Okunskap eller mediehyckleri

Visst mått av mediehyckleri (eller kanske okunskap):

Februari 2012 Expressen hypar AirBnB och noterar glatt att tjänsten ”även ökar i Sverige”:
http://www.expressen.se/res/hyr-in-dig-hemma-hos-en-riktig-new-york-bo

Januari 2014 Expressen dissar AirBnB, när någon i Sverige använder den:
http://www.expressen.se/nyheter/per-nilsson-tanker-betala-omgaende

AirBnB har förekommit i massor av artiklar i svenska tidningar, men jag har inte sett någon som på minsta vis problematiserar det faktum att man faktiskt inte får hyra eller låna ut sin lägenhet i andra hand utan vidare, utan tillstånd av hyresvärden eller av bostadsrättsföreningens styrelse.

Vad Expressen skulle kunna skriva är att lagverket på området vad gäller bostadsrätter är på väg att ändras, så att det räcker med ”skäl”. Då blir det betydligt svårare för bostadsrättsföreningar att neka sina medlemmar att hyra ut sina lägenheter, exempelvis genom AirBnB, på det vis som beskrivs i artikeln om Per Nilsson och som Expressen slagit upp så stort (rentav gjort löpsedel av). 

/Gunilla Kinn

Efter hägg och syrén: bröllopsplanering!

STOCKHOLM Om ni undrar vad jag pysslar med för närvarande, läs här: http://www.edwardblom.se/2011/06/06/skall-gifta-mig!

Edward hade även kunnat skriva att vi/jag måste texta placeringskort, träffa fotograferna, ordna någon som vill videofilma vigseln, jämföra olika bibelöversättningar, maila förbönsläsare, provsmaka skumpan, ringa tårtbagaren, skriva brev till alla utländska, tillresta gäster och varna dem för Stockholms onda taxichaufförer, öva vals med långt släp, hitta smycken, se till att näbbarnen får sina klänningar, köpa lyktor, beställa dopbevis, beställa grejer från New York, svara på konstiga mailfrågor från gästerna...och tusen andra saker. Tur att man bara gifter sig en gång!

/Gunilla

Mäklarspråk I

NEW YORK Någon borde starta en blogg om alla underligheter i Stockholms mäklarbransch. Det finns onekligen massor att skriva om – men det existerar säkert redan, eller?
Jag har varken avsikt eller tid att driva en sådan blogg, men när andan faller på kanske jag skriver fler inlägg om detta outtömliga ämne (budgivning, beskrivningar, säljmetoder etc).

Här ovan bara ett litet exempel på så kallat ”mäklarspråk” (en för dagen ny bloggetikett). Av en slump fick jag syn på en trea som helt klart ligger i Blackeberg (se kartan) men som av mäklaren säljs in som liggandes i det aningen mer statusfyllda Södra Ängby. (Eller hur, ni som kan området? Nog måste gränsen mellan Blackeberg och Södra Ängby utgöras av Blackebergsvägen?)
Enligt mig ett solklart fall av vilseledande marknadsföring; det blir lite patetiskt när Bromma-mäklaren i fråga skryter med sin lokalkännedom.

/Gunilla

I hopp om en lidnersk knäpp

STOCKHOLM Vid midnatt stod jag vid poeten Bengt Lidners grav på Adolf Fredriks kyrkogård. Idag är nämligen hans dödsdag – eller rättare sagt, han dog natten mellan den 3 och 4 januari 1793, blott 36 år gammal.

Carl Michael Bellman skrev bland annat denna dikt, för att få ihop pengar till Lidners familjs begravningskostnader:

Skalderna ha sällan råd
Att en bror i grafven sänka,
Knappt till svepningen en våd,
Mindre facklorna som blänka:
Visen ömhet, visen nåd
Mot poeten Lidners änka.

