Terrorist, javisst?

NEW YORK Hm, hur ska jag månne tolka detta resultat av Nationalencyklopedins test om vilken historisk personlighet man liknar mest..?! Att det ligger i min personlighet att skola om mig till bankrånare? Kanske det.

DN skriver om testet här.

/Gunilla

Monica Antonsson intervjuade Svein Tryti först

Eftersom IB-affären varit på tapeten under hösten – alltsedan Jan Guillous memoarbok "Ordens makt och vanmakt" kom ut och överlag fick tämligen okritiska recensioner – har jag på sistone tipsat såväl Studio Ett-redaktionen på Sveriges Radio (9 september) som Godmorgon världen (24 september) och Expressen (i lördags) om att de borde intervjua norrmannen Svein Tryti i Vallentuna. Samt lagt ut tipset till alla på Twitter.

Så vitt jag vet har ingen nappat på mina tips. Men nu har han åtmistone dykt upp i Svenska Dagbladet, apropå vem som var den ursprungliga källan till uppslaget. Inte Bengt Erlandsson, som Jan Guillou tydligen själv skriver i sina memoarer (och som jag mest kände till som Läsarnas ombudsman i tidningen en gång)!

Tänk att man kan ha så olika minnesbilder. Detta är mycket intressant för alla som är det minsta intresserade av psykologi och/eller journalistikhistoria.

Den som intervjuade Svein Tryti om hur han tipsade FiB/Kulturfront om IB-affären så att jag fick kännedom om hans namn var dock Monica Antonsson.

Ända sedan jag läste hennes text från 1998/2005 har det förvånat mig att ingen plockat upp den. Jag har inte fått någon som helst respons på mina små tips (som jag skickat till redaktionerna med Monicas goda minne), vilket verkligen förvånar mig. Monica har själv tipsat Expressen. Men nu kanske någon gör en ny intervju med Tryti (jag antar att han figurerat tidigare i medierna; IB-affären har ju utretts framlänges och baklänges).

Det vore på tiden, för IB-affärens tillkomst och omständigheter är uppenbarligen fortfarande mycket kontroversiell och omstridd. Som ni kan läsa i SvD-texten anser Svein Tryti att IB-avslöjandet mest var Peter Bratts förtjänst. Så här skrev Monica Antonsson:

Svein tog kontakt med tidningen Folket i Bild/Kulturfront (FiB).

– Jag gick upp på redaktionen och berättade min historia för Jan Guillou. Han trodde mig inte. Han sa åt mig att gå hem och läsa Kriminaljournalen.

En annan medarbetare på FiB ville veta mer så Svein skaffade fram namn och adresser till ansvariga för registreringen av så kallade vänsterelement.

– Jag fick löfte om att källan skulle hållas hemlig men Jan Guillou skrev att källan var en nära släkting till en av IB:s chefer. Det resulterade i att min väninna utsattes för långa, pressande förhör och blev psykiskt knäckt.

På Newsmill har de börjat vinjettera artiklarna med "Gåtan Guillou", vilket det verkligen är – och så kallar de det förstås för "Guillou-gate". IB-medarbetaren Svante Winquist skriver där om att tolkningsmonopolet kring IB-affären nu brutits:

"IB-affären är Sveriges i särklass segaste skandal som återkommer i media med ungefär med samma frekvens som influensaepidemier. Agendan har inte sällan satts av journalister som haft ideologisk och bekantskapsmässig anknytning till Jan Guillou.
– – –
Hur har Jan Guillou kunnat med att ta åt sig äran för IB-affären i media på det sätt som skett under 36 år, utan kritiskt granskning från sina kollegors sida? Hur kan han kasta ur sig homofoba öknamn till en journalistkollega utan att bli "stenad" av kåren i övrigt? Han borde åtminstone ha blivit utesluten ur Journalistförbundet! Var den tidigare ordföranden i Publicistklubben en makthavare med särskilda privilegier innan Expressen gjorde sin journalistiska plikt?"

Visst är det så att Guillou varit "untouchable". Det märktes inte minst på Publicistklubbens Gömda-debatt i januari. Nästan ingen – utom Monica Antonsson förstås, och en närvarande icke-journalist vid namn Karin – polemiserade mot hans besynnerliga monolog om varför han inte läst Gömda, och varför "sanning" är ett problematiskt begrepp.

Klart att "sanning" är det, om man är mytoman.

Läs gärna det blogginlägg jag skrev i början av september, apropå hur recensenterna av Jan Guillous yrkesmemoarer missade att diskutera hans förhållande till minne, sanningsenlighet och källor.

