Gamla stan på nätet och i telefonen

NEW YORK Ah, jag inser att jag är sentimental och nostalgisk, men idag blev jag faktiskt alldeles tårögd över att höra Tyska kyrkans klockspel...

Jag längtar sällan hem, utan trivs ganska bra där jag för tillfället befinner mig (var det än råkar vara) – men just kyrkklockornas ringningar i Gamla stan hör till det som jag kommer på mig själv med att längta efter, ofta.
Harlem är ju fullkomligen nerlusat med kyrkor, och det är häftigt att gå förbi utanför eller vara med när kyrkorummet fylls av gospel, vare sig det är gudstjänst eller körrepetition. Men annars låter de inte mycket. Min granne i Stockholm Tyska kyrkan hörs av varje kvart, och med vackra klockspel fyra gånger om dagen (klockan 8, 12, 16 och 20) – och jag saknar verkligen det. Dessutom vet jag alltid ungefär vad klockan är!

Idag utlöstes Gamla stan-nostalgin av att jag kollade på fantastiska lediga lägenheter (ring mig om ni behöver ge bort några miljoner!) på Madeleine Norlings hemsida. Mitt fina hus syns på några av bilderna som ligger där just nu ... och en halvtimme efter att jag konstaterade det ringde min granne Birgitta från Kindstugatan – vilket hon pratat länge om att hon ska göra, men vilket aldrig tidigare hänt.
Mitt i samtalet fick jag be henne vara tyst ett tag, för då var klockan 16 och Tyska kyrkan gick igång där i luren. Och jag märkte hur mina ögon blev alldeles tårfyllda...

/Gunilla