Har fått höra några av Bengt Lidners brev till fordringsägare och textbeställare, vilka av olika skäl känns relevanta i mitt liv just nu. Underbara, svulstiga, romantiska formuleringar (och ibland påverkade av Lidners mytomani)!

Här är ett utdrag ur ett av hans oftast väldigt långa epos:

Midnatten

I käre vålnader af mina forna vänner,
Omgifven mig, och sjung, du ömma näktergal!
Ur molnen, måne, bryt! Jag gråter och jag känner
I enslighetens djupa dal.

Och, känslor, som så mildt förljufven all er smärta.
Och, midnatt, som så ömt mot klagans suckar tar,
Förtjusen I min sång! - Min lyra och mitt hjerta
Jag ej ju länge helgat har.

Fler dikter av Bengt Lidner och mer om hans ofta dramatiska liv kan ni läsa på en hemsida upprättad av den fenomenale initiativtagaren till det nattliga kyrkogårdsbesöket: Lars Lundquist.

Åter till saltgruvan; hoppas på inspiration eller någon slags lidnersk knäpp – det vill säga ett plötsligt förhöjande av min intellektuella förmåga.

Bloggar mer så snart jag hinner; bland annat ska ni få se bilder från en katolsk söndagsmässa i Port-au-Prince jag bevistade i december.

/Gunilla

From Harlem/Gamla stan with love

STOCKHOLM En sådan här stilig juldekoration pryder nu mina ytterdörrar både i Harlem och i Gamla stan! Den kommer från denna one dollar-butik på 125:e gatan!
Jag vet att jag inte bloggat så mycket som utlovat på sistone; skyller på Haiti-deadlines och feber/lunginflammation samt ihoppackning av New York-livet, hemresa och jetlag. Men nu blir det total datorpaus och julfirande i Sollentuna/Solna/olika platser i Stockholm ett antal dagar!
Jag kommer att försöka besvara akuta mail så snart jag hinner, exempelvis om någon som vill hyra Harlem-lägenheten i januari hör av sig eller annat som innebär inkomster av något slag. (Har fått massor av allmänna frågor från för mig okända New York-resenärer som vill ha allehanda tips, och er hinner jag tyvärr inte hjälpa – ni får söka här på bloggen.)
God jul, allesammans – och gott nytt år också, för den delen!

/Gunilla

40-årspresenter

NEW YORK I slutet av oktober fyllde min M2B (som det heter på somliga delar av nätet) 40 år! Jag flög hem till Stockholm som hastigast, för att delta i det stora kalaset för att fira detta.

Tyvärr fick jag inte med mig kameran till festen, så ni får gissa hur det såg ut. (Här kan ni dock se en bild från förberedelserna – tillagningen av dillköttet till huvudrätten!) Det blev en mycket lyckad tillställning, i en skolmatsal på Ekerö.

Det enda som grämer mig är att jag inte hann skriva klart mitt tilltänkta tal till födelsedagsbarnet. Trist, eftersom han hade blivit sååå glad, och eftersom det hade varit ett bra tillfälle att introduera mig lite för hans bekantskapskrets.
Nå, han fick ett mycket stort antal verbala hyllningar av andra gäster – och hur många fina presenter som helst! Kolla bara:



Det här fantastiska, hemgjorda omslagspapperet:

var en parafras på serien Uti vår hage.

Denna present – med 40 korvar i burken! – var tämligen kongenial:


Jag behöver kanske inte säga att födelsedagsbarnet i fråga som tur är älskar att få och öppna paket (helt i klass med mina syskonbarn)!

Presentöppningen skedde för övrigt i hans föräldrars vardagsrum, där bilderna är tagna.

Apropå mina syskonbarn så hade minst ett av dem, lilla Astrid, valt ut den fina, gyllene slips som låg i detta stiliga paket:


I samma paket, alltså från min brors familj, fanns också detta fotografi – taget 1977 vill jag minnas, och i vilket fall som helst på lekskolan vid Duvbovägen i Bromsten – som snabbt blev Edwards absoluta favoritpresent:

(Denna bild är, till skillnad från de andra, tagen här och nu, med datorns PhotoBooth-program.)

