.JPG)
NEW YORK Den här helgen pågår Gräv '08, seminariet för grävande journalistik, i Göteborg. Där skulle man vilja vara med! Jag har varit med på flera grävkonferenser, senast i Helsingborg 2005, och det brukar vara riktigt inspirerande.
Läs Paul Frigyes' Journalisten-blogg! Då får ni bland mycket annat veta vad som menas med en pudeldödare (poodle killer?). Det har inte, som man kanske skulle kunna tro, alls att göra med det svenska utrycket "att pudla".
Jag ska hålla utkik på föreningens hemsida, kanske hamnar morgondagens hett efterlängtade utfrågning av Trond Sefastsson där som webbsändning.
Trivia: 2005 åt jag en dag lunch ombord på Öresundsfärjan – med Trond Sefastsson (och två personer till, en kollega/vän till mig och en gammal lärare/kollega till Trond). Det, ni!
/Gunilla
Showing posts with label Trondheim. Show all posts
Showing posts with label Trondheim. Show all posts
12 April 2008
26 September 2007
Alcalá visar hur Göran Lambertz är jävig (uppdaterad)
NEW YORK Fast nu måste jag ändå lägga upp en ny Sefastssonlänk. Vilken snurrig cirkel det blir när Jesús Alcalá kastar sig in i debatten! Som om det inte räckte med att Alcalás ande och öde redan svävade över hela Sefastssonsoppan. Snart avslöjar väl någon att det i själva verket var Dick Sundevall som drog fram de dokument som fick Alcalá på fall (fast jag vet, det var en av DN:s grävare som granskade den historien). Men artikeln (på Expressens debattutrymme sidan 4) är bra, handlar om jäv/integritet och annat intressant – och förtjänar att läsas genast.
Uppdatering: Nu har jag friskat upp minnet vad beträffar Alcalá-affären! Det var ju juristen Michaela Sjögren, som såg till att uppgifterna om bedrägeriet med biståndspengarna som skulle ha gått till rättssäkerhetsprojekt i Paraguay nådde offentlighetens ljus. Läs porträttet av henne här, hon verkar vara en fantastisk människa!
För er andra som inte kommer ihåg vad som hände, läs om Alcalá-affären i exempelvis Ordfront och Smedjan.
Ni som kan bakgrunden, har ni förtroende för Jesús Alcalá som skribent och granskare numera? Har han bränt allt sitt förtroendekapital, eller bör han få en ny chans på samma sätt som andra som släpps ur fängelset? Och finns det någon som vet ifall Leif Ericsson – som skrev den extremt långa Ordfront-artikeln jag länkat till – någonsin offentligt omprövade sin syn på Jesús Alcalá, Michaela Sjögren och allt som hände? Jag hittar bara gamla texter, som tyder på att han inte gjorde det.
/Gunilla
Uppdatering: Nu har jag friskat upp minnet vad beträffar Alcalá-affären! Det var ju juristen Michaela Sjögren, som såg till att uppgifterna om bedrägeriet med biståndspengarna som skulle ha gått till rättssäkerhetsprojekt i Paraguay nådde offentlighetens ljus. Läs porträttet av henne här, hon verkar vara en fantastisk människa!
För er andra som inte kommer ihåg vad som hände, läs om Alcalá-affären i exempelvis Ordfront och Smedjan.
Ni som kan bakgrunden, har ni förtroende för Jesús Alcalá som skribent och granskare numera? Har han bränt allt sitt förtroendekapital, eller bör han få en ny chans på samma sätt som andra som släpps ur fängelset? Och finns det någon som vet ifall Leif Ericsson – som skrev den extremt långa Ordfront-artikeln jag länkat till – någonsin offentligt omprövade sin syn på Jesús Alcalá, Michaela Sjögren och allt som hände? Jag hittar bara gamla texter, som tyder på att han inte gjorde det.
/Gunilla
09 September 2007
Transparens
NEW YORK Ni som är intresserade av journalistisk etik och journalistiska arbetsmetoder, lyssna på P1-programmet Publicerats (8 september) uppföljning av den så kallade Sefastsson-affären.
De båda gästerna som medverkar – Svenska Journalistförbundets etikombudsman Justus Bennet och Sydsvenskans motorjournalist Lasse Holmström; jag hade aldrig hört talas om någon av dem tidigare – är mycket bra i sina resonemang om problemet med journalisters dubbla roller, etik, redaktionella metoder, problemet med produktionsbolag och annat.
Sydsvenskan tycks ha en ovanligt mogen inställning till allt detta, åtminstone som det beskrevs i programmet. Jag har inte haft mycket med den tidningen att göra, men har förstått av kompisar som skrivit för dem att de skiljer sig från såväl DN som Svenskan på flera punkter – åtminstone förr vägrade tidningen ens ta in (gratis) pressbilder som erbjöds dem! "Etik får kosta", säger tydligen chefredaktören Peter Melin – enligt Lasse Holmström.
Han talade också om att det gäller för redaktionerna att försäkra sig om att även frilansar följer de etiska regler som gäller för de anställda – det är "upp till den som köper att förvissa sig om vad folk håller på med". Det är en ovanlig hållning, kan jag säga...
Uppslag till mediegranskande reporter: Ring upp rese-, nöjes- och kulturredaktionerna på de stora Stockholmstidningarna, och fråga i vilken grad de är medvetna om att de köper in intervjuer, artiklar och annat material av frilansar som inte betalat sina resor själva utan blivit flugna till olika platser av konstmässor, skiv- och charterbolag. Påstår de att de inte vet, ställ skarpa följdfrågor! Jag gissar att de kör med en don't ask, don't tell-policy...
