Det är fantastiskt. Ett underbart jobb.

Jag vet inte hur jag ska stå ut med att fortsätta läsa alla dessa vittnesmål om Martin Adlers journalistik, och med tanken på att den inte fick finnas längre.
Aftonbladet har hittills bäst texter, läs Anders Gerdin och Staffan Heimersson.
Hur makabert det än kanske kan låta i somligas öron är jag glad över att han tydligen enligt sin danske kompanjon upplevde den där fantastiska reportereuforin, lyckoruset av att det funkar, strax innan han sköts. Den den där känslan av att vara mitt i händelsernas centrum, och att man trots allt har världens bästa jobb.
Jag står inte ens ut med tanken på hur många gånger jag skulle läsa en intervju med Katarina Adler, om hon någon gång orkade ge en. Men värst av allt är tanken på att han skulle ha åkt hem till sin dotters tioårsdag idag.

/Gunilla