Plura matbloggar om livet i fiskparadiset

NEW YORK Ni läser väl Plura Jonssons och övriga Eldkvarns Svart blogg? För alla oss Eldkvarniacs är det såklart ett måste. Klockrent smart viral marknadsföring (otroligt många kommentarer, massvis av länkningar)!

Dels är det skoj att läsa bakgrunden till somliga låtar (som Ta min hand). Dels är det intressant att läsa om bandmedlemmarnas uppväxt i Norrköping, så att jag kan tacka min lyckliga stjärna för att mina föräldrar flyttade ifrån den staden innan jag var det minsta påtänkt. Och så är det väl ren voyeurism för oss småborgerliga typer som alltid undrat vad som egentligen menas med sex, drugs and rock'n'roll. Plura tells it all.

Fast jag har rentav börjat längta efter att bo sex veckor på en ö i Tjust skärgård (utanför Västervik). Läs bara här. Kan inte låta bli att klistra in världens längsta provcitat (men det är bara en del av blogginlägget):

Den fisk jag åt handlade jag av Curt. Han var fiskarsonen som hade seglat på de sju haven som maskinist om jag inte minns fel, och sen återvänt hem och börjat fiska igen. Jag kommer ihåg första gången jag träffade honom, vi stod nere på hans brygga, som två främmande världar som kolliderat med varandra, två kufar som hittade varann på nåt sätt, ett första trevande samtal, och sen var jag där nästan varje dag och handlade fisk. Ibland hade han piggvar, oftast inga stora, men på ett till två kg, vilket är lagom för en person. Vad skall du ha för den? Äh, det väl inget att ha, du får den. Men den skulle ju kosta flera hundra i Stockholm. Ja, får jag 15 spänn då, sa Curt. Jag la den som den var på en plåt med olivolja och timjan och körde den i ugnen på 100 grader i en timme och åt den med smält smör och pepparrot, pepparrot som Kurt och hans far, Gustav grävde upp åt mig, pepparrot som växte vilt på deras tomt, den var lång och smal, den man köpte i affären ansåg de vara smaklös.

Curt hade en lucka uppe på bryggan och öppnade man den såg man ner i en stor nätkasse eller sump där fångsten simmade omkring, sen tog man en håv och försökte håva den fisk man ville ha, ibland fanns det lake, som jag flådde och skar i bitar, varvade på spett med citronskivor och sen la över glöden i öppna spisen, till det åt jag äggröra kryddad med dragon. Torsk, sik, gädda, abborre, rödspätta, gös, ål, lax, ja all östersjöns fisk simmade omkring i nätkassen under bryggan och allt hamnade i min stekpanna. En gång i veckan tändes röken upp, och strömming, ål och flundra röktes och avnjöts. Jag levde i fiskparadiset, jag åt pinfärsk fisk varje dag och har fortfarande lite svårt att handla fisk i stan, den är ju flera dar gammal men säljs som färsk. Curt lärde mig också att äta rom, eller rättare sagt hela romsäcken, man steker den bara långsamt och försiktigt, saltar och pepprar och pressar lite citron över.

Annars handlar det ganska ofta om lammgryta.

/Gunilla