From Harlem/Gamla stan with love

STOCKHOLM En sådan här stilig juldekoration pryder nu mina ytterdörrar både i Harlem och i Gamla stan! Den kommer från denna one dollar-butik på 125:e gatan!
Jag vet att jag inte bloggat så mycket som utlovat på sistone; skyller på Haiti-deadlines och feber/lunginflammation samt ihoppackning av New York-livet, hemresa och jetlag. Men nu blir det total datorpaus och julfirande i Sollentuna/Solna/olika platser i Stockholm ett antal dagar!
Jag kommer att försöka besvara akuta mail så snart jag hinner, exempelvis om någon som vill hyra Harlem-lägenheten i januari hör av sig eller annat som innebär inkomster av något slag. (Har fått massor av allmänna frågor från för mig okända New York-resenärer som vill ha allehanda tips, och er hinner jag tyvärr inte hjälpa – ni får söka här på bloggen.)
God jul, allesammans – och gott nytt år också, för den delen!

/Gunilla

Skönsjungande gossar

Här får ni lite skönsång från Domkyrkoförsamlingens gosskör:

Tyvärr framgår det inte av bloggen vilken kyrka de sjunger i här (inte Storkyrkan, i alla fall).

/Gunilla

Bekantskap sökes med stilenlig växt

STOCKHOLM Jag råkade köpa en jardinjär med Ostindia-mönster igår. Kan någon mer blomsterkunnig person än jag föreslå lämpliga blommor att placera i den? Försäljaren föreslog hyacinter, men det känns alldeles för juligt, tycker jag.

/Gunilla

Mitt hus med i Stjärnkockarna

NEW YORK Det är så roligt att från Harlem kunna följa med i svenska medier och diskussionsfrågor i realtid! Med vinter-OS fungerade det knappt alls, för SVT:s sändningsrättigheter räckte inte till att släppa ut SVT Play till amerikanska uppkopplingar, så där fick jag nöja mig med Radiosporten.
Men att kunna följa nyheter, debattprogram, dokumentärer, talkshows och mycket annat är så fantastiskt – inte minst för att det innebär att jag inte behöver känna mig som ett ufo när jag dimper ner i Stockholm, utan har bra koll även på inhemska s k snackisar.

Denna vecka har jag exempelvis sett alla tre avsnitt av TV3:s Stjärnkockarna, kort tid efter att de sänts i TV. (Har twittrat lite om det genom mitt mat-twitterflöde, se twitter.com/gunillicious och #stjärnkockarna.)
Det är väl ingen direkt brist på vare sig kändislek- eller mat-program, och TV3 är alltid TV3 – men även om jag har vissa invändningar tycker jag att Stjärnkockarna på det stora hela taget är ett bra format, med både skoj och substans.

Eller skoj... Det är ju blodigt allvar, och jag är djupt imponerad av de modiga personer som ställer upp. När jag gick en kurs på Culinary Institute of America (se Gourmet vilket-nummer-det-nu-var-häromåret) avslutade vi med matlagning under liknande betingelser, men då hade vi nog lite mer tid på oss (fast det där med 35 minuter kan väl bara gälla den ihopklippta versionen?), hade blott en enmansjury och slapp TV-kameror och offentlighet...

Extra kul att kolla blir det förstås för att jag känner halva juryn i Stjärnkockarna (är dock inte närmare bekant med någon av de tävlande).

Igår, när det tredje avsnittet sändes, dök mitt stiliga hus upp i rutan (se bilden)! Närmare bestämt när Philip Diklev och Peter Swartling travade runt i Gamla stan och diskuterade konceptet "svenska köttbullar".
Ändå sedan jag såg programmet har jag känt ett starkt sug efter järpar, köttbullar eller pannbiffar med någon god kryddning och rårörda lingon (mer om detta i nästa inlägg, kanske).

/Gunilla

SL-strulsdokumentation

STOCKHOLM Snart börjar Stora Vindsröjnings- och Packningsdagen, då allt ska hända som inte blivit av de senaste två månaderna då jag varit hemma. Ehum... Jag som egentligen bara vill promenera runt i det gnistrande vackra och strålande soliga Vinter-Stockholm idag.

