.JPG)
Några citat för er som inte hinner läsa hela:
"Det finns ingen undersökande journalistik som granskar hur landets politiska ledare faktiskt sköter sina arbetsuppgifter. Den journalistiken är idag så marginaliserad att den bara kan syssla med det marginella, till exempel privatekonomiskt fiffel som kan kollas med ett par telefonsamtal."och
"... i praktiken är all samhällsjournalistik kommersiell. Den som slår upp en stor morgontidning och sorterar artiklarna efter teman finner olyckor och brott, särskilt våldsbrott, politiska utspel och konflikter, nyheter om forskningsrapporter eller utredningar, texter från nyhetsbyråer och "vanligt folk" som får "tycka". Vad har detta material gemensamt?Anders R Olsson var en av mina lärare på JMK. Han har länge varit aktiv i mediedebatten, främst om yttrande- och tryckfrihetsfrågor – men de allmänna krönikor om hur journalistik fungerar han har skrivit i Sydsvenskan på sistone är extra bra.
Svar: Att journalisterna inte behöver lägga ned tid eller möda på att komma över det. När det gäller olyckor, brott, forskning och utredningar gör andra research och levererar resultaten gratis till redaktionerna. Politisk verksamhet sker numera helt på journalistikens villkor. Alla som vill nå ut med budskap ställer upp utan ersättning och anpassar sig efter nyhetsmediernas önskemål. Redaktionerna formligen dränks i journalistiska halvfabrikat."
Sedan kan man ju notera att Cecilia Stegö-Chilò inte tycks ha råkat ut av för lite krishanteringshjälp på regeringskansliet, som många av oss verkade tro, utan för mycket. Åtminstone att döma av det hon säger i DN och Expressen.
Jag tycker fortfarande att hon borde bli handelsminister.
/Gunilla
P S Överhuvudtaget känns det som att Sydsvenskan ryckt upp sig på sistone. Gudmundson utnämner den till "Sveriges bästa morgontidning", och jag har sett en del annat beröm nyligen. Tänkte att detta kanske hade att göra med att Peter Melin blivit chefredaktör (duktig redaktionschef på SvD, när jag praktiserade där 1995).
Men, när jag nämnde detta för en kompis, som kommer från Malmö och länge kritiserat Sydsvenskan för att vara på tok för provinsiell, och som just nu gästar Harlem och New York, såg han synnerligen skeptisk ut.
Han plockade genast fram en story om en bortsprungen hund som vid publicering nyhetsvärderats till sjätte plats på nätets förstasida. Kanske var det hundens namn som gjorde den extra lämpad för rubriksättning: "Bimbo blev rädd och försvann".
Luften är renare i Malmö, den skånska myllan gör gott den med.
ReplyDeleteJonas
Sydsvenskan har verkligen spottat upp sig, framför allt ledarsidorna och kulturdelen. De traditionellt softa ämnena tv och familj är också bra.
ReplyDeleteDock är lokaljournalistiken lite för mycket av Bimbo-hundar som springer bort istället för kritisk samhällsbevakning.
Fast när jag inte får Svenskan i brevlåddan också, då blir det lite tristare.
Däremot är det otroligt hur kass DN har blivit, och det säger jag ändå som gammal DN-vän! Herregud vilken trist blaska./Karin
Hej Karin,
ReplyDeleteJa, du är ju en av de som för mig påtalat att Sydsvenskan blivit hot.
Men vill man inte läsa lite om bortsprungna hundar också? Särskilt i sin lokaltidning? Jag minns att Peter Melin, på 90-talet alltså, brukade plädera för att Svenskan borde bli bättre på att berätta berörande historier om människor (och kanske hundar, vad vet jag).
Kanske har Sydsvenskan lite identitetsproblem – den är lite för stor för att vara en riktig lokaltidning men för liten/för provinsiell för att vara en rikstidning. (Sedan är det en annan sak att GP och SDS aldrig skulle räknas som rikstidningar i Stockholm hur de än betedde sig!)
En tidning som verkligen har bra lokaljournalistik är New York Times... Deras "Metro section" innehåller fantastiska reportage, även socialreportage, ofta i långa texter. Det duger väl egentligen inte för medborgarna själva, därtill är nog staden alltför stor, men som inblickar i hur New York City fungerar och vilka människor som bor här för en okunnig utläggning är det fantastiskt!
Gunilla