Journalistik med och utan handklovar

Foto: Åsa Linderborg/Aftonbladet Kultur

STOCKHOLM Jag är ingen aktivisttyp och deltar av princip sällan eller aldrig i politiska och aktivistiska aktioner – men undantaget är när det handlar om journalistik och därtill relaterade frågor, såsom yttrandefrihet och pressfrihet.
Idag på förmiddagen deltog jag i aktionen Journalisternas solidariska fängelseaktion genom att ”kedja fast” mig utanför Kronobergshäktet i Stockholm. Jag kunde när som helst ta loss kedjorna själv och vandra bort om jag hade velat, men det var faktiskt ändå ganska obehagligt att sitta med trånga handklovar om handlederna.

Jag valde att tillbringa aktionstiden med att försöka skriva så gott det gick, trots kedjor och handklovar. Dels för att det kändes symboliskt i allmänhet, dels för att det kändes bra att skriva just den texten (som handlar om hur unga armeniska kvinnor och flickor tillfångatogs och rövades bort som tjänstehjon och sexslavar efter folkmordet i Armenien 1915, mer om det senare) just så.

Mer än så här hinner jag just nu inte skriva om aktionen, eftersom jag är på väg till Varberg (av alla ställen). Men jag rekommenderar er som läsning denna bloggtext av frilansjournalisten Fredrik Quistbergh om aktionen som stöd för (frilans)journalistik på fältet. Citat:

”...trots att de frilansjournalister som försöker göra journalistik fyller en viktig funktion är arbetsvillkoren usla.

De flesta frilansjournalister har mycket sämre skydd ute på fältet än sina fast anställda kollegor. Svenska TV-bolag anlitar exempelvis privata företag för att ta hand om säkerhetsfrågan för sina anställda. Nyhetsteamen kan ha välutbildade livvakter under dygnets alla timmar när de är ute på uppdrag. Men när samma bolag anlitar frilansare är de inte lika nogräknade med säkerhetsfrågan. Det är något frilansjournalisten får fixa på egen hand.

Frilansjournalisternas får, i princip utan undantag, aldrig betalt för det jobb de lägger ner. Det finns minimirekommendationer som chefer, redaktörer eller andra beställare skulle kunna följa. Men för ett journalistiskt jobb som tar mer än ett par dagar att göra finns det ingen som kommer i närheten av att betala enligt rekommendationerna.

Frilansjournalister får också förbereda sig på idéstöld, skambud eller erbjudande om att jobba på spekulation.”

(– – –) [Läs gärna det långa exempel jag klippt bort här, om frilansjournalister v s golvläggare. /GK]

”Men om nu frilansjournalisterna har så usla villkor och blir så illa behandlade, varför fortsätta? Varför inte söka en trygg anställning eller byta yrke? Jag kan bara svara för mig själv. Och jag tycker det är viktigt med journalistik. Möta människor, rikta ficklampan mot världens ljusskygga platser och andra skumma företeelser. Det är ingenting som jag har råd att göra hela tiden. Men någon eller några gånger per arbetsår försöker jag skapa utrymme för egna journalistiska projekt. Men då förutsättningarna hela tiden försämras vet jag inte hur det blir i framtiden.

En sak är jag dock säker på. Världen behöver fler journalister som Martin Schibbye, Johan Persson och Dawit Isaak. Journalister som trots usla arbetsvillkor tycker det är så viktigt med journalistik att de är villiga att sätta sin egen säkerhet på spel. Men ska de verkligen behöva riskera livet eller flera år i fängelse? Ministrar, chefer, redaktörer och andra med makt och inflytande borde förbättra situationen och möjligheterna att bedriva journalistik. Om det inte sker någon positiv utveckling finns lär vi se ännu mindre journalistik i framtiden.”

