Från Knutby till Kumla

NEW YORK Jag trodde att jag hade hade läst precis allt om de märkliga och fascinerande Knutby-morden. Fast nu har jag sent omsider upptäckt Helge Fossmos hemsida, och inser att det fanns ännu mer.

Fossmo har lååånga utläggningar om livet i Knutby, om relationerna mellan samtliga i församlingen (levande och döda), om hur det är att sitta på Kumla-anstalten, om sitt förhållande till Gud...

Han är förvånansvärt öppenhjärtig och rätt vältalig, till den grad att man ibland nästan glömmer bort att han sitter inne på livstid för anstiftan till mord och mordförsök. Och när jag ser de ofta initierade frågorna från sajtens läsare inser jag att jag ligger i lä i detaljkunskap och Knutby-personkännedom.

Rimligen kommer den senaste veckans "erkännande" att påverka vad som står att läsa på sajten framöver, men redan i det material som lades ut den 13 augusti står att läsa:

Jag förnekar inte att jag bär ansvar för det som skett, och inte heller mina övriga fel och synder utan vill bekänna inför både Gud och människor det jag förstått att jag är skyldig till. Om jag dessutom vore skyldig till anstiftan till mord och mordförsök tror (och hoppas) jag att jag skulle ha svårt att leva med något sådant på mitt samvete i längden. Innan jag hade lärt mig att leva som "Knutbyhelge" var jag en öppen och ärlig person, det kan mina tidigare vänner intyga. Alla lögner och hemligheter var en av de saker som tärde på mig mot slutet i Knutby, så jag tror att jag som tillfrisknad skulle vilja erkänna allt, inte minst inför mina nära och kära.

Två veckor senare kom "Kumlahelges" erkännande. Jag ser fram emot nästa hemsidesuppdatering – men det är inte konstigt att folk retar sig på texterna som självömkande snömos. Eller om Åsa Waldau skulle stämma Helge Fossmo för förtal (fascinerande förtal...).

Uppdatering: ....och nu upptäckte jag att det finns inte mindre än 3 967 sidor med 59 501 inlägg om Knutby att läsa på Flashback också...

/Gunilla