Mina föräldrar gav *sin blivande andre svärson* en vacker glaskaraff som har tillhört min morfar – och jag gav denna fantastiska kurs med Fredrik Eriksson på Restaurangakademien.

Det var förstås mest för att jag själv ville gå den; kursen gick av stapeln den 25 oktober och innebar en veritabel 12-rättersmiddag med viner en vanlig måndagskväll! Rekommenderas varmt. Extra roligt att gå den eftersom vi två faktiskt träffades ordentligt första gången på Årets kock-galan, det vill säga höjdpunkten på Årets kock-tävlingen där Fredrik Eriksson länge var juryordförande.

(Fast det var kanske inte helt smart att slå till med tidskrävande kalasfirande och dito kurs mitt i en tung redigeringsession av ett radioprogram, som hade förtjänat en piggare medarbetare – till råga på allt handlade det om eländiga förhållanden i haitiska flyktingläger...och tog två heldagar i radiostudion att få klart!)

Åter till paketöppningen. Faktum är att alla presenter var otroligt genomtänkta och personliga! Där fanns en hel del drycker och delikatesser, hehe...

Men det absolut bästa har jag sparat till sist! Det är en present som jag fortfarande har svårt att förstå verkligen existerar, på riktigt.

Men först en liten bakgrund! Ni som inte redan gjort det bör först läsa detta fina blogginlägg från mitten av augusti:
http://gittosmat.taffel.se/2010/08/16/karlek-och-al-i-adelsonatten
Den där gös- och ålmiddagen – och Margits och Edwards spirituella konversationer om polsk mat, animaliska snapsar och mycket annat – kommer jag aldrig att glömma!

Det var förstås självklart att bjuda Margit och Magnus på 40-årskalaset (och extra roligt att de kunde få hålla sig kvar på Mälaröarna). Men kolla vilken present de hade med sig..!



Klicka på bilden nedan så ser ni vilka otroliga delikatesser! Faktum är att jag blir mållös och tårögd även nu, en månad senare, och knappt vet vad jag ska skriva vid åsynen av dessa torkade svampar, senapen, vinägern och lök- och paprikaistern!



Ni som följer Margits fantastiska matblogg – troligen Sveriges bästa och mest personliga dito, numera även korad till Sveriges Bästa alternativa matblogg – är förstås inte så himla förvånade! Möjligen lite avundsjuka på Edward... ;-)

Här är världens coolaste Margit i egen hög person – i sällskap av räven Zoltan som härmed debuterade i sällskapslivet!



Inte nog med att Margit stod för århundradets mest fantastiska och genomarbetade födelsedagspresent... Dessutom stannade hon och kvar och städade festlokalen dagen efter. Vilken tjej!

/Gunilla

Gå en kurs, lär mise en place

STOCKHOLM För några år sedan blev jag helt besatt av att gå matlagningskurser, detta sedan jag fick förmånen att delta i ett fem dagar långt så kallat boot camp på The Culinary Institute of America i Hyde Park i New York (vilket jag skrev ett rejält reportage om för Gourmet).

Jag gick sedan några endagskurser på CIA – med inriktning på moderna desserter och gourmetmatlagning – och även en fantastisk kurs på Restaurangakademien i Stockholm: Teknik för hemmakocken.
Den leddes av Andreas Hedlund, som är fantastiskt duktig inte bara som kock/restaurangchef utan även som pedagog och lagledare. Till den grad att jag senare intervjuade honom för tidningen Chef.

Nu sitter jag och kollar igenom höstens kursutbud på skolorna både i Stockholm och New York, och noterar att det finns hur många spännande kurser som helst. Vore jag bara här skulle jag välja Restaurangakademiens Fina fiskar och skaldjur, Bli din egen Årets kock, Skördefest, Fransk matlagning – eller helt enkelt gå om Teknik för hemmakocken...
En vacker dag kanske jag rentav lyckas vara hemma när Lisa Förare Winbladh har någon av sina kurser också.
Som tur är finns det gott om lockande varianter även i Hyde Park, exempelvis Artisan Breads at Home och Under the Sea.

