Tidsoptimistisk tisdag (uppdaterad onsdag)

NEW YORK Här är tisdagens program.

Uppdatering 28/2: Det sprack givetvis. Det verkliga utfallet i rött nedan.

Arla morgonstund t o m 9.15:
– skriva massvis av införsäljningsmail till massor av redaktörer [två eller tre blev det kanske, i alla fall inte "massor"]
– skicka iväg några fakturor [nja, se nedan]
– boka biljett till Sydafrika + Ghana (extremt komplicerat, efterstom South Africa Airlines slutat flyga New York–Johannesburg via Accra) [blev tyvärr inte av, men jag ägnade flera timmar i lördags åt att research-surfa, och vet därför att det ånyo kommer att ta flera timmar – men ändå resultera i en dyr biljett med långa resor och många byten]
– besluta om eventuellt inköp av en liten, liten tavla...innan galleristen drar från sta'n (beslutet skulle ha fattats senast igår eftermiddag, antagligen redan för sent!) [Detta blev av! Fast tavlan är rätt stor. Jag fattade ett raskt beslut och åkte downtown för en snabb transaktion...]
10–13 Första lektionen i terminens spanskkurs, Elementary 2 [...som ledde till att jag inte hann åka till någon spanskkurs kl 10.00. Men det gjorde inget. För det är inte meningen att jag ska läsa spanska på förmiddagarna. De måste hållas fria för ev nyhetsarbete. Så jag får gå kvällsvarianten istället – missade första passet i måndags på grund av att jag hängde på konstmässan Scope...]
12.30 Lunch med en källa på FN (research till reportage) [Ja, suck, det fick jag ju ställa in. Trots att jag hade hunnit, eftersom det inte blev någon spanska trots allt. Men det blev av idag, onsdag, istället!]
Istället för spanskkurs satt jag i flera timmar och jobbade ganska effektivt på ett nyupptäckt kafé, 17 Irving Place strax söder om Gramercy Park = mina favoritkvarter i New York och där jag ska bo när jag blir rich and famous. Kaféet var trevligt trots rätt trist kaffe, bra stämning som gjorde att jag fick en hel del gjort. Till exempel några utskrivna fakturor! Kanske berodde den relativa produktiviteten mest av allt på att där inte fanns någon wifi. Ganska välgörande att vara offline ibland...
13.45–14.15 Pressträff med handelsminister Sten Tolgfors (dessvärre inget uppdrag) [Nix, det tackade jag nej till.]
14–? Intervju med en dessertkock/restaurangkonditor downtown (jobb för ett visst magasin) [Ja, detta blev åtminstone av! Men han hade glömt bort vårt möte, och vaknade först kl 14.30 hemma i Williamsburg i Brooklyn – så trots att jag minsann kom i god tid [sic!] dröjde det tills 15.30 innan vi kunde sätta igång. Kul, dock.]

[Nyinlagd programpunkt 17.30–19: fönstershopping i Soho, inköp av en rejäl indisk marmormortel för $20, smörgåsmiddag – jo, man blir hungrig av att intervjua och titta på kockar, särskilt när de experimenterar med matlagning – och ett besök på kära Apple Store i Soho.]
18.30–20.30 Mottagning på svenska FN-missionen för Nyamko Sabuni som är i sta'n på FN-besök (dessvärre inget bevakningsuppdrag, men är givetvis jobb!) [Jag kom dit först vid 20-tiden, och då var det redan lite avslaget. Jag kände knappt igen någon i församlingen, utom ambassadör Anders Lidén och allas vår Inga Britt Ahlenius – vet inte om "alla" hade varit där och hunnit gå, eller om det varit en generationsväxling i da Swedish New York-community, eller om det helt enkelt var en "gender och jämställdhets-crowd" som jag varit obekant med. Noterade dock att Indiens FN-ambassadör var en stilig dam, henne hade jag gärna talat med för att höra hennes syn på naxalitproblematiken. Språkade i alla fall med jämställdhetsminister Sabuni, som var – och detta skriver jag mest ifall hennes fan Gudmundson läser detta – synnerligen elegant klädd i gräddvit kostym. Hon hade talat under FN:s pågående kommission för kvinnors ställning, mest om hedersvåld, faktiskt. Både ministern och hennes stabschef Karin Karlsbro påstod att de närvarande jämställdhetsdelegaterna uppfattat det som något nytt och nästan upplivande att en svensk jämställdhetsminister inte enbart ägnat sig åt att slå sig för bröstet utan också kunde tala om problem som finns i det svenska samhället. Hmmm...nämnde verkligen inte Jens Orback även sådant när han var häromåret? Jag var med honom på ett skyddshem för misshandlade kvinnor i Harlem då, och inte var det som att han påstod att kvinnosmisshandel inte finns i Sverige. Sabunis tal var helt klart bra och skarpt (jag hörde det inte, men har läst manuskriptet), men jag har svårt att säga i vilken utsträckning det skiljer sig från företrädarnas. Det är fullt möjligt att hon slagit an en annan ton.]

senare: Häng med min kompis Karen [Nix! Karen bangade.]

ännu senare: Börja packa upp mina resväskor? [Hahahahahahahahahahaha, det tar nog några veckor till.]

Den där lunchen och den där ministerträffen ligger nog risigt till. [Just det, men det insåg jag i alla fall på ett tillräckligt tidigt stadium.]

/Gunilla