Poängen med Skype II (tut i luren)

NEW YORK Under sommaren och hösten har det inträffat vissa förändringar i eder bloggerskas privatliv, vilket till viss del har påverkat intensiteten i bloggandet (för att inte tala om i arbetet och andra plikter) negativt. Annars har förändringarna varit uteslutande positiva!

Ni som läste Svenska Dagbladets familjesida den 14 september vet detta redan; ni andra kan notera ringen ovan – vars inskription lyder: Gunilla 9 september 2010 New York.

Fotot är en skärmdump tagen när jag talade i telefon med mamma tidigare idag. Jag hade, när hon ringde upp, redan ett Skype-samtal igång med ringens innehavare – som distraherade mig och mammasamtalet på det mest förtjusande sätt: genom att ömsom klä på sig en glittrig mask och tjuta i en partytuta och ömsom spela på det besynnerliga, färgglada instrumentet ni ser ovan. Försöken att få mig att skratta lyckades givetvis. Mamma trodde nog att jag skrattade åt henne...

Hur det än blir i övrigt har jag svårt att tro att ett förhållande med en sådan charmör någonsin kan bli tråkigt!

/Gunilla

P S Poängen med Skype I här.

Vykort från Port-au-Prince

Hjärtliga hälsningar från Carrefour Feuille, fem minuter med bil från mitt hotell! Det är ett av de områden som drabbats värst av jordbävningen i januari. Samtidigt såg det rätt illa ut även tidigare...

Detta är en av de sista bilder jag tog i Port-au-Prince, innan jag for hem till New York. Om det inte framgår så regnade det.

Försök tänka er in i vad som händer när det regnar: jord och sopor sköljs nerför slänterna; tält och skjul fylls av vatten, allt blir vått, de små varulager människor skrapat ihop för att ha något att sälja måste skyddas från förstörelse... Och dessa tropiska regn, som åtminstone är varma, kommer att hålla på länge.

Jag har alltså överlevt trafiken, eventuella nya naturkatastrofer, att klättra omkring i raserade hus, att glida omkring bland berusade ynglingar kvällstid i ett av tältlägren och att flyga hem över Atlanten. Undrar vad min mamma oroade sig mest över med resan? Troligen allt detta och många andra saker.

Om några månader lär jag vara tillbaka i Haiti igen. Fler foton från resan lär dyka upp här på bloggen framöver, kanske också ett bildspel!

Vi tar en bild till:

Jag måste medge att jag strax innan jag tog dessa fotografier, på väg hem från ett lyckat sopsorteringsprojekt (!) i Carrefour Feuille, sade till mitt resesällskap något i stil med: "Wow, this is great! Please stop here!".
Detta i ren förtjusning över att jag upptäckte en plats där det var extra bra att parkera bilen vi färdades i (en FN-jeep) och extra bra att stå för att få en panoramisk överblick av förödelsen i dalgången. Ett fint så kallat fototillfälle, med andra ord.
Och en stund kände mig som en riktig "disaster tourist" som frossar i elände.
Tills jag kom på att jag faktiskt for till Haiti för att dokumentera hur det ser ut där fyra månader efter katastrofen. Jag befann mig just precis där jag skulle.

/Gunilla