Äta bör man, annars dör man

WASHINGTON D C När det var dags att äta middag kollade jag i en guidebok vid receptionen. Och den rekommenderade restaurang som låg allra närmast visade sig vara en kvarterskrog med fransysk meny, sympatiska priser och uteservering: Petits Plats.

Så dit gick jag, och åt bouillabaisse och crème caramel (två av mina favoriträtter). Vid ena grannbordet satt en grupp brasilianare och vid det andra ett gäng ryssar, så jag fick också lyssna till mina favoritspråk medan jag åt. Washington är minsann en internationell stad (om än inte på samma vis som New York)!

Efteråt gick jag in i matsalen och kikade på alla uppsatta recensioner och tidningsurklipp. Intill omdömet från restaurangguiden Zagat satt ett inramat brev: Det var från Condoleezza Rice och Stephen Hadley, dåvarande säkerhetspolitisk rådgivare respektive biträdande sådan. De hade använt Petits Plats för representation i något sammanhang i juni 2003 och skrev nu ett officiellt brev för att tacka. Kul, för det var inte alls det slags ställe som jag föreställde mig att Vita huset skulle komma på tanken att använda officiellt.

Brevets undertecknare gav en försmak om morgondagen, liksom Carl Bildts blogginlägg som antyder att han gått och lagt sig att sova för länge sedan*) – vilket också jag borde göra...

/Gunilla

*) Det står 3.03AM, men inlägget kom först upp strax efter 23 ... och nu är klockan snarare 02.03. Oh, well.