Igår hade jag som så många andra en smått absurd dag i kollektivtrafiken. For the record, så här var mina resor:

• Tunnelbana från Gamla stan till Universitetet
Röda linjen mot Mörby Centrum skulle gå klockan 11.41. När jag kom upp på perrongen stod SL:s klockan på 11.40. Tåget stod inne, men dörrarna hade redan stängts!
Det stod inne många sekunder till innan det till sist rullade iväg – och då hade klockan slagit om till 11.41, så avgångstiden stämde. Men för mig kändes det ändå som att det var dagens enda tåg som liksom gick för tidigt...

Nå, jag skulle ha hunnit till mitt resmål ändå om nästa tåg hade gått i tid, det vill säga tio minuter senare. (Jag skulle till A) Cosmonova, för att se denna undervattensfilm med mina föräldrar och brorsdöttrar.)
Men som ni kan lista ut kom nästa tåg inte i tid, det kom inte alls. Givetvis ingen information om när något skulle kunna tänkas komma, utom något enstaka, sent högtalarutrop. Det enda som informationstavlorna meddelade var att de gröna linjernas trafik skulle vara oregelbunden. Jag stod på Gamla stans tunnelbanestation i 35–40 minuter innan något Mörby Centrum-tåg äntligen dök upp.

Så det blev ingen film för mig, utan bara en längre visit i Naturhistoriskas entréhall tills de andra sett klart den.

[Sedan: B) pizza hemma hos mamma och pappa!]

• Bussresa från Frösunda Port till Brommaplan
Linje 176 var i och för sig cirka 10 minuter försenad, men det är inte mycket att säga om.

• Tunnelbana från Brommaplan till Råcksta
Linje 19 tog också viss tid på sig att dyka upp, men ingen anmärkningsvärd försening givet vädret.

[C) Wok- och vin-middag hos goda vänner i Råcksta!]

• Tunnelbana från Råcksta till Fridhemsplan
Här blev det smått absurt, för det visade sig att tågen in mot sta'n inte stannade i Råcksta. Spärrvakten berättade detta för mig, men hade inte lyckats ta reda på vad det berodde på. Ingen information om orsaken på informationstavlorna eller genom högtalarna heller.
Vi fick dock veta att vi var tvungna att resa "åt fel håll", d v s ta tåget mot Vällingby och där byta perrong och ta nästa tåg mot sta'n. I högtalarna meddelades att vi även kunde byta i Blackeberg, hur vi nu skulle ha kunnat komma dit utan att först resa till Vällingby... Missade minst tre stycken tåg mot sta'n på detta vis. Först när jag kom hem och kunde kolla på sl.se visade det sig att orsaken var "halka".

• Buss från Fridhemsplan till Stora Essingen
Jag missade givetvis buss 1 med en hårsmån när den stod inne, men det var mitt fel (borde ha sprungit). Nästa buss 10 minuter senare, ingen vådlig väntetid.
Men den bussen fastnade i backen på bron från Lilla till Stora Essingen... I flera minuter kämpade föraren med att köra vidare, men det var för halt. Till sist fick vi passagerare hoppa av och ta nästa buss.

[D) Jag hämtade grejer som jag hade glömt hos en väninna föregående kväll.]

• Buss från Stora Essingen till Fridhemsplan
Inga konstigheter.

• Tunnelbana från Fridhemsplan till Slussen
Det tog kanske en kvart innan något Gröna linjen-tåg kom, som vanligt ingen information om avgångstider.
Och döm om min förvåning när tunnelbanans förare plötsligt meddelade att han inte skulle stanna vid Gamla stans tunnelbanestation... Så jag fick åka till Slussen istället, och gå därifrån vilket är nära (som ni kunde se av Dolph Lundgrens Melodifestivalfilm i lördags). Ingen lång promenad, men irriterande med informationsunderskottet. Kollade senare på sl.se och fick veta att det berodde på något slags "teknikfel".

Summa summarum blev dagen smått absurd – måste ha tillbringat minst två timmar av söndagen i onödan bara på stationer och hållplatser, utöver all transporttid.
Men det var så absurt att det ändå blev ganska trevligt – dels var det kul att åka genom de snötäckta förorterna och att färdas i mörkret genom gnistrande snödrivor, dels hade jag en bra bok och – på hemvägen – en påse Dumlekolor som sällskap.

Har ingen aning om hur jag skulle ha betett mig för att dra nytta av resegarantin, som tydligen gäller även i rådande väderlek – den är ju inte riktigt tillämpbar på en hel dag med många resor och ackumulerat resestrul.