Roligt citat av Justus Bennet: "Som journalist får man bita i det sura äpplet" (det vill säga inse att yrket innebär en hel del begränsningar av vad man kan göra på fritiden och som extraknäck).
Nu ska jag lyssna på Publicerat en gång till. Det håller nog för en repris.
/Gunilla
P S OBS! Det där med att få resor betalda av olika typer av bolag, typ nå't skivbolag som vill att man intervjuar deras artist i Los Angeles, bygger icke på egen erfarenhet. Jag får nästan aldrig sådana erbjudanden, och mina reportageresor bekostar jag själv (utom de kanske 5 procent som bekostas av nå'n redaktion).
Hmmm ... finns ju undantag. Exempelvis fick jag 1996 åka till ett företag med huvudkontor i Bryssel på deras bekostnad, nämligen DHL (mycket intressant mutresa, ett fenomen jag skrev om i JMK:s studenttidning – och nota bene, den fick mig att inse att svenska journalister har högre tröskel än våra nordiska kolleger).
Alla avsteg från den smala vägen redovisas dock här på bloggen!
Och är det någon som till äventyrs har frågor om hur jag hanterar journalistiska etik-dilemman – till exempel bekänner jag gärna gratisgrejer jag tagit emot före bloggredovisningens tid, om jag kan dra mig några till minnes, och om någon alls är intresserad – får gärna ställa dem i kommentarfältet, så ska jag svara efter förmåga.
Konkreta exempel på det där med "don't show, don't tell" tänker jag dock inte ge, eftersom det isåfall skulle kunna bli så att vissa i grunden goda och skickliga frilansjournalister – och kanske en och annan konstskribent? – får sin yrkesheder ifrågasatt (fastän det är deras avnämare som inte velat betala en resa).
Och jag kan inte lova att jag svarar så öppet om svaret isåfall skulle innebära offentlig kritik mot redaktörer jag fortfarande jobbar med. Kan dessvärre bara outa mig själv.
De båda gästerna som medverkar – Svenska Journalistförbundets etikombudsman Justus Bennet och Sydsvenskans motorjournalist Lasse Holmström; jag hade aldrig hört talas om någon av dem tidigare – är mycket bra i sina resonemang om problemet med journalisters dubbla roller, etik, redaktionella metoder, problemet med produktionsbolag och annat.
Sydsvenskan tycks ha en ovanligt mogen inställning till allt detta, åtminstone som det beskrevs i programmet. Jag har inte haft mycket med den tidningen att göra, men har förstått av kompisar som skrivit för dem att de skiljer sig från såväl DN som Svenskan på flera punkter – åtminstone förr vägrade tidningen ens ta in (gratis) pressbilder som erbjöds dem! "Etik får kosta", säger tydligen chefredaktören Peter Melin – enligt Lasse Holmström.
Han talade också om att det gäller för redaktionerna att försäkra sig om att även frilansar följer de etiska regler som gäller för de anställda – det är "upp till den som köper att förvissa sig om vad folk håller på med". Det är en ovanlig hållning, kan jag säga...
Uppslag till mediegranskande reporter: Ring upp rese-, nöjes- och kulturredaktionerna på de stora Stockholmstidningarna, och fråga i vilken grad de är medvetna om att de köper in intervjuer, artiklar och annat material av frilansar som inte betalat sina resor själva utan blivit flugna till olika platser av konstmässor, skiv- och charterbolag. Påstår de att de inte vet, ställ skarpa följdfrågor! Jag gissar att de kör med en don't ask, don't tell-policy...
Roligt citat av Justus Bennet: "Som journalist får man bita i det sura äpplet" (det vill säga inse att yrket innebär en hel del begränsningar av vad man kan göra på fritiden och som extraknäck).
Nu ska jag lyssna på Publicerat en gång till. Det håller nog för en repris.
/Gunilla
P S OBS! Det där med att få resor betalda av olika typer av bolag, typ nå't skivbolag som vill att man intervjuar deras artist i Los Angeles, bygger icke på egen erfarenhet. Jag får nästan aldrig sådana erbjudanden, och mina reportageresor bekostar jag själv (utom de kanske 5 procent som bekostas av nå'n redaktion).
Hmmm ... finns ju undantag. Exempelvis fick jag 1996 åka till ett företag med huvudkontor i Bryssel på deras bekostnad, nämligen DHL (mycket intressant mutresa, ett fenomen jag skrev om i JMK:s studenttidning – och nota bene, den fick mig att inse att svenska journalister har högre tröskel än våra nordiska kolleger).
Alla avsteg från den smala vägen redovisas dock här på bloggen!
Och är det någon som till äventyrs har frågor om hur jag hanterar journalistiska etik-dilemman – till exempel bekänner jag gärna gratisgrejer jag tagit emot före bloggredovisningens tid, om jag kan dra mig några till minnes, och om någon alls är intresserad – får gärna ställa dem i kommentarfältet, så ska jag svara efter förmåga.
Konkreta exempel på det där med "don't show, don't tell" tänker jag dock inte ge, eftersom det isåfall skulle kunna bli så att vissa i grunden goda och skickliga frilansjournalister – och kanske en och annan konstskribent? – får sin yrkesheder ifrågasatt (fastän det är deras avnämare som inte velat betala en resa).
Och jag kan inte lova att jag svarar så öppet om svaret isåfall skulle innebära offentlig kritik mot redaktörer jag fortfarande jobbar med. Kan dessvärre bara outa mig själv.