Min erfarenhet är att man hinner lära sig förvånansvärt mycket även på en endagarskurs, och rent makalöst mycket på fem dagar. (Boot camp-kurserna på CIA har även mer avancerade deltagare som ofta redan jobbar i branschen på ett eller annat sätt, medan endags-varianterna mer befolkas av glada och i och för sig duktiga amatörer.)

Jag har ett särskilt gott öga till vissa rätter som jag fått lära mig laga från grunden av mina lärare: som risotto och crème caramel.
Men det bästa med att gå en matlagningskurs är faktiskt inte allt gott man får laga och äta, eller de tillagnings- och uppläggningstekniker man får lära sig. Nej, det bästa är att man får lära sig värdet av att göra en schysst mise en place, det vill säga en metodik för att förbereda råvarorna och tillagningen utan att det blir kaos i köket. Som alla matlagningsproffs vet är det en bra mise en place som skiljer proffsen från amatörerna i köket. Otroligt bra – jag har betydligt bättre ordning när jag lagar mat numera, tack vare kurserna, även om det är långt kvar till perfektion. Inte nog med det, mise en place-metodiken är utmärkt att använda även i administrativa arbetsuppgifter och exempelvis journalistik (detta får jag kanske utveckla någon gång).

Ni som har möjlighet borde verkligen prova på Restaurangakademiens kurser! Finns det någon som gått någon riktigt bra matlagningkurs, i Sverige eller någon annanstans, som ni kan rekommendera?

/Gunilla

Bekantskap sökes med stilenlig växt

STOCKHOLM Jag råkade köpa en jardinjär med Ostindia-mönster igår. Kan någon mer blomsterkunnig person än jag föreslå lämpliga blommor att placera i den? Försäljaren föreslog hyacinter, men det känns alldeles för juligt, tycker jag.

/Gunilla

Två golfbanor

Stockholms Golfklubb i Danderyd i mitten av juni 2010:


Pétionville Club i Port-au-Prince i mitten av maj 2010:


/Gunilla

Nyklippt och nyflätad

STOCKHOLM Frisören Cecilia Johansson på Maria Ulrika har just kapat sisådär 15 centimer av mitt hår (vilket inte märks, om det är någon som oroar sig) och dessutom testat en slags inbakad fläta! Vi får se om jag kan göra om den.

/Gunilla

Shoppingfynd

STOCKHOLM Eftermiddagen har tillbringats i Gamla stan, längs med Drottninggatan, i Hötorgshallen, i Kungsträdgården och framför allt i solen. Bland annat köpte jag böckerna ovan, och inte mindre än tre (!) baddräkter.
Jag och expediten kom överens om att åtminstone en av dem lämpar sig mindre väl för att bada i, däremot mycket väl för att bära ombord på exempelvis ett segelbåtsdäck. Återstår bara att fixa segelbåten.

/Gunilla

Någonstans i skärgården i lördags

STOCKHOLM Sillunch och midsommarmiddag...och däremellan stiliga cupcakes, som ser ut som om de kommer från Magnolia Café i New York men som snarare hade bakats i Stureby!

/Gunilla

Om svensk pappaledighet i New York Times

NEW YORK Fint exempel på så kallad multi-sourced journalism, och dessutom intressant att läsa om det exotiska Sverige:
New York Times: In Sweden, Men Can Have It All
Enligt EU-ministerns (Birgitta Ohlsson, som ligger bakom rubrikens ord) pressekreterare Jenny Sonesson var New York Times-reportern kanske inte helt oväntat "helt förundrad" över de svenska förhållandena.
Artikeln blev en av de "mest lästa" och "mest e-postade" på New York Times' hemsida den dagen.

