Detroit flaggar på halv stång

DETROIT Stjärnbaneren hängde på halv stång utanför Renaissance Center, det komplex där GM har sitt huvudkontor i centrala Detroit, på måndagseftermiddagen. Fanorna skulle enligt uppgift hedra minnet av stupade soldater i Afghanistan.
Tiden lär utvisa om de också innebar ett dåligt omen för Saab, vars framtid skulle avgöras på det GM-styrelsemöte som inleddes på måndagskvällen och fortsätter på tisdagen.

Själv har jag – och många kolleger – tillbringat ett antal arbetstimmar med att häcka i de allmänna utrymmena inne på Renaissance Center idag, i väntan på nyheter om Saab. Kommentarer från de svenska representanterna på plats – Saabs Jan-Åke Jonsson och näringsdepartementets Jöran Hägglund – fick vi, men information från GM kan vi nog se oss om i stjärnorna efter.

/Gunilla

Detroit

På TV ikväll!


Läs mer: Black Nation

/Gunilla

Rostbälten här och där

NEW YORK Det är förstås inte bara USA:s rostbältesstäder, som Youngstown i Ohio och Naugatuck i Connecticut, som fascinerar, utan även Europas dito.
Ekonom-historikern Jan Jörnmarks hemsida är full av berättelser om rekordårens ruiner, både svenska och andra europeiska – "försvunna högkul­turer" som han talade om i en intervju i SvD häromåret, i ord och bild.
Jag skulle ha önskat mig hans böcker om Övergivna platser i julklapp i fjol men glömde, så jag gör det nu istället!
Varning, det är livsfarligt eller åtminstone tidsödande att fastna i berättelserna på hans hemsida – högfjällshotellet i Tänninge, Säters mentalsjukhus, Stora hotellet i Falköping, det belgiska Chateau Miranda... Det finns hur många som helst. Jag har hittills bara kollat in en bråkdel. Men jag förirrade mig fullkomligt i historierna och debattinläggen om dåtiden och den eventuella framtiden för Turisthotellet i Marstrand. Varning, som sagt.
Det är fascinerande inte bara att se Jan Jörnmarks bilder utan också att läsa hans berättelse om hur slumpmässigt allt kom till, läs här om hans bokprojekt. Jag är också fascinerad av att han tycks vara så befriad av nostalgi.

Fler länkar om Jan Jörnmark och hans spaningar
TCO-tidningen: Folkhemmets ruiner
Nerikes Allehanda: Vemodiga rester av ett folkhem
SVT Västnytt: sexton TV-inslag från Övergivna platser (jag får tyvärr bara några av dem att starta, t ex det om spökmacken i Bohuslän och Haglunds rullgardinfabrik)
Hem&Hyra: På spaning efter tomheten

/Gunilla

Next time

NEW YORK Hm, jag kanske borde ha gått in på Marina's Restaurant i Youngstown, ändå. Enligt denna hemsida var detta den "Daniel's Café and Restaurant" som GPS-mätaren försökte leta efter. "You'll love the food and the prices".

/Gunilla

Ur fotoarkivet: några bilder från Youngstown, Ohio

NEW YORK Det verkar vara en dålig affärsidé att driva parkeringsbolag i Youngstown.

Det verkar för övrigt vara en dålig affärsidé att driva något överhuvudtaget i Youngstown. Det är snudd på en spökstad, i alla fall i stadskärnan, och jag blev förvånad över att befolkningen "bara" halverats de senaste decennierna.

Men det är förstås de mest driftiga som givit sig iväg. Och staden som återstår verkar onekligen vara i en nedåtgående spiral.

Youngstown är den fattigaste staden i sin storleksklass i USA – median-inkomsten var 21 850 dollar för två år sedan, vilket var betydligt lägre än bara den näst fattigaste medelstora staden vilken var Muncie i Indiana; läs mer sådan inkomststatistik här – även om det finns tecken på fighting spirit.

Många av mina kolleger har gjort reportage från Youngstown genom tiderna. Läs exempelvis texter av Sveriges Radios Daniel Alling här och här, Sydsvenskans Niklas Orrenius här samt Thomas Nilssons bloggtext och bildspel för Verdens Gang. (Kan i sammanhanget inte låta bli att länka till mitt inlägg om norsk press och deras satsningar på att sända ut sina medarbetare på reportageresor, även om SR och Sydsvenskan förstås är bevis på att liknande satsningar görs även av svenska medier.)


Bilden ovan är inte från Youngstown, det är en nedlagd bensinstation i en förort till Pittsburgh (jag tog bilden när jag stannade vid ett rödljus, på väg mot Youngstown).
Under mina bilresor under hösten – i Pennsylvania/West Virginia/Ohio samt i Kalifornien – har jag sett otaliga små samhällen som det hade varit fantastiskt att stanna och fotografera i. Såväl rikedom som misär och allting däremellan, inklusive en hel del skojig Americana, förstås, och saker som berättar en hel del om USA. Men det är svårt att motivera sådant fotograferande "bara" för bloggen, risken hade varit att jag aldrig kommit fram om jag hade stannat bilen stup i kvarten... Och på vissa platser riskerar man ju dessutom att Tjalle Tvärvigg kommer ut med geväret, hehe.
Men bildspel som det Thomas Nilsson gjort om Youngstown, Ohio; Baltimore, Maryland och Inez och andra orter i Appalacherna, Kentucky är onekligen inspirerande!