Köpta murvlar och fulrubrik i DN
NEW YORK Rolf van den Brink förklarar i Aftonbladet hur journalister gått från att vara allvarliga typer i trenchcoat till vandrande varumärken. Tyvärr stämmer hans resonemang ganska väl med verkligheten, även om det forfarande finns de som orkar hålla på (och det är ju mest kändisjournalisterna han skriver om som syns – trots allt är de en minoritet). Ett litet utdrag:
Rubriken är ett citat: "Nu ska TV4 granska alla frilansmedarbetare". Men så sade inte Scherman alls, eller ens i närheten. Så här såg det ut inne i texten (min ***–––***-markering):
Man kan inte begära att en rubrik ska vara ett exakt ord-för-ord-citat, för det får sällan plats – men det får naturligtvis inte vara en helt fri tolkning av något intervjupersonen sagt!
Rubriken får det ju att låta som om TV4 tänkt ägna sig åt en totalgenomgång av alla sina frilansjournalisters bokföringspärmar, testa deras handel och vandel samt granska deras personligheter – fastän det alltså "bara" handlar om att de ska kika efter en viss paragraf i sina kontrakt.
Notera även att TV4:s "frontfigurer" inte behöver vara frilansmedarbetare, detta handlar likaväl om anställda som har sidouppdrag!
/Gunilla
P S Uppdaterar min länklista om Trondheim. Den har verkligen stora luckor, så tipsa gärna om substantiella och intressanta artiklar och blogginlägg som saknas – även sådant som inte finns på nätet.
Alla som läser till journalist får lära sig att stå upp för den svage mot makten. Denna ädla idé är lika passé som att alla som sköter sig kommer till paradiset. Eller att jorden är platt. Journalister jobbar idag med andra uppgifter och i andra syften. De klöser varandra om tio sekunder med Zlatan. De kan skriva spaltmeter om Britney Spears utan att ha varit i närheten av människan.Förresten – en rubrik i DN häromdagen, till intervjun med Jan Scherman, är verkligen hård-dragen.
Rubriken är ett citat: "Nu ska TV4 granska alla frilansmedarbetare". Men så sade inte Scherman alls, eller ens i närheten. Så här såg det ut inne i texten (min ***–––***-markering):
Trond Sefastsson är långt ifrån den enda av TV4:s frontfigurer som har eget företag. Vilken koll har ni på vad de sysslar med?Not the same thing! Såvitt jag kan se finns "citatet" i rubriken inte alls med någon annanstans heller.
– I alla avtal finns en paragraf som talar om hur man ska förfara med uppdrag utanför TV 4, det innebär att alla är skyldiga att få de uppdragen godkända av sin närmaste chef. ***Nu går vi igenom alla avtal*** för att se att den paragrafen säkert finns med.
Man kan inte begära att en rubrik ska vara ett exakt ord-för-ord-citat, för det får sällan plats – men det får naturligtvis inte vara en helt fri tolkning av något intervjupersonen sagt!
Rubriken får det ju att låta som om TV4 tänkt ägna sig åt en totalgenomgång av alla sina frilansjournalisters bokföringspärmar, testa deras handel och vandel samt granska deras personligheter – fastän det alltså "bara" handlar om att de ska kika efter en viss paragraf i sina kontrakt.
Notera även att TV4:s "frontfigurer" inte behöver vara frilansmedarbetare, detta handlar likaväl om anställda som har sidouppdrag!
/Gunilla
P S Uppdaterar min länklista om Trondheim. Den har verkligen stora luckor, så tipsa gärna om substantiella och intressanta artiklar och blogginlägg som saknas – även sådant som inte finns på nätet.
04 September 2007
Berglund: "Du måste stå för din egen sanning"
NEW YORK Jag fortsätter att sammanställa Sefastssonsoppe-länkar i inlägget nedan, väl medveten om att det finns stora luckor i listan.
En av de mest intressanta och belysande kommentarer jag sett hittills publicerades idag i Expressen, skriven av frilansreportern Christer Berglund som verkar vara en skön typ.
En av de bra sakerna med hela denna härva är att det kommer fram intressanta saker som belyser frilansjournalistikens arbetsvillkor! Jag har alltid undrat hur somliga frilansar kan syssla med tidskrävande projekt som att hänga med skurkar på sta'n jämt och ständigt, och har väl kanske inte trott att en som Berglund skrivit skivbolagspressmeddelanden eller nå't (som jag hört att somliga frilansjournalister gör?). Nu visar det sig – i Expressen-artikeln – att han bedriver underrättelsetjänst vid sidan av! Oj, är allt jag kan säga.
Uppdatering: Olle Lidbom skriver om soppan och döper den fyndigt till Trondheim. En av flera intressanta slutsatser:
/Gunilla
En av de mest intressanta och belysande kommentarer jag sett hittills publicerades idag i Expressen, skriven av frilansreportern Christer Berglund som verkar vara en skön typ.
En av de bra sakerna med hela denna härva är att det kommer fram intressanta saker som belyser frilansjournalistikens arbetsvillkor! Jag har alltid undrat hur somliga frilansar kan syssla med tidskrävande projekt som att hänga med skurkar på sta'n jämt och ständigt, och har väl kanske inte trott att en som Berglund skrivit skivbolagspressmeddelanden eller nå't (som jag hört att somliga frilansjournalister gör?). Nu visar det sig – i Expressen-artikeln – att han bedriver underrättelsetjänst vid sidan av! Oj, är allt jag kan säga.
Uppdatering: Olle Lidbom skriver om soppan och döper den fyndigt till Trondheim. En av flera intressanta slutsatser:
Uppståndelsen, intresset och indignationen visar att många tycker att journalistik har en viktig samhällsfunktion. Det vanliga gnället att ingen bryr sig längre är skitsnack...
/Gunilla
Gästblogg: frilans om "fattighuset" TV4
Kalla fakta har väl alltid varit något av TV4:s flaggskepp (med reservation för att jag tyvärr inte har särskilt bra koll på TV numera). Ingen kan ta ifrån dem en rad avslöjanden, som att de vågade satsa på Fredrik Laurins & Co granskning av avvisningen av de två terrormisstänkta egyptierna.