/Gunilla

Dom avkunnad mot lägenhetsbedragerskan

"...trots att hon var tidigare straffad och var villkorligt frigiven när hon begick nya brott så kom hon undan med det absolut lägsta tänkbara straffet."

Läs upplösningen på bedrägeri- och lägenhetshärvan jag skrev om i höstas på mitt kusinbarn Christian Mudas blogg: http://lagenhetmedforhinder.blogspot.com/2010/03/saljarens-straff.html.

/Gunilla

Vinter- och skärgårdsromantik

NEW YORK I februari var jag i Möja under en dag, för att känna på Stockholms skärgård under vintern. Det blev en bra utflykt, med båt från Sollenkroka brygga (se kartorna) genom en gröt av tjocka isflak och en dags strövande i krokarna runt Bergs brygga på Möja.
Bland annat blev jag insläppt i det fina lilla kapellet av en vänlig kyrkvaktmästare, som tog sig tid att berätta om vinterlivet i skärgården – och vi konstaterade att kyrkan med sitt vitmålade timmer (stående utvändigt och liggande invändigt) påminner om kyrkbyggnader på vischan i New England. Eller kanske är det tvärtom...
Jag lekte med tanken på ett *låna* någon av öinvånarnas sparkar från nå'n trädgård för att komma runt snabbare, för det var perfekt sparkföre med osandade vägar, men det gjorde jag inte... Synd, för spark har jag inte åkt på ...30 år, kanske? De skulle kunna ha sparkuthyrning vid bryggan, precis som jag misstänker att någon hyr ut cyklar på sommaren – men det är nog ingen större efterfrågan... För vi var inte många passagerare med ombord på båten, och framför allt var vi inte många som kunde räknas som turister.
Det enda som var öppet på Möja så här års var Konsum, några timmar på eftermiddagen. Dagen innebar egentligen en viss missräkning, eftersom planen ursprungligen var att fara till Sandhamns värdshus och äta lunch – så jag hade varken matsäck eller varm dryck i termos med mig. Men det gick bra ändå, medelst matintag på båten och proviantering på Konsum.
Tja, skolan och dagiset på ön var förstås öppna – och strax intill pågick bygget av Möjahallen i falurött timmer, en gymnastik- och idrottshall av mindre modell.

Jag är lite präglad på den svenska skärgården, efter att ha tillbringat ett antal barndomssomrar i båt i olika skärgårdar (främst Stockholms, men även S:t Anna, Västerviks, Tjust, Ålands och Åbolands skärgårdar och allt vad de heter). Därför blev jag fascinerad av detta reportage i SvD, som ni inte får missa!
Det är skärgårdsfotografen Jeppe Wikström, som dokumenterat livet för den familj som just nu är insnöad och isolerad på Svenska Högarna, en bra bit utanför Möja – se kartan ovan – men vid synnerligen gott mod, vad det verkar. Åh, vad jag skulle vilja fara dit med helikopter och hälsa på en dag, med en stor fruktkorg åt dem i packningen..!

Här i New York finns inte längre minsta gnutta snö kvar, efter ett par veckor av ömsom strålande solsken och ömsom ihållande regn. Jag saknar det vackra svenska vintervädret, som jag i år fick två månader av, och drabbades heller inte särskilt mycket av dess negativa konsekvenser – men det är förstås riktigt härligt med sådan vår och flödande sol som vi hade här igår!

Jag gick runt i Harlem och fotograferade lite grann; bilder kommer kanske endera dagen.

/Gunilla

P S Tack till Eniro, som tillhandahåller så fina kartor som man dessutom får dela med sig av och till Skitch som gör programmet man kan rita pilar och annat med (och tack till Mymlan som en gång tipsade om Skitch).