Så här såg det ut en bit utanför Youngstown:

Någon tyckte uppenbarligen att det var lika bra att tutta eld på sin bostad. Eller om det var en olyckshändelse. Vem vet. Eländigt, var det i alla fall i hela området. Om än inte ren misär.

Jag hamnade just där för att min GPS tipsade om en restaurang – som jag aldrig hittade, förmodligen för att den var nedlagd, men jag hittade denna sylta:

Fascinerande blandning av kulinariskt ursprung på maten, eller hur?! Men jag åt faktiskt inte där, hur intressant och storymässigt det än hade varit. Det ser väl OK ut utifrån, men verkade alltför deppigt inuti. Och jag var ju på jakt efter mitt GPS-tips (men hamnade lite senare i en pizzeria, efter att ha gjort studiebesök i en sunkig bar).

Denna gamla music hall-byggnad (är det väl?) mitt i Youngstown vittnar i alla fall om ett storslaget förflutet:


Faktum är ju att andra platser på dekis eller som varit utdömda av en eller annan anledning har kommit igen. Jag tänker på exempelvis Pittsburgh (som efter decennier av elände blivit en kulturstad av rang), Haparanda (där det ju varit värsta boomen) och Degerfors (i alla fall minns jag ett reportage från Studio Ett om att det blomstrade i den gamla bruksorten).

Så vem vet, det kanske finns hopp även för Youngstown. Bilden nedan tog jag när jag körde längs med Ohio River, från Youngstown till Steubenville.

/Gunilla

Pittsburgh i slutet av oktober – en minimetropol

NEW YORK Här är en cool och lite underskattad/okänd stad: Pittsburgh, i västra Pennsylvania. Min f d flat mate Paul studerade där för länge sedan, och så poppar den upp i alla möjliga sammanhang – så jag hade länge tänkt att jag skulle vilja komma dit. Jag har en hel del reportageidéer knutna till Pittsburgh, inte minst vad gäller stadens kulturutbud, men de är av det slaget som är en aning svåra att placera. Tyvärr!

Som ni vet var jag där i slutet av oktober, och det var kul att äntligen komma dit (åker gärna tillbaka, det går fort med flyg från New York). Förutom att jag hade Pittsburgh som bas för mina bilresor i Pennsylvania, West Virginia och Ohio – se kartan – så spanade jag in några saker i själva staden, inte minst Andy Warhol-museet.


/Gunilla

Det var här jag körde runt

NEW YORK Den blåa krumeluren på kartan är den ungefärliga rutten på min lilla turné i Pennsylvania–West Virginia–Ohio–Pennsylvania häromdagarna, med Pittsburgh som utgångspunkt. Snart kommer reserapporterna, med bilder!

/Gunilla

Borta bra men New York bäst

NEW YORK I skrivande stund rullar bussen precis in på Manhattan (och min ström tar strax slut). Trettionde gatan fram, närmare bestämt. Nog för att det är kul att glida omkring i intressanta städer som Pittsburgh och att köra runt på bonnalandet, bland rostiga stålverk och mellan förgätna gruvsamhällen – men inget går förstås upp mot att vara härhemma i den syndiga storstaden med alla skyskraporna och människorna.

/Gunilla

Livstecken

STEUBENVILLE Jag är för närvarande i den lilla staden Steubenville i östra Ohio. Återkommer inom kort med rapport från Fairmont/West Virginia, Beaver/Pennsylvania och Youngstown/Ohio.

/Gunilla

Arbetsmarknadsreportaget har lämnat datorn

NEW YORK Jag har varit tämligen urlakad hela dagen, efter att i natt äntligen – efter många dagars och nätters arbete – ha lämnat ifrån mig 18 000-teckenreportaget från Naugatuck i Connecticut.
Eftersom jag hade flaggat för att vi hade intressant fältmaterial och att det fanns fina bilder så bestämde sig redaktionen för att ge reportaget lite mer utrymme. Så texten fick bli längre än vad som var sagt från början, och min ambitionsnivå trappades upp vad gäller extra research, kompletterande intervjuer, faktakoll och framför allt skrivande, omskrivande och mer omskrivande. Har lagt ner hur mycket tid som helst på detta reportage, och inte vet jag om det egentligen blev bättre av det – men som tur är blev jag (och redaktören) i alla fall nöjd(a) till sist...
(Till alla frilans-wannabes som eventuellt läser detta: I sådana här situationer bör ni till skillnad från mig begära tilläggsbetalning.)
Även om det inte får vara ett självändamål med långa texter så är det väldigt kul att få plats att berätta en historia ordentligt. Och trots att min text är så lång så väntas redaktionen ändå få plats med hela 10–12 fotografier och en liten karta.
Som vanligt gav det hela – såväl fältarbetet i Naugatuck som de samtal jag hade senare per telefon – upphov till nya uppslag och idéer om olika arbetsmarknadsrelaterade ämnen, med potentiella besök i Kentucky och Minneapolis samt på Princeton University.
Inte nog med det – en av de *experter* jag har med i texten, och som resonerar kring skillnader mellan svensk och amerikansk arbetsmarknad, dyker upp i New York i maj. Så då kanske jag lyckas locka med honom med familj till vidare fältstudier i Naugatuck! Planen är att vi ska diskutera så kallad creative destruction till ackompanjemang av rödvin från Estremadura.