Gunilla

In medias res

Så att ni inte tror att jag bara intresserar mig för kattungar, idag kollade jag faktiskt in läget kring fängelset i Port-au-Prince. Det hände dock inget spännande just då (fast det gjorde det en kvart senare; nytt fångupplopp som jag ännu inte hittat några byråtexter om).

Fotot ser lite konstigt ut, det är för att jag själv tagit det. ;-)

/Gunilla

Distraktionsmoment

PORT-AU-PRINCE Inte helt lätt att jobba och intressera sig för gisslandraman och andra svårigheter i Haiti när man blir distraherad av två ulliga, gulliga kattungar som busar med varandra på golvet... (Ett foto på denna sötnos tillsammans med sitt syskon och boxern Tiger Woods finns här.)

/Gunilla

Journalistvikarier och frilansar knaprar tabletter

PORT-AU-PRINCE Alla ni journalistvikarier, frilansjournalister, tillsvidareanställda, projektanställda, (personal)chefer och andra i mediebranschen som hänger här är möjligen intresserade av denna artikel om era finska kolleger dåliga psykosociala hälsa, skriven av min kollega Sören Viktorsson och publicerad i Medievärlden.

/Gunilla

För hugade praktikanter

NEW YORK Svenska honorärkonsulatet här i New York har två praktikanttjänster som verkar intressanta, en med inriktning på näringslivsfrågor och en med på press, kultur och kommunikationer. Kolla här: http://www.swedenabroad.com/Page____53005.aspx.

/Gunilla

Maslow à la 2010: katter, skvaller, sex, Internet

STOCKHOLM Tack vare en kommentar av Lisa Förare Winbladh apropå de söta katterna här hittade jag denna ack, så sanna version av Maslows behovshierarki: http://pleatedjeans.files.wordpress.com/2010/07/maslows-hierarchy-of-internet-needs.jpg

Befinner mig stenhårt och kroniskt parkerad på näst högsta trappsteget: ”knowledge search – the need to feel smart by researching useless facts and reading celeb gossip...”. Say no more. Det antyder ju i alla fall att jag inte är ensam med mitt hopplösa beteende.

(Går)dagens dos av ”celeb gossip” blev senaste nytt om familjen Palin: Hur Bristol Palin nu gjort slut med Levi Johnson igen, där uppe i Alaska – möjligen enligt felaktiga rykten om Levis ex-flickvän – efter att nyligen lite oväntat ha annonserat sina giftermålsplaner i US Weekly:

Ack, stackars tonåringar (nåja, Levi har nu fyllt 20) som lever i offentlighetens ljus med sina struliga relationer... Överhuvudtaget förstår jag inte riktigt hur folk kan vilja go public med sina privatliv.

Det ger i alla fall ett osökt tillfälle att skriva om ett av mina favoritämnen: amerikansk politik (som länge varit sorgligt försummat på bloggen). I en byråtext igår stod:

”Sarah Palins tonårsdotters oplanerade graviditet blev ett hett samtalsämne under presidentkampanjen 2008. Det upprörde den kristna högern, som den moralkonservativa Palin tänkt locka till sig, att hennes 17-åriga ogifta dotter var med barn.”

Mnja, jag är inte alls så säker på att de flesta i den kristna högern blev särskilt upprörda, eller i alla fall inte särskilt avskräckta, av Bristols graviditet.

Kanske är jag ett offer för lyckad republikansk spinning, men jag tror att det snarare handlade om demokraternas/vänsterns/oppositionens skadeglädje över hycklande moralkonservativa – och att de förstnämnda grupperna förväntade sig och hoppades att de sistnämnda skulle bli upprörda.

Den kristna högerns anhängare verkade dock i alla fall hösten 2008 inte alls särskilt upprörd utan enbart begeistrad över familjen Palin, inklusive Bristol.
Oplanerade tonårsgraviditeter är inte ovanliga i deras familjer, inte minst på grund av bristande kunskaper om/användande av preventivmedel. Bristols graviditet gjorde bara familjen Palin mänsklig och lättare att identifiera sig med, plus att det gav ett tillfälle att genom icke-handling visa upp sitt abortmotstånd.

