Men ändå vill alla bo här

NEW YORK Som ni kanske kan tänka er talas det nästan ännu mer om fastighetspriser, hyror, amorteringskostnader och bostadsrättsmarknaden i New York än i Stockholm.
Jag skrev en text om fastighetsmarknaden som ni kan läsa här, men hoppas få skriva mer någonstans en vacker dag. Hus och fastigheter upphör ju aldrig att fascinera, särskilt inte när en del av dessa hus är skyskrapor och stiliga town houses (stadsradhus är den närmaste svenska termen jag sett, men det känns inte riktigt passande här)!

New York Times har en omfattande bevakning av allt som har med boende och fastigheter att göra, Stockholmstidningarnas bostadbilagor är ganska mesiga i jämförelse. En av dagens artiklar handlar om hur svårt det blivit att få hyreskontrakt här i sta'n. Värdarna nekar många med rätt höga inkomster, särskilt om de inte har bankkontakter i New York eller The Tri-State Area (New York, New Jersey, Connecticut) eller om de någonsin gått till hyresdomstolen. Man får betala en massa månaders hyra i deposition (vilket jag fick göra för att få mitt kontrakt – sex stycken! till 2000 års dollarskurs!!! Inte kul).

Provcitat: "...if you want to rent a studio for $2,000 a month, you need to earn $80,000 to $90,000 a year (much higher figures, by the way, than the 36 times the monthly rent required in the rest of the country).
Alltså: "...om du vill hyra en etta för 14 000:– i månaden behöver du tjäna 560 000–630 000 om året" [för att bli godkänd av värden].

Kul, va. Min svenska inkomst är ungefär den halva – brutto, innan skatter och sociala avgifter och allsköns reseutgifter är bekostade. Den här sta'n är som gjord för frilansliv! Eller för låginkomstjobb överhuvudtaget.
Men min hyra är heller inte riktigt 2 000 dollar – jag prioriterar andra saker, vilket ni kan läsa om i denna Gourmet-kolumn. Och hela Times-artikeln kan ni läsa här (länken funkar väl en vecka eller så). Rubriken är: "Only the Strongest Survive".

/Gunilla