Måste säga att jag ändå – fortfarande – gillar vintern skarpt, och helst skulle vilja vara kvar i Stockholm några dagar till och åka skidor eller nå't. Det ser så härligt ut när de far fram i Whistler. Och igår fick jag ju om inte annat valuta för mitt tredagars-SL-kort.

Lena Mellin skriver om SL:s (och fr a SJ:s) dåliga informationsgivning här.

/Gunilla

Tintin-butiken i Gamla stan stänger

STOCKHOLM Idag gick jag av en slump in i Tintin-butiken på Köpmangatan 3. Tur var det, för det visade sig att affären ska stängas – redan i april.

Som möjligen framgått av denna blogg känner jag en viss fascination för och kollegial släktskap med Tintin.
Många journalister hyser ju en fäbless för honom, men jag är inte en sådan fan som kan citera passager ur Blå Lotus eller rabbla namn ur Det sönderslagna örat. Ej heller har jag särskilt många av albumen. Däremot har jag i många år snarare försökt "resa i Tintins anda" – som reporter till konstiga länder där märkliga saker hänt.

Det är tydligen svårt att få lönsamhet även i nischbutiker. (Tänk bara på hur många Tintin-vykort man troligen måste sälja för att kunna köpa in en certifierad kassaapparat à 15 000:-.) Ingela Lindström, som drivit Tintinbutiken i tre år, har försökt hitta någon i sällskapet Generation Tintin som skulle vilja ta över, men tyvärr förgäves.

Jag har tidigare köpt ett antal plastmappar med motiv från vissa album, en Tintin-nyckelring och lite annat smått och gott. Nu inhandlade jag fler plastmappar, en liten knapp från Tintin i Amerika och dessutom en modell i en slags samlarserie: en bil där Tintin&Co sitter omgivna av hurrande medborgare (sedan han bidragit till att sätta dit maffian i Chicago; se bilden ovan där endast bilen och dess passagerare finns med). Kanske innehåller föremålen någon slags kraft...

Ingela Lindström berättade att hon haft en hel del kunder som uppskattat henne sortiment även från Tintins hemland Belgien: samlare som hittat saker som Tintin-butiken i Bryssel inte haft.
Dessutom utgår hon från att Tintin-intresset får ett uppsving i samband med den stora Spielberg-filmatiseringen som kommer nästa år; tydligen har Moulinsart Studios som förvaltar rättigheten till figurerna – och som hittills varit väldigt restriktiva – gett tillstånd till bred kommers med försäljning av prylar kring filmen.
Och helt tänker hon inte överge sitt mer exklusiva sortiment. Kanske dyker hon upp på samlarmässor framöver. Men butikslagret är för närvarande fullt av påsar med föremål som Tintin-samlare bett att få ställa undan.

/Gunilla

God fortsättning till er alla..!

STOCKHOLM Det krävdes en hel del tankemöda för att sätta ihop detta änglaspel – men till sist lyckades jag. Märkligt nog har jag aldrig tidigare haft något änglaspel, men från och med nu blir det ett bestående julinslag i Casa Kinn. Jag visste inte ens att de tillverkas i Sverige, men det gör de! Det svaga klingande ljudet hörs tyvärr knappt i videon ovan...

Gunilla

Lördagskvällens kontor: Pontus/Skeppsbron

STOCKHOLM Jodå, jag jobbar: loggar verifikat i mitt bokföringsprogram samt läser förundersökningen om Sturebymorden. Det ni, alla som gjort somrigare saker denna härliga lördag.

/Gunilla

Café Edenborg halvgud, demon och medina

STOCKHOLM Carl Johan Edenborg om sitt kafé:

”Fiket stänger inte bara hur som helst: hur skulle det kunna göra det? Det är ju inte en dödlig varelse utan snarare någon sorts halvgud eller demon. Lutar just nu mot att fiket egentligen alltid varit medinan i Fès: en blandning av romartid, medeltid och postmodernitet, med mobiltelefoner och åsnetransporter och kattungar som käkar hönshuvuden.
Det enda som saknas är spriten och porren: men de kanske aldrig var en del av fikets monstruösa själ. Misstänker att den i stället handlar om ett visst, spontant mönster av ad hoc-lösningar och sociala misstag som ackumulerats.”

