.JPG)
NEW YORK Sent skall syndarna vakna. Aftonbladet intervjuar Magnus Ljungkvist (gissar att Expressen får svårt att göra det) – men såklart får man inte veta det som jag var allra mest intresserad av (eftersom jag av lätt insedda skäl intresserar mig för hur redaktörer och nyhetschefer resonerar när de köper/inte köper förslag från frilansar).
Nämligen hur Aftonbladet tänkte när de själva tackade nej när Ljungkvist försökte sälja storyn om familjen Borelius-Larssons stora inkomster i måndags.
Vilket han själv inte heller ordat mycket om, men vilket Hans Kullin/Media Culpa berättar om här.
Tala om att missa en story!
Och en fylligare intervju finns i Dagens Media.
Mer rekommenderad läsning i ämnet ministerskandaler och klantig krishantering: Redaktör'n, och om bloggjournalistik respektive tidningarns yrvakenhet inför densamma: Martin Jönsson i SvD.
För övrigt är det ju intressant att man får lita till Dagens Media och andra MSM för att få veta mer om Magnus Ljungkvists bakgrund inom SSU och som medarbetare till socialdemokratiska politiker som Britta Lejon och Ingela Nylund Watz!
På sin egen blogg smyger han förvisso inte med sin politiska inställning ("socialist" står det i presentationen), men att han är yrkesverksam inom rörelsen nämns faktiskt inte (utom möjligen i ett eller annat gammalt inlägg, vad vet jag). Och det är väl ändå relevant i sammanhanget, även om bloggandet är en fritidssyssla.
/Gunilla
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Det har varit en helt galen vecka. Ett av de ställena jag har stannat vid för att få lite perspektiv har varit din blogg, Gunilla. Och då kan jag väl bjuda tillbaka med att försöka ge svar på lite av det du tänker på.
ReplyDeleteVad Aftonbladet tänkte i måndags när de inte tog min story vet jag inte. De kanske inte tyckte den var tillräckligt bra, eller de kanske grävde på något annat och tänkte att det nog inte blir något av en grej i bloggosfären.
Om Expressen grävde själva eller inte har jag en aning om. Jag tror numer att de grävde själva men att de hade så dålig omvärldsbevakning så att de inte såg att storyn hade gått. Men jag vet oxo att jag under måndagen hade besök på min blogg från alla riksmedias ip-adresser. Så någon har missat.
Min bakgrund är som sagt inte det minsta hemlig. Att jag har politiken som levebröd framgår över hela min blogg. MEN, och det här är jag mycket noggrann med, jag bloggar inte om jobbet. Jag kommenterar inte sådant jag pysslar med på dagarna på jobbet eftersom det 1. inte har med bloggen och mig som person att göra och 2. skulle göra mitt jobb som pressekreterare nästan omöjligt.
Ingenting hos en person saknar relevans när man ska bedöma trovärdighet och annat. Å andra sidan tycker jag faktiskt inte att jag ska behöva lägga upp en detaljerad resumé för att blogga. Det är ju inte precis rocket science jag hållit på med.