.JPG)
Några jordgubbar till efterrätt blir det dessvärre inte, för dem åt jag upp så fort jag kom hem. Men det finns lite ananas i kylen. Och mer rosévin.
Jag har inte bloggat det minsta på sistone, men jag har laga förfall! Har nämligen dels haft sjukt många deadlines, dels under några dagar varit på reportageresa norröver. I söndags var mitt fältkontor inrymt i detta stiliga partytält:
Den som vill kan nu gissa vilken slags evenemang detta var! (Sååå originellt är det kanske inte, men jag måste äta min oxfilé nu och hinner inte berätta mer just nu. Ledtrådar: reportage för svenskt nyhetsmagasin, och värdarna sådana som man som seriös reporter inte bör låta sig bjudas på hummer av – om det inte är för att få fram viktiga fakta och bakgrundsstories, vilket jag givetvis fick.)
Jo, en sak måste jag berätta! För jag känner att jag gnäller lite väl ofta på dumma redaktörer och usla frilansvillkor här i bloggen. Så jag vill gärna berätta sådant som är kul också, som ren variation.
Idag beställde en redaktör – en för mig helt ny kontakt – ett tretusenords-reportage av mig, med orden:
"Tja, skriv som New York Times Magazine, ungefär. Det fixar du säkert. Ja, och så gillar vi "show, don't tell" och analys och kontext och så'nt."
Kan ni tänka er?! Vilken dröm! Och han betalar om inget drömarvode, så i alla fall helt OK. Fantastiskt bra.
Behöver jag tillägga att redaktören inte är en svensk sådan, isåfall hade de väl kommit med ett skambud i vanlig ordning. Eller helt enkelt tackat nej. (Tre svenska redaktörer har tackat nej till detta synnerligen aktuella och allmän-intressanta ämne, som det dessutom finns gudomliga proffs-fotografier till, med motiveringar som: "[vår bilagas] ämnen är ju väldigt mallade och begränsade som du vet och reportaget om XX passar inte riktigt in.")
Så det är tur att det finns norrmän. Hoppas jag kan leva upp till det där med New York Times Magazine bara, haha...
/Gunilla
No comments:
Post a Comment