Är stängningen verkligen oåterkallelig?

/Gunilla

Det lilla småborgerliga livet i Gamla stan

STOCKHOLM Idag tänkte jag slå till på ett pain au chocolat från Frantzén/Lindebergs bageri, för att kolla om det levde upp till hypen. Det gäller att passa på, eftersom de stänger för semester från den 11 juli, det vill säga på lördag. Och jag lyckades inte ta mig dit under öppningstid när jag var hemma i vintras.

Men tji fick jag, de bakar tyvärr varken chokladbröd eller croissanter nu, på grund av värmen! Så jag köpte istället en surdegslimpa med valnötter, och dagens sallad som ni kan se på bilden ovan (observera att jag lagt upp den på en tallrik hemma, alltså uppvält ur plastskålen – antagligen skulle serveringen på plats ha blivit mycket mer elegant).

På vägen hem stödköpte jag en caffèllatte och ett, just det, pain au chocolat på Café Edenborg. Märkligt nog märktes det inte alls att stället snart ska stänga. Allt var precis som vanligt. Inga gäster med sorgeband (än). Tyska brinken proppfull av svensk-, tysk- och spansktalande turister.

Sedan hamnade jag mitt i en Magasin M-fotografering! Självaste Amelia Adamo blev stylad och plåtad alldeles utanför min port. Samtidigt närmade sig från Brända tomten ett brudpar, som också de blev fotograferade. Jag smet in i mitt hus för att äta min sallad på gården i lugn och ro, men då började det regna – och så tvättades granntaket för högtryck så att det blev minst av allt lugnt. Möjligen var det, för högtryckstvättarnas del, ett exempel på proletärt liv i Gamla stan, vet ej (bild se nedan).
Så jag har ätit salladen härhemma, medan jag klurat på hur jag ska skrapa ihop en överflödig tusenlapp att äta på Frantzén/Lindberg (restaurangversionen) för, innan de stänger för sommaren.

Dagens promenad: Lilla Nygatan 16 ToR
Dagens iTunes: nix, jag lyssnar på Nour El-Refais Sommar
Dagens rätt: couscous-sallad med tomat, grillad paprika, grillade auberginer, rucola, jordärtskockor, vitlökskräm och parmesanost
Dagens kontor: hemma

Lite senare: Nu ska jag ägna mig åt Michael Jackson på TV4 de närmaste ...tio timmarna. Det ska bli intressant att se vilken bild som ges av Joe Jackson i The Jacksons – an American Story från 1992. Det jag sett hittills, inledningen, ger en stiliserad och romantiserad men ändå fantastisk inblick i småstadslivet bland skötsamma svarta i 50-talets Gary. Det är förstås en så'n film som är spännande och intressant enbart för att man vet att det unga paret som är huvudpersoner skulle komma att bli föräldrar till en av världens största artister.
Musikalfilmen bygger på Katherine Jacksons egen berättelse från början av 90-talet. Hon måste vara högvilt för alla amerikanska TV-shower nu. Rimligen sitter hon inne med svaren på ganska många av alla frågor som hela världen har om myterna kring hennes son Michael. Fast kanske vill vi alla bevara dem.

Förresten, det känns fint att TV4 anlitat just Fredrik Strage som kommentator till minneshögtiden från Los Angeles. Han har levererat några av de bästa svenska kommentarerna till hela Michael Jackson-traumat. Jag har tidigare länkat till denna text från 2007 i DN. Lyssna även på detta inslag i P4 också.

/Gunilla

Chockbesked: Café Edenborg stänger!

STOCKHOLM En riktigt tråkig nyhet: Café Edenborg på Stora Nygatan/Tyska Brinken stänger i slutet av augusti! Jag hade inte ens någon aning om att det hade varit på gång – så bra koll har jag – så för mig är det faktiskt lite chockartat. Jag tog mig ju till och med direkt dit när jag kom från Arlanda häromdagen, på väg hem. Vågar inte tänka på vilket trist ställe som kan tänkas komma istället i den supercentrala lokalen. Nu måste jag hänga där dagligen framöver för att kompensera. (Via Isobel)

/Gunilla

Magnoliafest på gården i Gamla stan

NEW YORK Hemma hos mig i Stockholm blommar magnolian ... och de har på senare år börjat ha gårdsfester till dess ära! Dem har jag tyvärr missat, har inte varit i Stockholm i april/maj på evigheters evigheter. Så jag får läsa Lars Epsteins blogg i DN istället.
Jag bor i det blå huset, som inte syns på bild men väl nämns i texten.
Vi har trevliga sensommar- och glöggfester också. Då brukar jag vara med.

