Svart eller vitt sällan svartvitt

NEW YORK Häromveckan beslutade ju New Yorks "stadsfullmäktige" att symboliskt förbjuda användandet av ordet "nigger". (New York Times' text om detta här.)

Jag hade tänkt sälja in en artikel om det hela någonstans i flera dagar, men kom mig inte för. Dels för att jag hade så mycket annat att göra då och var rätt jetlaggad, dels för att jag inte kunde tänka mig att göra storyn på något annat sätt än genom att gå ut på gator och torg i Harlem och fråga folk i mitt grannskap (så säger man väl my 'hood på svenska?) om vad de tycker om det hela.
Och jag erkänner att jag drog mig för det. Jag har alltid haft svårt för så kallade "vox pop"-jobb, alltså att gå ut på sta'n och fråga folk vad de tycker i en aktuell fråga – och inte blir det lättare att ställa sig mitt i Harlem och fråga Harlembor ifall de kan utveckla under vilka omständigheter olika personer bör få/inte få säga "nigger".
Synd, för det hade varit intressant – och det är klart att många människor gärna hade sagt sin åsikt. Något amerikaner är duktiga på, vilket ibland gör detta land underbart lättjobbat! Men jag var feg, lat och mesig, helt enkelt. Fega, lata och mesiga reportrar får inga artiklar skrivna (eller insålda).

Jag hade såklart kunnat välja att helt enkelt göra en telefonintervju med personerna bakom organisationen Ban the N-Word, men det kändes som att det var bättre att lägga ner allt, ifall jag inte kunde göra fältarbetet ordentligt.
Så det gjorde jag. Jobbet var ju heller inte insålt (alltid en hög tröskel).
Och de svenska mediekonsumenterna har knappast lämnats svävande i okunnighet. Det verkar ha skrivits och sänts en hel del (t ex DN, en TT-text i SvD /som jag alltså inte skrivit/, SR P1Morgon, SVT, TV4, en massa bloggar).

Uppdatering: Martin Gelin har skrivit den artikel jag borde ha sålt in – men det blev mycket bättre, så det var ju bra att jag lät bli!

Idag publicerar Röda korsets Quick Response en intressant artikel om att svenska medier fokuserar på att presidentkandidaten Barack Obama är "svart".
Jag tycker nog att mina kolleger försvarar sig rätt väl, och det är oklart om Quick Response har någon klar idé om hur det borde vara – eller om de bara vill medvetandegöra frågan i största allmänhet (vilket givetvis är lovvärt).

En av de stora frågorna här är ju hur Barack Obama och Hillary Clinton respektive kan tänkas slå an bland svarta väljare, och hur de kommer att positionera sig gentemot desamma. (Många skulle nog helst av allt vilja rösta fram Bill Clinton om de bara kunde.)
Självklart finns det ett stort nyhetsvärde i Barack Obamas person och bakgrund! En utrikeskorrespondents uppgift är att tolka verkligheten i bevakningsområdet för sina läsare, och här i USA talas det definitivt om människor som svarta och vita. Det är ju heller inte så att det inte är relevant i sammanhanget...
Dessutom, trots att QR-artikeln slår fast att "hudfärgen hamnar i förgrunden" står det ju flera exempel i texten på hur de svenska medier som gås igenom faktiskt problematiserar Barack Obamas bakgrund, eller inte nämner den när det inte är relevant.

Ja, det är knepigt med ras och etnicitet. Jag tror att det är en av de saker som förhindrar mig att komma igång med min Harlembok.
En vacker dag ska jag sluta vara lat och gå ut på sta'n och fråga vad svarta New Yorkers tycker om Barack Obama. Här i Harlem finns dessvärre motsättningar mellan afrikaner (som nyligen invandrat från olika länder i Afrika) och amerikaner som är slavättlingar, bland annat om vem som ska få kalla sig "afro american". Och Barack Obama är ju slavägar-ättling ... vilket understryker hur komplex den så kallade rasfrågan är.

Kanske var det just det Quick Response ville visa, och jag tycker att deras mediegranskningar brukar vara bra – men denna gång fick de inte riktigt till det.

/Gunilla