Uppdatering: Nu har svd.se lagt upp den Brännpunkts-artikel som nyhetsartikeln jag länkar till ovan hämtat informationen om Svein Tryti från: "Norsk student var den verkliga IB-källan" av Lars-Olof Lampers, sekreterare i Säkerhetstjänstkommissionen.

Ett förtydligande: Trytis tips var alltså en (1) ingång, som parades med annan information från Bratts "deep throat"-källa Håkan Isacson (som han träffade på Prinsen).

En rättelse: Jag skrev igår att Guillou nog inte var frilansjournalist när KBG-kontakterna inleddes, utan jobbade på FiB Aktuellts redaktion. Men enligt en av intervjuerna han gett hade han precis fått sparken därifrån, så då var han väl frilansjournalist. Kronologin är inte helt klar.

Monica Antonsson skriver idag om Jan Guillou och Svein Tryti [länken här var tidigare fel, nu korrigerad]

/Gunilla Kinn

Mytomaner i medierna

STOCKHOLM Jag tycker det finns en hel del paralleller mellan det jag här på bloggen kallat "Gömda-soppan" och den tragiska Thomas Quick-härvan, som jag först de senaste dagarna börjat intressera mig på allvar för (men som förstås är lika intressant).

Jag tänker på hur man förhåller sig till sanningen och vad det kan få för konsekvenser, men även på hur 90-talet tycks ha präglats av en stärkt ställning för psykoterapi respektive en intensiv debatt om kvinnomisshandel – och hur två enskilda personers öden respektive berättelser gjort rätt mycket för att snedvrida dem.

Begreppet "medvetna avvikelser" hade kanske kunnat användas även för "Mia Erikssons" berättelse. Och Liza Marklund och Kerstin Weigl = Christer van der Kwast och Birgitta Ståhle?

Nja, jag tänker inte dra denna parallell för långt – men om ni ser någon annan som gör det mer ordentligt får ni gärna tipsa med en länk i kommentarfältet. Jag ser ändå vissa likheter mellan Monica Antonssons och Hannes Råstams gärningar...

Förresten, något måste ändå Birgitta Ståhle och/eller andra behandlande terapeuter gjort rätt – Thomas Quick ger ju i alla fall ett redigt och klart intryck i intervjuerna. Fast jag förstår förstås att hans tillstånd kan variera.

Här är i alla fall en läsvärd artikel i tidningen Svensk Polis, som belyser livet för patienter och personal på Säter (där Thomas Quick/Sture Bergwall vårdas).
Och här skriver psykiatrikern Ulf Åsgård – sedan länge känd som en av flera skeptiker till att Quick skulle vara den skyldige till de åtta morden, vid sidan av bl a Jan Guillou /apropå paralleller/ – initierat om fallet.

/Gunilla

ADHD-medicin

NEW YORK Fiskleverolja borde väl fungera även på vuxna med koncentrationssvårigheter?! Man kan alltid hoppas.
Och visst fick många barn regelbundet ta fiskleverolja förr i tiden? Kanske är det därför det "var bättre förr" i skolan.

/Gunilla

Hur kan man leva 24 år utan frisk luft?

NEW YORK Som de flesta andra har jag varit uppslukad av den ofattbart tragiska berättelsen om Amstetten. Jag har läst allt jag funnit i svenska medier, lite i tyska och engelska och kommer möjligen snart att kasta mig över österrikiska nätblaskor för att krama ur fler detaljer.

Har absolut inget vettigt att säga som inte redan sagts, däremot har jag en fråga till er som också läst "allt":

Hur sjutton kom det in syre i den där fruktansvärda källaren?

I var och varannan text skrivs det om hur de aldrig sett någon annan sol än en som var målad på väggen och den ena experten efter den andra uttalar sig om hur människokroppen överlever 24 år av total solbrist.

Men trots att jag slukat så många texter – nåja, som sagt mest de svenska – har jag inte sett minsta förklaring till hur de överlevt bristen på frisk luft eller någon information om hur ventilationen fungerade, när bunkern nu var så hermetiskt tillsluten att ingen skulle höra barnen Fritzl skrika. Det måste ha förklarats någonstans, så berätta/länka gärna ni som sett något eller kan förklara ändå.

/Gunilla

Det går upp och det går ner (och ibland upp igen)

NEW YORK Den här kurvan beskriver tankar vid aktiehandel (trading) men kan nog belysa även fastighetsaffärer också. Eller nej, förresten, det svänger väl lite häftigare på aktiemarknaden, trots allt. Att köpa när det är billigt och sälja när det är dyrt – lättare sagt än gjort!
Klicka på bilden så går det lättare att läsa texterna.

/Gunilla