SL-strulsdokumentation

STOCKHOLM Snart börjar Stora Vindsröjnings- och Packningsdagen, då allt ska hända som inte blivit av de senaste två månaderna då jag varit hemma. Ehum... Jag som egentligen bara vill promenera runt i det gnistrande vackra och strålande soliga Vinter-Stockholm idag.

Igår hade jag som så många andra en smått absurd dag i kollektivtrafiken. For the record, så här var mina resor:

• Tunnelbana från Gamla stan till Universitetet
Röda linjen mot Mörby Centrum skulle gå klockan 11.41. När jag kom upp på perrongen stod SL:s klockan på 11.40. Tåget stod inne, men dörrarna hade redan stängts!
Det stod inne många sekunder till innan det till sist rullade iväg – och då hade klockan slagit om till 11.41, så avgångstiden stämde. Men för mig kändes det ändå som att det var dagens enda tåg som liksom gick för tidigt...

Nå, jag skulle ha hunnit till mitt resmål ändå om nästa tåg hade gått i tid, det vill säga tio minuter senare. (Jag skulle till A) Cosmonova, för att se denna undervattensfilm med mina föräldrar och brorsdöttrar.)
Men som ni kan lista ut kom nästa tåg inte i tid, det kom inte alls. Givetvis ingen information om när något skulle kunna tänkas komma, utom något enstaka, sent högtalarutrop. Det enda som informationstavlorna meddelade var att de gröna linjernas trafik skulle vara oregelbunden. Jag stod på Gamla stans tunnelbanestation i 35–40 minuter innan något Mörby Centrum-tåg äntligen dök upp.

Så det blev ingen film för mig, utan bara en längre visit i Naturhistoriskas entréhall tills de andra sett klart den.

[Sedan: B) pizza hemma hos mamma och pappa!]

• Bussresa från Frösunda Port till Brommaplan
Linje 176 var i och för sig cirka 10 minuter försenad, men det är inte mycket att säga om.

• Tunnelbana från Brommaplan till Råcksta
Linje 19 tog också viss tid på sig att dyka upp, men ingen anmärkningsvärd försening givet vädret.

[C) Wok- och vin-middag hos goda vänner i Råcksta!]

• Tunnelbana från Råcksta till Fridhemsplan
Här blev det smått absurt, för det visade sig att tågen in mot sta'n inte stannade i Råcksta. Spärrvakten berättade detta för mig, men hade inte lyckats ta reda på vad det berodde på. Ingen information om orsaken på informationstavlorna eller genom högtalarna heller.
Vi fick dock veta att vi var tvungna att resa "åt fel håll", d v s ta tåget mot Vällingby och där byta perrong och ta nästa tåg mot sta'n. I högtalarna meddelades att vi även kunde byta i Blackeberg, hur vi nu skulle ha kunnat komma dit utan att först resa till Vällingby... Missade minst tre stycken tåg mot sta'n på detta vis. Först när jag kom hem och kunde kolla på sl.se visade det sig att orsaken var "halka".

• Buss från Fridhemsplan till Stora Essingen
Jag missade givetvis buss 1 med en hårsmån när den stod inne, men det var mitt fel (borde ha sprungit). Nästa buss 10 minuter senare, ingen vådlig väntetid.
Men den bussen fastnade i backen på bron från Lilla till Stora Essingen... I flera minuter kämpade föraren med att köra vidare, men det var för halt. Till sist fick vi passagerare hoppa av och ta nästa buss.

[D) Jag hämtade grejer som jag hade glömt hos en väninna föregående kväll.]

• Buss från Stora Essingen till Fridhemsplan
Inga konstigheter.

• Tunnelbana från Fridhemsplan till Slussen
Det tog kanske en kvart innan något Gröna linjen-tåg kom, som vanligt ingen information om avgångstider.
Och döm om min förvåning när tunnelbanans förare plötsligt meddelade att han inte skulle stanna vid Gamla stans tunnelbanestation... Så jag fick åka till Slussen istället, och gå därifrån vilket är nära (som ni kunde se av Dolph Lundgrens Melodifestivalfilm i lördags). Ingen lång promenad, men irriterande med informationsunderskottet. Kollade senare på sl.se och fick veta att det berodde på något slags "teknikfel".