Jag ska inte påstå att jag har särskilt bra koll på evangelikala väljare, men jag gissar att de skulle säga att de blott är alltför väl medvetna om att Gud utsätter de sina för prövningar – och det skulle nog till betydligt mer än ett Gudasänt barn-utom-äktenskapet för att deras beundran för Sarah Palin skulle rubbas. Plus att det ju länge sades att Bristol och Levi skulle gifta sig omedelbart efter valet.

En reaktion av många, från en högerkristen blogg, lät så här (min markering):

"Being a Christian does not mean you're perfect. Nor does it mean your children are perfect. But it does mean there is forgiveness and restoration when we confess our imperfections to the Lord. I've been the beneficiary of that forgiveness and restoration in my own life countless times, as I'm sure the Palins have.

"The media are already trying to spin this as evidence Gov. Palin is a 'hypocrite,' but all it really means is that she and her family are human. They are in my prayers and those of millions of Americans."

Hade Sarah Palin däremot rått Bristol att göra abort hade det däremot förstås inte gått hem.

Och många vänsterbloggare pekade med rätta ut att reaktionerna från det moralkonservativa USA var diametralt annorlunda i samband med Monica Lewinsky-rörelsen – för att inte tala om hur de skulle kunna tänkas ha låtit ifall det var Sasha eller Malia Obama som skulle ha varit gravid...

Här kan ni läsa ett New York-reportage om den amerikanska sexualpolitiska debatten och om kyskhetsrörelsen, som jag skrev för SvD Idag för sex år sedan. Där utvecklar jag också resonemanget om preventivmedel och tonårsgraviditeter i USA.

Det vore förstås intressant att uppdatera det ämnet i något sammanhang. Vi var många som skrev om kyskhetsrörelsen för några år sedan, men jag har inte sett till några uppföljningar.
Bristol Palin har varit aktiv i densamma, bland annat genom att delta i ett TV-program om att bli förälder vid unga år. Hon har i det sammanhanget sagt att ”avhållsamhet är orealistiskt” (vilket även är budskapet från bland annat Planned Parenthood, USA:s svar på RFSU – se mitt reportage). Det är kontroversiellt i den amerikanska kristna högern!

Nå, jag får säkert anledning att återkomma till familjen Palin – och nog är det lite komiskt att det nu är familjen Clinton som är det mest lysande, offentliga exemplet på en lyckad amerikansk kärnfamilj...

/Gunilla

Torontotripp

NEW YORK Jag är i full färd med att planera nästa reportageresa, till det stora landet i norr. Om en vecka bär det av till Toronto, där jag faktiskt aldrig varit!

Punkterna på kartan betyder inte så mycket än. Jag har bara testat några möjliga destinationer, som MOCCA, på Google Maps för att få en uppfattning om var saker jag är intresserad av ligger. Det viktigaste med resan är en viss intervju, och det är där fokus kommer att ligga – men jag hoppas också kunna skaffa mig lite allmän koll på åtminstone downtown Toronto. Pluppen D längst till vänster är mitt tilltänkta B&B, ifall de har rum.

Tipsa gärna om saker man inte får missa ens på ett ultrakort Toronto-besök, till exempel om bra restauranger!
Här finns annars tips i överflöd: http://www.torontolife.com

/Gunilla

En bild från mitt arbetsrum

NEW YORK Som en liten omväxling till Haiti-inläggen får ni här en bild av de nyligen omorganiserade bokhyllorna i mitt arbetsrum (jag har en tidskriftshylla också...). Det är detta jag ser ner jag sitter och skriver. Ännu inte helt i perfekt ordning eftersom jag tryckt in en massa prylar och papper som jag inte vet vad jag ska göra av, men dock.

Som synes har jag hakat på trenden med färgsortering, som jag gillar skarpt.