Redaktionen har alltid tagit in massor av frilansar som fått förverkliga sina egna idéer, alternativt fått intressanta jobb utlagda på sig.
Själv har jag fått göra två mindre förstudier till jobb, som dessvärre inte höll att göra något större av; bland annat ägnade jag en helg åt att fara runt och besöka sektliknande församlingar runtom Stockholm för, på uppdrag av Trond Sefastsson – en fantastiskt rolig och totalt bisarr grej som jag aldrig kommer att glömma. Jag vill minnas att jag fick relativt hyfsat betalt.
Men detta var mycket längese'n och jag har aldrig haft särskilt mycket med redaktionen att göra. Därför bad jag en kompis skriva och berätta fritt hur det varit att göra ett inslag till Kalla fakta på frilansbasis, samt om sina reflektioner efter Sefastsson-soppan. H*n – som själv satt rubriken – får vara anonym.
/Gunilla
P S Bloggrubrikens ord ovan, "fattighuset", använde en av cheferna på Kalla fakta om TV4 i ett samtal med mig för några år sedan, för att förklara budgetrestriktionerna apropå ett konkret jobb vi diskuterade då.
TV4-frilans:
Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
För en tid sedan gjorde jag ett frilansinslag för Kalla Fakta. Dessförinnan hade jag gjort cirka sex månaders research för ämnet som ligger mig varmt om hjärtat. Villkoret för att jag skulle få göra programmet var att jag inte fick betalt för min research, utan enbart för tiden från det att redaktionen gett sitt godkännande. För mig var det viktigaste att programmet gjordes – pengarna var idealistiskt nog inte det viktigaste just då, även om jag givetvis försökte få mer betalt med tanke på den långa research jag lagt ner på ämnet. Men nej, lönen var 27 000 kr i månaden från det att jag började. Totalt tog det cirka 1,5 månader att göra inslaget och visst är det en bra merit att ha jobbat för Kalla Fakta, men i det långa loppet kan jag aldrig jobba på de premisserna. De facto har jag fått cirka 40 000 kr i lön för 30 veckors arbete, eller cirka 5 000 kr i månaden, före skatt. Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
Så visst har jag förståelse för att Trond Sefastsson vill dryga ut de magra intäkter han får från Kalla Fakta, även om han säkert får mer än jag fick. Jag kommmer att tänka på snacket om att svenska VD:ar är underbetalda, därför flyr de till utlandet så fort tillfälle ges. Kanske är det lite likt med hedervärda frilansuppdrag för våra mest anrika medier: ärofyllda uppdrag som i bästa fall räddar liv och gör vårt samhälle bättre. Men till ett pris som tvingar en att dryga ut kassan med annat. I Tronds fall gick det snett. Det kan det nog göra för andra också.
En av få som kan ha råd att göra frilansjobb på Kalla Faktas premisser är Jan Guillou. Han har ett så inarbetat varumärke att oavsett hur mycket research han gör för ett projekt så när han väl gjort något tillförs hans namn cred vilket ger spin off-effekter på hans andra arbeten. Dessutom har han så mycket pengar att han har råd att misslyckas med jobb. Tänk er en frilansare som lägger ner månader på ett projekt som sedan visar sig vara en felsatsning. Tror ni journalisten har råd att acceptera att sanningen inte alltid är det man kanske först tror och riskera att inte få betalt? Kan denne journalist lockas att driva jobbet vidare så att han åtminstone får ut en del pengar för arbetet han lagt ner? Hur många sådana inslag kan ha producerats?
Vet inte hur många gånger jag som frilansare lagt ner massor med jobb på projekt som sedan redaktörer inte är intresserad av. Sedan får man något/några jobb för "3 200 kr för text + bild", som Trond uttryckte det. Och man blir glad och jobbar vidare. Är väl som en spelberoende som aldrig får högsta vinsten men småvinsterna lockar till fortsatt spelande.
För att summera: Om frilansare ska kunna jobba på Kalla Faktas villkor måste man kunna erbjuda sin expertis inom andra områden så att man har råd med den obetalda research som krävs för att göra program som fungerar i Kalla Fakta. Det är just vad Trond gjort. Sen gäller det att väga uppdragen på guldvåg. Det har inte Trond gjort.
Redaktionen har alltid tagit in massor av frilansar som fått förverkliga sina egna idéer, alternativt fått intressanta jobb utlagda på sig.
Själv har jag fått göra två mindre förstudier till jobb, som dessvärre inte höll att göra något större av; bland annat ägnade jag en helg åt att fara runt och besöka sektliknande församlingar runtom Stockholm för, på uppdrag av Trond Sefastsson – en fantastiskt rolig och totalt bisarr grej som jag aldrig kommer att glömma. Jag vill minnas att jag fick relativt hyfsat betalt.
Men detta var mycket längese'n och jag har aldrig haft särskilt mycket med redaktionen att göra. Därför bad jag en kompis skriva och berätta fritt hur det varit att göra ett inslag till Kalla fakta på frilansbasis, samt om sina reflektioner efter Sefastsson-soppan. H*n – som själv satt rubriken – får vara anonym.
/Gunilla
P S Bloggrubrikens ord ovan, "fattighuset", använde en av cheferna på Kalla fakta om TV4 i ett samtal med mig för några år sedan, för att förklara budgetrestriktionerna apropå ett konkret jobb vi diskuterade då.