Summa summarum blev dagen smått absurd – måste ha tillbringat minst två timmar av söndagen i onödan bara på stationer och hållplatser, utöver all transporttid.
Men det var så absurt att det ändå blev ganska trevligt – dels var det kul att åka genom de snötäckta förorterna och att färdas i mörkret genom gnistrande snödrivor, dels hade jag en bra bok och – på hemvägen – en påse Dumlekolor som sällskap.

Har ingen aning om hur jag skulle ha betett mig för att dra nytta av resegarantin, som tydligen gäller även i rådande väderlek – den är ju inte riktigt tillämpbar på en hel dag med många resor och ackumulerat resestrul.

Måste säga att jag ändå – fortfarande – gillar vintern skarpt, och helst skulle vilja vara kvar i Stockholm några dagar till och åka skidor eller nå't. Det ser så härligt ut när de far fram i Whistler. Och igår fick jag ju om inte annat valuta för mitt tredagars-SL-kort.

Lena Mellin skriver om SL:s (och fr a SJ:s) dåliga informationsgivning här.

/Gunilla

Tintin-butiken i Gamla stan stänger

STOCKHOLM Idag gick jag av en slump in i Tintin-butiken på Köpmangatan 3. Tur var det, för det visade sig att affären ska stängas – redan i april.

Som möjligen framgått av denna blogg känner jag en viss fascination för och kollegial släktskap med Tintin.
Många journalister hyser ju en fäbless för honom, men jag är inte en sådan fan som kan citera passager ur Blå Lotus eller rabbla namn ur Det sönderslagna örat. Ej heller har jag särskilt många av albumen. Däremot har jag i många år snarare försökt "resa i Tintins anda" – som reporter till konstiga länder där märkliga saker hänt.

Det är tydligen svårt att få lönsamhet även i nischbutiker. (Tänk bara på hur många Tintin-vykort man troligen måste sälja för att kunna köpa in en certifierad kassaapparat à 15 000:-.) Ingela Lindström, som drivit Tintinbutiken i tre år, har försökt hitta någon i sällskapet Generation Tintin som skulle vilja ta över, men tyvärr förgäves.

Jag har tidigare köpt ett antal plastmappar med motiv från vissa album, en Tintin-nyckelring och lite annat smått och gott. Nu inhandlade jag fler plastmappar, en liten knapp från Tintin i Amerika och dessutom en modell i en slags samlarserie: en bil där Tintin&Co sitter omgivna av hurrande medborgare (sedan han bidragit till att sätta dit maffian i Chicago; se bilden ovan där endast bilen och dess passagerare finns med). Kanske innehåller föremålen någon slags kraft...

Ingela Lindström berättade att hon haft en hel del kunder som uppskattat henne sortiment även från Tintins hemland Belgien: samlare som hittat saker som Tintin-butiken i Bryssel inte haft.
Dessutom utgår hon från att Tintin-intresset får ett uppsving i samband med den stora Spielberg-filmatiseringen som kommer nästa år; tydligen har Moulinsart Studios som förvaltar rättigheten till figurerna – och som hittills varit väldigt restriktiva – gett tillstånd till bred kommers med försäljning av prylar kring filmen.
Och helt tänker hon inte överge sitt mer exklusiva sortiment. Kanske dyker hon upp på samlarmässor framöver. Men butikslagret är för närvarande fullt av påsar med föremål som Tintin-samlare bett att få ställa undan.