Två hyllplan avviker dock från mönstret. Det är dem jag markerat nedan. De innehåller min Harlem-litteratur, och den ville jag ha samlad (satte först gröna prickar på varje rygg, men var rädd att det inte skulle hjälpa). Så de två planen fick en egen, separat färgsortering.

I nästa inlägg blir det mer Haiti igen... Kanske ska jag berätta mer om livet i Haitis tält. Där pysslar man inte med att sortera böcker efter färg – utan mer med att hålla regnvattnet borta och att försöka sova lite, trots hungern, oron, värmen, fukten, oljuden och trängseln.

/Gunilla

Avdragsrätt för pyjamas

WASHINGTON Beskattning av bloggare diskuteras inte bara i Sverige, utan även i USA.
New York Times – som ofta har så kallad "op-ed art", satiriska eller kommenterande illustrationer av grafiker och konstnärer, på sin debattsida – bidrar med en specialutformad deklarationsblankett.
Jag vet inte om den är sååå kul, och en hel del av innehållet är relaterat till amerikansk kultur – men blanketten visar i alla fall på att det här med bloggande och beskattning är en smula komplicerat.

/Gunilla

Jag skriver om Golfklubbsgate i Newsmill

NEW YORK För en vecka sedan började jag skriva på en synnerligen spekulativ text om hur det luktade eskortservice-verksamhet om Rachel Uchitels cover up-intervju i New York Post den 1 december. Texten blev dock för spekulativ, till och med för att bara publiceras här på bloggen – så jag stannade vid ett kort utkast som jag aldrig lade ut.

Men dels har väl de flesta publicistiska spärrar redan släppt i den här tragiska härvan, så även mina; dels dök det häromdagen upp texter i Deadspin och Blackbook som möjligen besannade mina spekulationer och förklarade hur det funkar i idrottens glammiga undre värld – på ett mer initierat sätt än vad jag förmådde.

Så jag kunde inte låta bli att skriva en lång text som nu ligger ute hos Newsmill – trots att inte ens kvällstidningarna velat plocka upp resonemangen (jag är övertygad om att deras reportrar också hittat Deadspin).

Som ni kommer att märka om ni läser den har ingen mindre än Tiger Woods svärmor en gång direkt inspirerat mig att göra ett grävjobb om eskortservicebranschen.
Något jag inte kunde låta bli att kommentera när jag för några år sedan var på en pressträff hon hade på svenska FN-missionen, när hon som migrationsminister var på besök i New York – minns inte om hon mindes det så noga. Men vi hade ett kort, trevligt samtal om detta och hennes tid som journalist/publicist – att de publicerat en text som bland annat handlat om eskortservice mindes hon förstås.

Jag kan egentligen ingenting om vare sig eskortservicebranschen eller de förment exklusiva New York-klubbarna. Jag har heller ingen aning om vad som egentligen är sanningen om Rachel Uchitels businessverksamhet.

Dessutom tycker jag att det är komplicerat att skriva om frågor med moraliska dimensioner; jag vet inte ens vad jag tycker om exempelvis den i grunden moralistiska sexköpslagen.

Men det finns heller ingen anledning att göra som Tiger Woods önskar och låta bli att skriva om att dessa klubbar är en plattform genom vilken otrohet kan bedrivas, tillika med många intressanta ekonomiska komplikationer. (Läs gärna Sofia Mirjamsdotters text om att otrohet enligt henne angår andra än de närmast berörda, på Bloggvärldsbloggen. Här utvecklar hon resonemanget.)

De texter jag har på deadlinelistan härnäst handlar om: sjukvårdsreformen, klimatmötet i Köpenhamn och bistånd till Afrika. Så jag har goda chanser att höja standarden och tråkighetsfaktorn framöver.

Fast om någon redaktör beställer texter om "Golfklubbsgate" ska jag med glädje skriva. Vore ju bra att dra in lite kulor, ifall jag får Rachel Uchitels advokat Gloria Allred i hälarna... (Transparens: Jag har inte fått betalt av Newsmill för denna text.)

