Frilansfrustrationer

WASHINGTON "Hergé tyckte nog inte att det skulle bli så spännande för läsarna att bara se mig sittandes vid skrivmaskinen och i långa telefonsamtal med Le Petit Vingtième förhandla om förskott och traktamenten", säger min idol Tintin med mild ironi, i Jonas Morians skojiga (och dessvärre fiktiva) intervju.

Detta som svar på Jonas fråga om varför man så sällan får se Tintin de facto bedriva journalistik, som den utsände världsreporter han är.

Tintin har såklart rätt. Frilansreporterns vardag är inte alltid särskilt spännande och storymässig. Men eftersom det här inte är ett seriealbum tar jag mig friheten att berätta att de senaste fyra (!) timmarna i mitt liv varit fyllda uteslutande av väldigt ospännande mail- och Internetstrul.

Har mer eller mindre desperat försökt sälja in olika artikelidéer från Washington, till redaktörer i Stockholm. Detta för att mina kostnader för att vara här (inte så blodigt denna gång, egentligen, men dock en hotellnatt + massvis av måltider – och taxi därtill, vilket sammantaget blir rätt blodigt för mig, eftersom jag för närvarande tvingas leva på kredit!) samt mina allmänna overhead-kostnader för att liksom leva och vara medborgare (=betala in skatt) ska få någon motsvarighet på intäktssidan.

Hittills har jag dessvärre fått artiga "tackmennejtack" på i stort sett alla idéer, trots att de varit så i mitt tycke storartade att de handlat om Raoul Wallenberg och kongressen och immigration och hemlandssäkerhet och sådant – och försöker därför idag smått desperat langa iväg idéer till andra redaktörer, inklusive till specialtidningar som jag aldrig hade hört talas om så sent som igår.

Men det blir naturligtvis alltför kort varsel för att ta helt nya kontakter, eftersom jag åker hem i eftermiddag. Man kan inte begära att redaktörer som aldrig förr hört talas om mig ska köpa in stories med vändande mail. Försöker också kommunicera med de tilltänkta intervjupersonerna, för att förklara varför de dessvärre inte befanns tillräckligt intressanta och nyhetsmässiga av redaktörerna.

Jag lider ju inte precis av att vara i Washington, så det är ändå skojigt att vara här! Jag gillar att hänga i huvudstaden då och då. Utnyttjar tiden åt att träffa vänner.
Men nu har jag ägnat flera dyrbara morgontimmar bara åt att försöka tömma min fullproppade maillåda! Inte kul. Hade tänkt komma iväg "hemifrån" vid 8-tiden, men nu är klockan 11.40 och jag sitter fortfarande och försöker komma tillrätta med Telia webbmail. Tintin ska vara jävligt glad att han slapp Telia (eller om det är de lokala servrarna i Washington som krånglar). Hans liv innehöll ju sina frustrationer, men han lyckades tydligen i alla fall få förskott och traktamenten – eller? Jonas, sade Tintin något om hur det brukade gå med förhandlingarna med Le Petit Vingtième? Eller vem som annars finansierade hans uppehälle?

Nu ska jag dra på vapenförsäljningsmässa i Ronald Reagan Center! Kanske någon söker flerspråkiga och välutbildade blivande frilans-spioner.

/Gunilla