/Gunilla

Industrihistoriska artefakter

NEW YORK Nu har åtminstone en del av frågan om vad tingestarna som de ni ser på bilden heter fått sitt svar, från en intervjuperson i Naugatuck. På engelska blir det "shoe forms" eller "shoe molds/moulds".
Tror ni att det bör bli "stövelformar" i den svenska bildtexten till detta foto, eller finns månne något bättre fackuttryck?
Barnsko-formarna på bilden kan beställas här. (Klicka på bilden så kan ni läsa bildtexten.)

Uppdatering: Läster, heter det naturligtvis! Så dum jag är som inte alls tänkte på det. Vad bra att man har en blogg och därtill hörande läsare – tack, Moster Mysko!
Lustigt, att man i hela sitt liv, nåja, nästan, har bott i en stad med en Lästmakargata och inte reflekterat närmare av vad vederbörande egentligen makade.

Och uttrycket "Skomakare, bliv vid din läst!" har jag inte heller riktigt tänkt på vad det handlar om.
Men ju mer jag tänker på det, desto finare artefakter tycker jag att dessa slitna träläster är. Så jag kanske får fara tillbaka till Naugutuck och köpa nå'n en dag.

/Gunilla

Tidens tecken

NEW YORK Pappa Silvester är före detta chokladfabriksarbetare i ett brukssamhälle: Naugatuck dit jag kom i fredags. Nu har han fått sparken från fabriken, men jobbar på kontrakt med att vakta de tömda lokalerna.
Sonen Shane är fastighetsmäklare och säljer villor till medelklassen som inte har råd med huspriserna i sydvästra Connecticut. Tack vare inflyttningen och pendlingen sjunker inte Naugatucks invånarantal.
Vill du köpa en kåk i Naugatuck, klicka på Shane Kropos hemsida.

/Gunilla

Smygtitt på Chris' Naugatucks-bilder

NEW YORK Om ni klickar här kan ni få smygkika på ett urval av Chris Maluszynskis superfina fotografier från vår resa i västra Connecticut föra veckan! Jag tycker egentligen att tidningen vi gör detta för skulle kunna ha enbart bilder och bildtexter, ingen lång trist text... ;-)

/Gunilla

P S Om någon skomakarkunnig person kan fackuttrycket för de trämodeller som syns på den andra bilden – på svenska och/eller engelska – vore vi tacksamma för att få veta vad de ska heta. De har använts i produktionen av gummistövlar, och förvaras nu i källaren på Naugatuck Historic Society.
De är för övrigt till salu, och säljs till vem som än vill ha dem – som dekoration eller dörrstopp, kanske. Något för Erik Penser?

Uppdatering: läster, var såklart ordet jag sökte (shoe forms, på engelska)! Stövelläster, i det här fallet.

Mer häng

NEW YORK Oj, ännu en dag med många möten! Inte lika många som igår, men dock: en massa skolungar och överentusiastiska museilärare på ett sopmuseum och ett antal portugis-amerikaner i en bar i Naugatuck. Och "steak on a rock", en rätt som måste vara New Englands möraste och största biff för pengarna ("värt en resa vartsomhelst ifrån", tyckte en matskribent i New York Times).
Men nu är jag hemma igen.

/Gunilla

Konsten att hänga

BRISTOL, CONNECTICUT Idag har jag (och fotografen Chris Maluszynski) gjort vad vi kunnat för att leva upp till Gay Taleses fina idé om vad journalistik är: The Art of Hanging Around. Han utvecklar det lite i New York Observer-artikeln föregående inlägg länkar till.

Vi har hängt hela dagen i Naugatuck, en liten stad i västra Connecticut med 30 000 invånare där vi spanat på vad tidens tand gjort med bygden, typ.
Fabriksarbetare, poliser, snickare, handelskammaranställda, museivolontärer, en portugisisk kock, skateboardkids och flera andra har vi pratat med. En mycket bra dag! De flesta möten har varit halvt om halvt oplanerade och oförutsägbara. Och det fortsätter imorgon med fler möten.

Det är med andra ord fantastiskt att det finns begåvade redaktörer som beställer vad vi kallat för "bygdereportage"!
Jag är lite inne på att adoptera Naugatuck och följa livet i en amerikansk småstad – i alla fall borde man kunna fara dit då och då när man behöver göra stories om olika ämnen: subprimelån, skolor, husmarknaden, pendling, arbetsmarknaden, krigsveteraner? Det finns en poäng med att bygga upp nå'n slags relation till en viss plats.

Just nu sitter vi i en enorm salong med träpaneler på detta stiliga pang.

/Gunilla