TV4-frilans:
Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
För en tid sedan gjorde jag ett frilansinslag för Kalla Fakta. Dessförinnan hade jag gjort cirka sex månaders research för ämnet som ligger mig varmt om hjärtat. Villkoret för att jag skulle få göra programmet var att jag inte fick betalt för min research, utan enbart för tiden från det att redaktionen gett sitt godkännande. För mig var det viktigaste att programmet gjordes – pengarna var idealistiskt nog inte det viktigaste just då, även om jag givetvis försökte få mer betalt med tanke på den långa research jag lagt ner på ämnet. Men nej, lönen var 27 000 kr i månaden från det att jag började. Totalt tog det cirka 1,5 månader att göra inslaget och visst är det en bra merit att ha jobbat för Kalla Fakta, men i det långa loppet kan jag aldrig jobba på de premisserna. De facto har jag fått cirka 40 000 kr i lön för 30 veckors arbete, eller cirka 5 000 kr i månaden, före skatt. Slavarbete, finns det verkligen i Sverige?
Så visst har jag förståelse för att Trond Sefastsson vill dryga ut de magra intäkter han får från Kalla Fakta, även om han säkert får mer än jag fick. Jag kommmer att tänka på snacket om att svenska VD:ar är underbetalda, därför flyr de till utlandet så fort tillfälle ges. Kanske är det lite likt med hedervärda frilansuppdrag för våra mest anrika medier: ärofyllda uppdrag som i bästa fall räddar liv och gör vårt samhälle bättre. Men till ett pris som tvingar en att dryga ut kassan med annat. I Tronds fall gick det snett. Det kan det nog göra för andra också.
En av få som kan ha råd att göra frilansjobb på Kalla Faktas premisser är Jan Guillou. Han har ett så inarbetat varumärke att oavsett hur mycket research han gör för ett projekt så när han väl gjort något tillförs hans namn cred vilket ger spin off-effekter på hans andra arbeten. Dessutom har han så mycket pengar att han har råd att misslyckas med jobb. Tänk er en frilansare som lägger ner månader på ett projekt som sedan visar sig vara en felsatsning. Tror ni journalisten har råd att acceptera att sanningen inte alltid är det man kanske först tror och riskera att inte få betalt? Kan denne journalist lockas att driva jobbet vidare så att han åtminstone får ut en del pengar för arbetet han lagt ner? Hur många sådana inslag kan ha producerats?
Vet inte hur många gånger jag som frilansare lagt ner massor med jobb på projekt som sedan redaktörer inte är intresserad av. Sedan får man något/några jobb för "3 200 kr för text + bild", som Trond uttryckte det. Och man blir glad och jobbar vidare. Är väl som en spelberoende som aldrig får högsta vinsten men småvinsterna lockar till fortsatt spelande.
För att summera: Om frilansare ska kunna jobba på Kalla Faktas villkor måste man kunna erbjuda sin expertis inom andra områden så att man har råd med den obetalda research som krävs för att göra program som fungerar i Kalla Fakta. Det är just vad Trond gjort. Sen gäller det att väga uppdragen på guldvåg. Det har inte Trond gjort.
03 September 2007
Sefastsson har chutzpah!
NEW YORK När jag gick på journalistlinjen på JMK fick vi så gott som ingen undervisning i frilansandets och företagandets sköna konst(hantverk).
Nu tycker jag i och för sig att det inte måste vara akademins sak att lära ut, och för mig har frilanslivets hårda skola och trial and error-metoden fungerat hyfsat. Plus att min kloka kollega/dåvarande klasskamrat Kristin O kompenserade utbildningens brist härvidlag genom att själv ordna ett bra seminarium om frilansande som alla studenter som ville fick gå på.
Men nu slår det mig att det nog vore bra för studenterna på dagens JMK om Trond Sefastsson fortsättningsvis finge undervisa i den svåra konsten att ta betalt.
För ju mer jag tänker på hela soppan, desto mer inser jag att (de få) frilansjournalister som sysslar med komplicerade gräv har allt att vinna på att tänka mer som frilansjurister när de tar betalt. Beloppet 406 000:– ligger närmare vad de antagligen borde få än vad de får (en betydligt mindre summa). Jag ber återigen att få hänvisa till Nuri Kino i ämnet.
Själv gör jag alltför sällan grävartade jobb, och rättsrötefall har jag bara nosat på (i Los Angeles). Men jag ska lite oftare och när så passar använda den klockrena meningen: "Det är ett högriskprojekt och jag vill ha betalt" (Sefastsson i DN-intervju).
För övrigt – meningen: "Jag förstår att folk är avundsjuka för att jag tjänar mycket pengar. Jag är ingen journalist som tar 3.200 kronor för en text och en bild" i samma text tyder onekligen på en hel del chutzpah! Eftersom JMK pumpar ut just sådana journalister behövs alltså lite Sefastsson-undervisning på en ny kurs.
/Gunilla
P S Om det stämmer att Sundevall & Co lyckats få Strix och Aftonbladet att betala 700 000–800 000:– för alltsammans, som Resumé uppger, är det bara att säga wow. (Resumé klargör dock inte om den summan inkluderar 500 000:– till Malmö-familjen eller ej. Gör den det blir inte så mycket kvar; de är ju många som ska dela på kakan. Dock mer pengar än för någon grävjobbs-försäljning jag hört talas om i Sverige.)
Nu tycker jag i och för sig att det inte måste vara akademins sak att lära ut, och för mig har frilanslivets hårda skola och trial and error-metoden fungerat hyfsat. Plus att min kloka kollega/dåvarande klasskamrat Kristin O kompenserade utbildningens brist härvidlag genom att själv ordna ett bra seminarium om frilansande som alla studenter som ville fick gå på.
Men nu slår det mig att det nog vore bra för studenterna på dagens JMK om Trond Sefastsson fortsättningsvis finge undervisa i den svåra konsten att ta betalt.
