STOCKHOLM Så här års är vi väl alla ganska panka. Själv har jag otäcka minustecken på mina bankkonton – och räkningar och andra skulder, som vida överstiger de blygsamma inkomster som i bästa fall dyker upp framöver (ett resultat av den långa arbets-, idé- och inkomstsvacka som inleddes med
datorförlusten i september). Känns trist att behöva vända och vrida på varje krona, även om det verkligen kan vara riktigt nyttigt ibland också!
Jag har nu blivit rätt bra på att klura ut gåvor av olika slag som inte kostar något... Nyårsaftonens 40-årsbarn fick till exempel inga pengar till Amnesty International – som han önskat sig av alla gäster, istället för prylar – av mig, utan istället får han drygt 200 fotografier på sina vänner som jag tog under kvällen.
(FYI: Jag brukar vara medlem i Amnesty – hm, har nog inte betalat avgiften sedan jag "flyttade" från Sverige, klar miss – och skriver sedan 2001 i medlemstidningen Amnesty Press, så jag hoppas att många andra av gästerna skänkte organisationen mycket pengar till dess arbete för mänskliga rättigheter.) (Och om någon undrar skänker jag pengar varje månad medelst autogiro till Rädda barnen och Läkare utan gränser.)
Har nyligen fått flera brev om en insamling för lokalt miljöarbete i Indien som verkar förnuftig på alla möjliga sätt. Om många skänker motsvarande 65 kronor eller mer matchas bidragen just nu av en rik donator i USA – och den summan borde rätt många även snudd-på-panka klara av utan problem. I alla fall ni som inte har minus på era bankkonton... (Jag önskar att mina övertrasseringsavgiftspengar gått till indiska miljöprojekt istället för helt i onödan till SEB.)
Mitt lilla blygsamma bidrag till detta blir alltså inte pengar, utan att skriva en "annons" för insamlingen – eller helt enkelt upplåta "annonsplats" på "redaktionellt utrymme", det blir nog bättre. Så hoppas jag att hugade bloggläsare lockas att kolla in vad det handlar om. Kommer i ett inlägg här snart!
För övrigt har jag när jag rest i byar i Indien, Mali, Haiti och många andra utvecklingsländer tänkt att jag skulle vilja syssla med något konkret utvecklingsprojekt, gärna något som bygger på den briljanta idén med mikrolån. Fast det är inte riktigt min ambition att bygga upp ens en liten organisation för något, så jag vet inte riktigt hur det ska gå till.
Jag tänker mig något mycket enkelt, typ en utveckling av smågrejer som när jag haft med mig kritor och ritpapper till en snubbe i ett slumområde i Port-au-Prince som försöker engagera småungarna i kvarteret – så att de har vettigare saker för sig än att hänga med de halvkriminella gängen. Eller när jag donerat 30 dollar till en översvämningsdrabbad kvinna i Gonaïves i Haiti enbart för att hon skulle kunna köpa in ett varulager att sälja och försörja sig på. (Jag skrev om henne i tidningen Latinamerikabulletinen häromåret, och hoppas komma tillbaka för att se hur det gått för henne samt ge henne reportaget – hon kom på omslaget!).
Men det går trögt. Har faktiskt fått Trafiksäkerhetsverket att skicka mig en kartong reflexer för barn, som jag skulle vilja dela ut för att öka trafiksäkerheten några promille på lämplig plats i tredje världen – fast sedan jag fick dem har jag knappt lyckats sätta min fot på någon sådan plats.
Annars brukar jag försöka köpa grejer av kvinnor i exempelvis Haiti. Den konstnärinna jag handlat tre vackra voodooflaggor av försörjer indirekt uppemot tio familjer! En vacker dag ska jag försöka lägga ner mer tid och kraft på att göra något bra av de insikter man får när man reser runt och möter människor som hon. (Behöver jag tillägga att det genom åren varit extremt svårt att sälja in några som helst reportage om såväl mikrolånsidén som om företagsamma och konstnärliga kvinnor i tredje världen...så en vacker dag är det läge att försöka göra något annat.)
/Gunilla
.JPG)