Gunilla Kinn

P S En golfsajt har ett rundabordssamtal, med folk i branschen – bland annat om de vanskliga källorna (mina markeringar):

Cameron Morfit: An interesting question to ponder: Without the tabloids doing their thing, does this story ever see the light of day? I suspect not. The week, especially the positive reaction to Jesper Parnevik's candor, reminded me how much fear there is/was of Tiger and IMG, and how much Tiger and IMG had controlled the message for 13 years. It seems like it took a probable payoff to a source to let it all come spilling out.

(– – –)

Jim Herre: The real eye-opener for me has been how TMZ.com and Radaronline.com have been cited as credible sources by lots of media outlets, even though the websites' sourcing is beyond flimsy. The fact is, we really don't know what's true and what's not.

Farrell Evans: There are no facts, really. All we know is that Tiger isn't in control of what's out there. We have some text messages and a voicemail, but we have no bulletproof evidence of Tiger "knowing" any of these women in the Biblical sense. At this point perception is much more powerful than whatever the reality is.

(– – –)

David Dusek: Hard to believe that Team Tiger — famously close-knit and successful for the past 12 seasons — won't be affected somehow by this. Tiger is ultimately responsible for his actions, and he's said as much in his statement, but I think at least one head rolls at some point.

Anne Szeker: If some of his handlers don't get dropped over trust issues, they should be dropped over how poorly this situation was handled, and how quickly it spiraled out of control.

Kreatörsmyter: sömnbrist, kaffe och ansjovis

Copywritern Magnus Jakobsson berättar om hur han ser på sin kreativitet:

"Jag sover endast 3-4 timmar per dygn, vilket innebär att jag alltid är trött så in i helvete. Denna trötthet leder till en chosefritt tillika fantastiskt tankeflöde i vilket ovanliga och nya idéer föds och kreativa koncept utan motstycke i modern tid tar sin form. Jag vill inte på något sätt slå mig själv för bröstet, men jag tror tamejfan att det är den där tröttheten som gör mig till en av Sveriges absolut bästa copyskribenter (i ödmjukhetens namn). Något överskattade Honoré de Balzac sov tydligen endast 2 timmar per dygn, lägg därtill att han levde på endast kaffe och ansjovis. Men vilken produktion."

/Gunilla

Bokberg

NEW YORK Alla som blir sura för att deras egenhändigt skrivna böcker inte recenseras kan kolla på denna inblick på Sydsvenskans kulturredaktion...

/Gunilla

Konsulatsreportage i ST Press

NEW YORK Idag kan jag rekommendera läsning av ett reportage vi gjorde häromveckan, om stängningen av generalkonsulatet i New York för fackförbundstidningen ST Press.

Som ni ser har jag fått rejäl plats för att berätta om de konsekvenser stängningen får för de anställda, och för de arbetsuppgifter konsulatet utför. Denna gång handlar det mest om situationen för de lokalanställda (tidigare UD-texter har mycket handlat om de utsända diplomaterna).

Reportaget innebär också debut för ett nytt samarbete – mellan mig och fotografen Axel Öberg!

/Gunilla

Type casting pågår

NEW YORK Den som känner sig träffad av någon av följande beskrivningar kan söka jobb i två aktuella filminspelningar i New York!

Wall Street II
• manliga fängelsevakter, alla etniciteter, 22–50 år
• manliga intagna, alla etniciteter, 18–65
• verkliga Wall Street-mäklare, kvinnor och män, alla etniciteter, 22–50
• tidningskioskförsäljare, manlig, ostindisk, 22–65
• laboratorietekniker, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kvinnliga supermodeller, alla etniciteter, 18–25 som är 175 cm eller längre
• svart basketspelare, manlig, 18–30
• kinesiska investerare, kvinnor och män, alla etniciteter, 25–65
• kafévärd, kvinnor/män, asiatisk, 25–55
• brittisk barberare, manlig, alla etniciteter, 25–65
• regeringstjänstemän, företagsledartyper; kvinnor och män, alla etniciteter, 25–75
• konstnärliga typer, kvinnor och män, alla etniciteter, 18–55
• kvinnlig filmstjärna, alla etniciteter, 25–45
• advokater, kvinnor och män, alla etniciteter, 30–75
• dublett till skådespelaren Michael Douglass, längd 178 cm
• dublett till skådespelaren Shia LaBeouf, längd 175 cm