/Gunilla

Till salu på Köpmangatan, Gamla stan

NEW YORK Här är en till synes toppenfin tvåa för den som vill bli granne med mig i Stockholm.

/Gunilla

Prinsen prövades i sju år

SOLNA Om ni inte visste det så är jag smygrojalist. Och vore det inte för att jag häromveckan dessvärre lurades iväg från Gamla stan så skulle jag nog ha kilat över till pressträffen Slottet om ett par timmar.

/Gunilla

Livstecken från Gamla stan

STOCKHOLM Jag håller på och skurar, städar, packar och (snart) flyttar, därav låg nätnärvaro idag. Vi hörs när vi hörs!

/Gunilla

Waterloo

STOCKHOLM Sofia Jannok sjunger Waterloo på samiska! Jag slår vad om att hon vinner den svenska Melodifestivalen nästa år. Rimligen kommer alla inblandade göra allt för att få fram en bra låt – hur storymässig skulle inte hon vara?!
Jag tillhöra pro-Petra Mede-lägret, men jag tyckte hon var bättre förra veckan än nu. Kanske var det nyhetens behag då. I alla fall är det skönt att slippa se en massa klädbyten idag.
Coolt med countryn! Synd att Jennifer Brown inte gick vidare. Hon bor visst i Gamla stan (ja, jag är enriktig lokalpatriot).

/Gunilla

Heta New York-kringlor i Gamla stan

STOCKHOLM Idag fick jag veta att min sysslingdotter Åsa sjunger i soulbandet Hot Pretzels så nu ska jag gå till Stampen och se dem spela för första gången!

@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@

Jättekul och bra! Se dem om ni har chansen, de spelar på Stampen ungefär en gång i månaden. Det var faktiskt som ett litet stycke New York i Gamla sta'n. Eller "Tennessee före 1969", som bandets ledare förklarade konceptet.

/Gunilla

Tyska kyrkans klockspel...

...och lite fågelkvitter och jag som lagar pastasnäckor med tomatsås och bacon i bakgrunden.

Klockspelet pågick i uppemot 15 minuter, och jag trodde att jag spelade in allt – men det blev bara 1:54, och det är kanske vad minnet klarar av.
Tanken är att kunna lyssna på det nästa gång jag hamnat på något trist hotelllrum vid flygplatsen i Charlotte eller så.

/Gunilla

Dagens "kontor": utsikt mot Riddarholmsfjärden

STOCKHOLM Idag hade jag ett ovanligt "kontor" och jag önskar att jag hade haft med mig kameran eller datorkameran – jag satt och läste en stund på Riddarholmskajen. Ni som var i Stockholm idag vet hur soligt och krispigt vackert det var, och på Riddarholmen var det förstås fint som snus. Det knakade i isflaken och surrade i luften av en helikopter.
Alltmedan jag satt och läste handlingar som jag hade hämtat ut i Birger Jarls torn, det vill säga hos Justitiekanslern. Mycket sorglig läsning, jag får berätta mer om det någon annan gång (en annan vacker dag eller så). Men tillsvidare kan jag säga att det var en lagom bisarr kontrast till de senaste dagarnas många och långa samtal om diplomaternas arbetsvillkor, att idag spendera sisådär två timmar med att lyssna till bland annat hur eländiga förhållandena ibland kan vara på/i landets behandlingshem, jourhem och fosterfamiljer.
Sedan gick jag till Gamla stans kontorsbutik och inhandlade några Jopapärmar – en till bokföringen, och en till dessa JK-papper. Hemsk läsning, båda två, men det senare dessutom hjärtskärande!

/Gunilla

Tintinesque

STOCKHOLM Idag åt jag lunch med den mytomspunna RES-skribenten Cecilia Nabokov. Det, ni! På vägen därifrån gick vi förbi den fantastiska Tintin-butiken på Köpmangatan och konstaterade att om vi ginge in där skulle det kunna få ödesdigra konsekvenser.

/Gunilla