/Gunilla

Ännu två Haiti-texter

Snart kommer här foton från det lilla litterära samkväm vi ordnade i söndags. Tillsvidare kan ni läsa denna text om Haiti:
http://gunillastextarkiv.blogspot.com/2010/02/matbistand-i-haiti-maste-ske.html

Se även min andra Haiti-kolumn i Sydsvenskan, om haitiska begravningsritualer:
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article624551/Livet-i-dodens-narhet.html

/Gunilla

Kom till Katarina kyrka: Haiti-evenemang

Jag har blivit ombedd att komma till detta evenemang imorgon kväll:

Fridans för Haiti på lördag kl. 18.00 i Katarina kyrka. Kom och dansa, måla och dela måltid med andra.
Alla åldrar. Eva och Lotta leder och instruerar, informerar om Haiti och delar mat och kärlek.
Alla frivilliga bidrag går till Haiti.

Tyvärr jag inte riktigt vilka som arrangerar det, mer än att det är en grupp teater- och konstmänniskor som vill sprida information om Haiti och haitisk kultur. De kontaktade mig sedan de sett min text i Svenska Dagbladet, så nu är tanken att jag ska vara med och berätta om mina resor i Haiti. Så det ska jag göra! Jag har knappt någonsin träffat någon i Sverige som är intresserad av haitisk kultur, så det kan vara intressant att hamna i ett nytt sammanhang.

Alla som vill är välkomna att dyka upp – och dansa, den som vill, antar jag. Och dela kärlek...

Jag har just hämtat en av mina tre voodooflaggor från ramboden. Jag lämnade in den några dagar före jordbävningen, känns fint att ha fått tillbaka den. Kanske tar jag den med till de två Haiti-evenemang jag ska vara med om i helgen. Fortfarande vet jag inte om flaggkonstnärinnan Myrlande Constant i Port-au-Prince klarat sig eller ej.

/Gunilla

Fax och andra mackapärer bortskänkes

STOCKHOLM Jag har idag rensat lite på vinden. Där stod och står en hel del apparater, som jag hade på mitt kontor på Birger Jarlsgatan (och dessförinnan Baggensgatan) innan jag drog till New York. Jag hade aldrig trott att jag skulle bli kvar så länge i denna långpendlartillvaro, men nu inser jag att mackapärerna börjat få väl många år på nacken – och kanske aldrig mer kommer till vettig användning. I alla fall inte hos mig.

Därför undrar jag om någon är intresserad av att ta över dem. Gratis mot avhämtning (i Gamla stan). Det gäller:

• en fax, Canon Multipass 10 – se fotot ovan

• en gammal stereo med radio, kassettband och skivspelare samt högtalare – Hitachi (köptes begagnad 1991...).

• en Canon Bubble Jet-skrivare

• en liten Finlux TV (inte det minsta platt)

• en påse med diverse telefonjack, modem och sladdar

Jag har ingen aning om ifall grejerna funkar, och har tyvärr inte tid/ork/lust att försöka få igång dem. Jag kan tänka mig att det mesta av ovanstående funkar, men inte allt. Den som vill ha det får ta det på egen risk.

Eventuellt dyker en svart Macintosh Performa med tangentbord upp i bortskänkningslistan också en vacker dag, men den måste jag nog tömma på filer först. (Tänk, när jag lämnade den i Stockholm sommaren 2000 trodde jag aldrig att jag i tio år enbart skulle använda min bärbara.)

Den som är intresserad av någon av dessa grejer kan maila mig på: gak62@columbia.edu.

Om ingen hör av sig: finns det månne någon organisation i Stockholm som tar hand om den här typen av bättre begagnade grejer och fixar i ordning dem? Jag antar att det inte direkt lönar sig. Men det vore synd att låta grejerna bara gå till vanlig materialåtervinning (vilket jag förstås ska göra om ingen vill ha dem).

Vore jag i New York i helgen skulle jag uppsöka Tekserve som ordnar elsopeinsamling tillsammans med Lower Ecology Center.

Och så kommer jag apropå allt detta att tänka på den fantastiska datorpryl-loppmarknaden som de allra nördnördigaste studenterna på MIT brukar ordna, och dit en av dem tog mig för drygt tio år sedan. Oj!

/Gunilla