Sex and the City II
• modeller
• kändistyper
• societetspersoner
• klubbesökare
• bögar och lesbiska
• internationella typer (Mellanöstern, arabiska, asiatiska, europeiska, brittiska)
• professionella fotbollsspelare

Läs mer hos castingfirman! Jag tänkte genast att jag skulle kunna söka som "internationell typ", möjligen "konstnärlig typ" eller varför inte "corporate executive type" – och jag har gedigen erfarenhet som statist i ett flertal svenska film- och TV-produktioner.
Ett krav, troligen även för statistrollerna, är dock att man är med i skådespelarfacken SAG eller Aftra. Men det är roligt att fundera över vad supermodellerna, den brittiske barberaren och fängelsekunderna har med Wall Street att göra, hehe. (Via Finansbloggen.)

Uppdatering: Det verkar faktiskt inte helt omöjligt att bli medlem i SAG, även som statist – fast ganska dyrt... Det gäller bara att få en statistroll med replik! Vilket jag faktiskt hade i Varuhuset en gång.

/Gunilla

Kapsejsade konsulat

Ur Ola Wongs krönika i Svenska Dagbladet:

"Slutligen lite idioti: Medan Sveriges ekonomi kapsejsar stänger Fredrik Reinfeldt och Carl Bildt konsulaten i New York och Kanton. I Världens huvudstad och Världens verkstad. I den största respektive mest dynamiska ekonomin. Och ja, i Kina betyder den prestige ett generalkonsulat står för en hel del. Istället ska svenskt näringsliv stöttas med nya ambassader i SistaSovjetstaten-Minsk, Krig-och-kaos-Kabul, Folkmördar-Khartoum och Bomb-in-box-Bagdad. Kan ni höra jublet från Trollhättan och Södertälje? Från alla platserna där massarbetslöshet blivit viktigare än semester!"

/Gunilla

Web Grrls och böhmiskt Burmamingel

NEW YORK Den som letar noga kan hitta mig på två av mingelbilderna här.
Nu ska jag iväg till ett annat mingel här apropå detta!

/Gunilla

Sketcher med viss igenkänningsfaktor...

... för många i alla möjliga branscher, gissar jag..!

Tipstack: Vassa Eggen

Moderna tider

"Kanske borde det heta tidsgivare och tidstagare i stället för arbetstagare och arbetsgivare."

Formgivaren Lars Fuhre (på Facebook)

/Gunilla

Det är lätt att skriva

NEW YORK Så sant som det är sagt:


Citatet är hämtat från sajten Fire Under Your Butt; Inspiration for Writers. Den som vill kan köpa en t-shirt....


/Gunilla

Tecknarens tillvaro

NEW YORK Ur Andreas Ekströms intervju med tecknaren Nina Hemmingsson, om hur och när hon arbetar:

– Förr på nätterna, men nu är det dagarna. "Jag är disciplinerad" måste man säga nuförtiden har jag märkt. Folk blir provocerade av att man är konstnär. Säger man "jag sover till elva och jobbar om jag har inspiration" så blir folk sura. Man ska komma med sådana där citat, "det är tio procent inspiration och nittio procent transpiration"...
Nina Hemmingsson säger det där sista på journalfilmssvenska.
– Man ska vara så otroligt normal och vanlig. Det är ju löjligt! För att det inte ska verka som om man gör någonting farligt och provocerande.

/Gunilla