För ju mer jag tänker på hela soppan, desto mer inser jag att (de få) frilansjournalister som sysslar med komplicerade gräv har allt att vinna på att tänka mer som frilansjurister när de tar betalt. Beloppet 406 000:– ligger närmare vad de antagligen borde få än vad de får (en betydligt mindre summa). Jag ber återigen att få hänvisa till Nuri Kino i ämnet.
Själv gör jag alltför sällan grävartade jobb, och rättsrötefall har jag bara nosat på (i Los Angeles). Men jag ska lite oftare och när så passar använda den klockrena meningen: "Det är ett högriskprojekt och jag vill ha betalt" (Sefastsson i DN-intervju).
För övrigt – meningen: "Jag förstår att folk är avundsjuka för att jag tjänar mycket pengar. Jag är ingen journalist som tar 3.200 kronor för en text och en bild" i samma text tyder onekligen på en hel del chutzpah! Eftersom JMK pumpar ut just sådana journalister behövs alltså lite Sefastsson-undervisning på en ny kurs.
/Gunilla
P S Om det stämmer att Sundevall & Co lyckats få Strix och Aftonbladet att betala 700 000–800 000:– för alltsammans, som Resumé uppger, är det bara att säga wow. (Resumé klargör dock inte om den summan inkluderar 500 000:– till Malmö-familjen eller ej. Gör den det blir inte så mycket kvar; de är ju många som ska dela på kakan. Dock mer pengar än för någon grävjobbs-försäljning jag hört talas om i Sverige.)
Sefastssonsoppan – mystiken tätnar
NEW YORK Tur att man försökt hänga med i alla turer i detta från början, för det blir ju allt soppigare... Vilken liten värld kriminaljournalistiken verkar vara!
/Gunilla
/Gunilla
01 September 2007
Sefastssonsoppan – komplott eller köpejournalistik?
NEW YORK Jag har ägnat hela förmiddagen åt att läsa igenom allt jag kunnat hitta om soppan Trond Sefastsson hamnat i; tidningsartiklar, sajter och bloggar – och så har jag försökt kolla på synkarna på TV4:s hemsida. (Den är tyvärr rätt svårnavigerad, och när jag väl hittade samtalet från Nyhetsmorgon var det omöjligt att höra något från de klipp som lagts ut i snuttar, trots uppskruvad volym).
Det ser illa ut. Jag hoppas verkligen att utredningen kan rentvå Trond och att det verkligen handlar om en komplott som han säger – men bara det som han medgett hittills, av det som framkommit, ter sig ganska graverande. Återstår att se hur trovärdiga Aftonbladets/Insiders källor är.
Riktigt tragiskt, naturligtvis – för alla inblandade. Men oavsett vad som visar sig vara sanningen i det hela ser det inte snyggt ut för en grävande reporter att a) involvera sig ekonomiskt i kriminella kretsar, b) ta emot en enorm betalning i plastpåse och c) ha en hemlig juristfirma*) vid sidan av.
*) Hemlig såtillvida att den inte finns i Gula sidorna och att TV4 – enligt vad de själva har påstått – inte kände till den.
Det måste vara extra jobbigt för Trond Sefastsson att det inte är vilken kvällstidningsvikarie som helst utan just Dick Sundevall, en av mycket få reportrar i Sverige som – vid sidan av Trond själv – orkat syssla med sådan extremt kraft- och tidskrävande journalistik som det är att försöka rentvå dömda, som granskat honom.
Ändå kan jag inte frigöra mig från tanken att detta är den ultimata konsekvensen av TV4:s – enligt mångas vittnesmål – låga frilansarvoden...
(Uppdatering: Nu ser jag att Nuri Kino skrivit om fallet just ur perspektivet hur det är att som frilansjournalist granska justititemord. Läs hans inlägg! Provcitat:
Jag har som väldigt många andra journalister beundrat det tålamod som måste ligga bakom hos den som orkar driva rättsfall som Trond gjort.
Jag har som väldigt många andra journalister haft Trond som lärare i mediejuridik på JMK, dessutom som handledare för ett grävjobb (om lyxprostitution, det ni!) vi gjorde på skolan och som publicerades i Aftonbladet sommaren 1995.
Så det är med den bakgrunden jag hyser ovan nämnda förhoppning.
