Om adivasi på väg till Hötorget

STOCKHOLM Nu är min vanliga mobiltelefon – eller rättare sagt en ny telefon med det gamla vanliga numret – fit for fight igen, så ring gärna. Eller ännu hellre hem. (Varför är det ingen som ringer mig?! Nu har jag varit i Stockholm i flera flera dagar, och det är bara mamma som ringt! Och ja, du också, A. Ingen annan! Jag får ju vatten på min kvarn om att ingenting händer här...och så kan det väl inte vara?!) (Jag försökte förresten vara proaktiv och bokade raskt in några kompismöten mina allra första dagar här, men inte ett enda blev av på grund av sjukdomar och annat. Så nu bävar jag för en ketchupeffekt och att jag får springa som en skållad råtta mellan allehanda kaféer i nästa vecka.)

Jag ska ut i solen och på sta'n nu med en gång, man får helt enkelt sysselsätta och roa sig själv. Till Hötorgshallen, ska jag! Inget bloggande mer än så, så nu återanvänder jag istället ett mail till en kompis.

Var det fattigt?
undrade han apropå min "politiska turism"-vistelse i centrala Indien.

Svar:
Tja, jag har svårt att avgöra i vilken grad det är så mycket "värre" i Chhattisgarh än på vischan i norra Indien.
Det var absolut inte sådan misär som jag tycker det var på sina håll i öknen och intilliggande områden i östra Mali (men det är världens fjärde fattigaste land, och den östra delen är den fattigaste delen av Mali), där kände jag verkligen "shit, de här ungarna kommer aldrig att se en läkare, men de skulle behöva en nu".
Vi såg inga barn som såg direkt hungrande ut i Chhattisgarh. Men vi hajade ju ändå att det kan råda matbrist ibland, och att det inte finns några som helst marginaler. Man kan tycka att "hmmm...det verkar ju ändå funka rätt bra utan elektricitet", men så tänker man efter och inser hur jobbigt livet blir, eller bara en sådan sak som att en mamma i en by efterlyste el för att det skulle kännas säkrare att gå ut om det fanns en stark belysning på knuten så att hon inte behövde vara rädd för att hennes barn skulle bli ormstungna.
I Chhattisgarh bor så kallade "tribal peoples", "adivasi" på hindi, det vill säga någon slags motsvarighet till urinvånare (hmmm....hur låter det egentligen med "stamfolk" eller "stammar" på svenska?). De har varit fattiga i urminnes tider, men det har inte varit några direkta konflikter med "riktiga indier" (eller vad man nu ska kalla dem; "hindus", står det på engelska men det är väl knappast en religiös indelning i första hand). De senaste decennierna dock...antagligen för att "stamfolkens" mark blivit värdefull p g a gruvnäringen.

/Gunilla