Läs Flamman, läs Neo

NEW YORK Aron Etzler visar varför det ibland är bra med långa texter (i det här fallet 12 000 tecken): de har plats för att gestalta – det vill säga att ta med småprat, kringsnack, miljö och allt annat som aldrig får plats i korta nyhetstexter. I Flamman redovisar han ett möte med Göran Persson som verkar ha varit just ett möte.
Perssons person passar ju utmärkt för sådant gestaltande berättande, en annan politiker jag skulle vilja skriva så om vore kanske Carl Bildt. Så småningom kommer ett total-transkript av Etzlers intervju!

I NEO skriver en av mina idoler, frilansjournalisten Thord Eriksson, ett brev à 19 000 tecken till Torbjörn Larsson, om aftonbladiseringen av Stockholmstidningarna. Klicka här och scrolla ner till rubriken "Kvällspressen på morgontidningarna".
Thord verkar vara av samma gnällspikskaliber som jag – och många andra skribenter, as opposed to mediechefer som har att verka i verkligheten. Men vi har ju rätt (tycker vi)! Provcitat:

Det är trist att vara en tråkmåns som säger att det var bättre förr, men det var det.
Åtminstone om man anser att mångfald (världen täcktes med fler artiklar och verkade därför större på 90-talets utrikessidor) och djup (utrymmet tillät längre artiklar vars förtjänst inte främst låg i att de innehöll många bokstäver, utan att de rymde många tankar…) är viktiga delar av det svårfångade begreppet kvalitet.

Läs båda texterna! Och fundera över hur mycket SMS-skribenter kan gestalta.

På Neos hemsida finns också ett utrikespolitiskt manifest, 35 000 tecken långt...

Se'n har man väl dessvärre inte så mycket mer tid att läsa något annat.

/Gunilla