOCKHOLM Nu finns min mammas bok om min storebror Petters liv ute till försäljning. Den handlar om några avgörande år i familjen Kinn, åren innan jag själv föddes.

En släkting har redan köpt "Pojken bakom väggen", och skrev på min Facebooksida:

"Jag har redan börjat läsa den. Svårt att slita mig från den. Läser nog ut den i natt."

Vi har lagt ut de två första kapitlen – av sjutton – som smakprov. De finns här! Där finns också länkar till de nätbutiker som säljer boken.

/Gunilla

Tiger, 2

/Gunilla

Första damen på Sesam-gatan

Till alla Michelle Obama-fans därute – lite grönsaks- och odlingspropaganda... (Via Mark Halperin/Time)



/Gunilla

Astrids Sverigeidyller skapades av invandrare

"/Astrid Lindgren lät/ invandraren Ilon Wikland illustrera hennes böcker och vid filmatiseringen av desamma lät hon den tjeckiskjudiske flyktingen tillika jazzmusikern Georg Riedel musiksätta, exempelvis Emil i Lönneberga.Den ideala bilden av Sverige har för det sverigedemokratiska ledargarnityret i åldrarna 30-40 formats av Astrid Lindgren, varför det inte är konstigt att det ligger dem nära till hands att omfamna henne. Men det blir extra ironiskt med vetskapen om att den ideala bilden av Sverige i Lönneberga, Bullerbyn och Junibacken, formgivits av invandrare."

Ann-Louise Trulsson, moderat och ordförande i Utbildningsnämnden i Karlskrona kommun, skriver om Sverigedemokraterna, Sverige och demokratin på Newsmill

Bombaybarnen i SvD

NEW YORK Misssa inte Martin von Kroghs och Per Liljas fina reportage om Slumdog Millionaire-skådespelarna och hur deras liv blir när de återvänder till slummen i Bombay.

(Rättelse: Jag skrev tidigare att Martin von Krogh både fotograferat och tagit bilderna. Det var faktiskt hans byline även i texten när jag läste den i morse. SvD verkar ha korrigera det hela.)

/Gunilla

Claire Wikholm & Co I

Häromdagen dök detta YouTube-klipp upp via en kompis på Facebook. Det är en parodi på 70-talets barnprogram, med Margaretha Krook, Claire Wikholm, Jan-Olof Strandberg och Ernst Hugo Järegård – dock framgår inte i vilket sammanhang satiren gjorts. Åtminstone Claire Wikholm figurerade ju som jag minns det i en hel del riktiga 70-talsbarnprogram också (för att inte tala om Stig Claesson och Staffan Westerberg och ... ja, ni vet). Och parodin ligger ju i detta fall inte särskilt långt från verkligheten.
Jag lade inte genast upp klippet, eftersom det redan gått runt så mycket. Men eftersom jag alldeles nyss hittade ett annat klipp med Claire Wikholm, i vilket hon ovetande gör ett inlägg i Gömda-debatten, så får ni detta. Det är helt enkelt en hel del Claire Wikholm i mitt liv just nu! Vilket underbart, rött hår hon har här, förresten. Nästa Claire-klipp kommer under måndagen.

/Gunilla