Här är en samling länkar i fallet, mycket stora luckor; nyhetsartiklar om ej annat anges:
TV4 Nyheterna och Nyhetsmorgon
Trond Sefastsson: "De har velat sätta dit mig"
Aftonbladet
1 september
TV-stjärnan anlitade torped
Torpeden: "Jag skulle få dem att vara tysta"
Trond Sefastsson: "Jag har levt under hot"
Prislappen: 406 000 kronor
2 september
TV4-cheferna kände till skandalen
Yasser Askar: "Trond fick inga pengar av mig"
Frågor och svar om härvan
Kolumn; Johanne Hildebrandt: "Är det sant är det brutalt illa"
Debattartikel; Dick Sundevall ger sin syn på det hela: "Skjut inte budbäraren"
4 september
Kvar på TV4 – som jurist
Debattartikel; Dick Sundevall: "Smutsigt, TV4"
9 september
Debattartikel; Rolf van den Brink: Till salu: reportrar
DN
Dick Sundevall: "Han tar betalt för att göra TV-inslag" 1/9
TV4 lät Sefastsson sitta på två stolar 3/9
Grävande journalister: "Olycklig sammanblandning" 3/9
Intervju med Trond Sefastsson: Anklagad journalist försvarar sitt agerande 4/9
Ledarsides-kolumn (Karin Rebas): Dyra scoop 5/9
Intervju med Jan Scherman: "Nu ska TV4 granska alla frilansmedarbetare" 7/9
SvD
Prisad journalist avstängd 1/9
Janne Josefsson: "Sefastsson borde inte ha tagit betalt" 2/9
Perspektiv; Martin Jönsson: "Ett ord är avgörande: Om" 3/9
Sundevall förnekar utpressning 5/9
Expressen
Göran Ellung: "Det liknade utpressning" 1/9
Skandalen skulle mörkas för en miljon 3/9
Op-ed/Sidan 4; Christer Berglund: Bra journalistik är alltid i en gränszon 4/9
Anklagas för hot 10/9
Resumé
TV4-skandalens hemliga källa: dömd polis 3/9
Priset för storyn 700 000–800 000 3/9
Intervju: Scherman hotad – får livvaktsskydd 5/9
Sundevall misstänks ha hotat politiker 8/9
[Lena Sundström:] Skönt att ha ledningens förtroende 10/9
[Eva Hamilton:] "Trond-affären otänkbar på SVT" 18/9
Dagens Media
TV4:s ordförande om Trond: Inte positivt för journalistiken 4/9
Krönika, Rolf van den Brink: Iskalla fakta; Scherman och Ellung bakom TV4:s korrupta miljö 5/9
Debattartikel; Dick Sundevall: "TV4 lät Trond granska Trond – dags att granska TV4" 7/9
Trond-härvan: Torpeden och Rexhepi JO-anmäler fängelset 11/9
Tidaholmsanstalten: Uppgifter om besök raderas aldrig 11/9
Mejlet som kan visa att Trond agerade för TV4 16/9
Medievärlden
Anders Ahlberg: Trondaffären är inte ett hot mot grävandet 14/9
Journalisten
Kalla fakta och Trondgate: Revanschlust efter den första chocken 18/9
"Trond kan vinna förtalsmål" 18/9
Västerbottenskuriren
TV-reporter misstänkt: anlitade Lindström som torped 1/9
Världen idag
Grävande journalister i stor mut- och utpressningshärva 7/9
Sveriges Radio P1
Ekot: TV4 stänger av grävande journalist 1/9
Förundersökning om mutor inledd mot TV4-reporter 10/9
Medierna: Skandalen som skakar den grävande journalistiken 8/9
Publicerat: Journalistik och dubbla roller – är den ekvationen omöjlig? 8/9
Bloggar
Nuri Kino
Kan journalister köpas? 31/8
Rättsröta bakom journalistskandalen 4/9
Köpta journalister 10/9
Andreas Ekström: Red Alert 1/9
Per Westberg: Så hanterar media media 1/9
Merit Wager: Ingenting förvånar längre 1/9
Martin Jönsson/SvD: Sefastssonaffären stänker på många 2/9
Motiven bakom avslöjandet väcker frågor 4/9
Mårten Schultz
Trond och torpeden 2/9
Vad får man för 400 000 kronor? Juridisk rådgivning och ocker 3/9
Sveriges dyraste jurist 4/9
Claes de Faire/Resumé: Pendlaren Dick Sundevall 4/9
Anna-Lena Lodenius: Förvirrad soppa på Kalla fakta 4/9
Olle Lidbom/Vassa Eggen: TV4:s trovärdighet bygger inte sig själv 4/9
Gutturala sanningar: Tronds förlorade heder 4/9
Eva Rundkvist: Extraknäck och kuvertjournalistik 5/9
Viggo Cavling/Resumé: Lägg ner TV4:s aktualitetsavdelning 6/9
Gunilla Hjelm: Funderingar om demokrati 8/9
Jonas Morian/ProMemorian: Allt ljus på mediestjärnorna 10/9
Mina inlägg om "Trondheim" från 1 september och framåt
Länksamlingar
SVT Agenda: Journalistik i gungning efter Sefastsson-avslöjanden
/Gunilla
Det ser illa ut. Jag hoppas verkligen att utredningen kan rentvå Trond och att det verkligen handlar om en komplott som han säger – men bara det som han medgett hittills, av det som framkommit, ter sig ganska graverande. Återstår att se hur trovärdiga Aftonbladets/Insiders källor är.
Riktigt tragiskt, naturligtvis – för alla inblandade. Men oavsett vad som visar sig vara sanningen i det hela ser det inte snyggt ut för en grävande reporter att a) involvera sig ekonomiskt i kriminella kretsar, b) ta emot en enorm betalning i plastpåse och c) ha en hemlig juristfirma*) vid sidan av.
*) Hemlig såtillvida att den inte finns i Gula sidorna och att TV4 – enligt vad de själva har påstått – inte kände till den.
Det måste vara extra jobbigt för Trond Sefastsson att det inte är vilken kvällstidningsvikarie som helst utan just Dick Sundevall, en av mycket få reportrar i Sverige som – vid sidan av Trond själv – orkat syssla med sådan extremt kraft- och tidskrävande journalistik som det är att försöka rentvå dömda, som granskat honom.
Ändå kan jag inte frigöra mig från tanken att detta är den ultimata konsekvensen av TV4:s – enligt mångas vittnesmål – låga frilansarvoden...
(Uppdatering: Nu ser jag att Nuri Kino skrivit om fallet just ur perspektivet hur det är att som frilansjournalist granska justititemord. Läs hans inlägg! Provcitat:
Undersökande frilansjournalister lever under tuffa förhållanden. Det händer inte sällan att vi hotas samtidigt som betalningen för vårt jobb är under all kritik. (– – –) De flesta journalister säger nej. Ett ”justitiemord” tar alldeles för lång tid att utreda, kräver mycket resurser och hjärnkapacitet. Man orkar helt enkelt inte. Dessutom går man under tiden miste om andra intäkter.Nuri missar dock att Trond Sefastsson varit just frilans, om än med fastare förhållanden än de flesta.)
Jag har som väldigt många andra journalister beundrat det tålamod som måste ligga bakom hos den som orkar driva rättsfall som Trond gjort.
Jag har som väldigt många andra journalister haft Trond som lärare i mediejuridik på JMK, dessutom som handledare för ett grävjobb (om lyxprostitution, det ni!) vi gjorde på skolan och som publicerades i Aftonbladet sommaren 1995.
Så det är med den bakgrunden jag hyser ovan nämnda förhoppning.
Här är en samling länkar i fallet, mycket stora luckor; nyhetsartiklar om ej annat anges:
TV4 Nyheterna och Nyhetsmorgon
Trond Sefastsson: "De har velat sätta dit mig"
Aftonbladet
1 september
TV-stjärnan anlitade torped
Torpeden: "Jag skulle få dem att vara tysta"
Trond Sefastsson: "Jag har levt under hot"
Prislappen: 406 000 kronor
2 september
TV4-cheferna kände till skandalen
Yasser Askar: "Trond fick inga pengar av mig"
Frågor och svar om härvan
Kolumn; Johanne Hildebrandt: "Är det sant är det brutalt illa"
Debattartikel; Dick Sundevall ger sin syn på det hela: "Skjut inte budbäraren"
4 september
Kvar på TV4 – som jurist
Debattartikel; Dick Sundevall: "Smutsigt, TV4"
9 september
Debattartikel; Rolf van den Brink: Till salu: reportrar
DN
Dick Sundevall: "Han tar betalt för att göra TV-inslag" 1/9
TV4 lät Sefastsson sitta på två stolar 3/9
Grävande journalister: "Olycklig sammanblandning" 3/9
Intervju med Trond Sefastsson: Anklagad journalist försvarar sitt agerande 4/9
Ledarsides-kolumn (Karin Rebas): Dyra scoop 5/9
Intervju med Jan Scherman: "Nu ska TV4 granska alla frilansmedarbetare" 7/9
SvD
Prisad journalist avstängd 1/9
Janne Josefsson: "Sefastsson borde inte ha tagit betalt" 2/9
Perspektiv; Martin Jönsson: "Ett ord är avgörande: Om" 3/9
Sundevall förnekar utpressning 5/9
Expressen
Göran Ellung: "Det liknade utpressning" 1/9
Skandalen skulle mörkas för en miljon 3/9
Op-ed/Sidan 4; Christer Berglund: Bra journalistik är alltid i en gränszon 4/9
Anklagas för hot 10/9
Resumé
TV4-skandalens hemliga källa: dömd polis 3/9
Priset för storyn 700 000–800 000 3/9
Intervju: Scherman hotad – får livvaktsskydd 5/9
Sundevall misstänks ha hotat politiker 8/9
[Lena Sundström:] Skönt att ha ledningens förtroende 10/9
[Eva Hamilton:] "Trond-affären otänkbar på SVT" 18/9
Dagens Media
TV4:s ordförande om Trond: Inte positivt för journalistiken 4/9
Krönika, Rolf van den Brink: Iskalla fakta; Scherman och Ellung bakom TV4:s korrupta miljö 5/9
Debattartikel; Dick Sundevall: "TV4 lät Trond granska Trond – dags att granska TV4" 7/9
Trond-härvan: Torpeden och Rexhepi JO-anmäler fängelset 11/9
Tidaholmsanstalten: Uppgifter om besök raderas aldrig 11/9
Mejlet som kan visa att Trond agerade för TV4 16/9
Medievärlden
Anders Ahlberg: Trondaffären är inte ett hot mot grävandet 14/9
Journalisten
Kalla fakta och Trondgate: Revanschlust efter den första chocken 18/9
"Trond kan vinna förtalsmål" 18/9
Västerbottenskuriren
TV-reporter misstänkt: anlitade Lindström som torped 1/9
Världen idag
Grävande journalister i stor mut- och utpressningshärva 7/9
Sveriges Radio P1
Ekot: TV4 stänger av grävande journalist 1/9
Förundersökning om mutor inledd mot TV4-reporter 10/9
Medierna: Skandalen som skakar den grävande journalistiken 8/9
Publicerat: Journalistik och dubbla roller – är den ekvationen omöjlig? 8/9
Bloggar
Nuri Kino
Kan journalister köpas? 31/8
Rättsröta bakom journalistskandalen 4/9
Köpta journalister 10/9
Andreas Ekström: Red Alert 1/9
Per Westberg: Så hanterar media media 1/9
Merit Wager: Ingenting förvånar längre 1/9
Martin Jönsson/SvD: Sefastssonaffären stänker på många 2/9
Motiven bakom avslöjandet väcker frågor 4/9
Mårten Schultz
Trond och torpeden 2/9
Vad får man för 400 000 kronor? Juridisk rådgivning och ocker 3/9
Sveriges dyraste jurist 4/9
Claes de Faire/Resumé: Pendlaren Dick Sundevall 4/9
Anna-Lena Lodenius: Förvirrad soppa på Kalla fakta 4/9
Olle Lidbom/Vassa Eggen: TV4:s trovärdighet bygger inte sig själv 4/9
Gutturala sanningar: Tronds förlorade heder 4/9
Eva Rundkvist: Extraknäck och kuvertjournalistik 5/9
Viggo Cavling/Resumé: Lägg ner TV4:s aktualitetsavdelning 6/9
Gunilla Hjelm: Funderingar om demokrati 8/9
Jonas Morian/ProMemorian: Allt ljus på mediestjärnorna 10/9
Mina inlägg om "Trondheim" från 1 september och framåt
Länksamlingar
SVT Agenda: Journalistik i gungning efter Sefastsson-avslöjanden
/Gunilla
Subscribe to:
Posts (Atom)