Taxichaufförer gills inte som lokalbefolkning

NEW YORK Det finns ett klassiskt misstag inom utrikesjournalistiken: att använda taxichaufförer som källa.

Taxichaufförer är ofta inskränkta, konservativa, rasistiska, fördomsfulla, misantropiska – något i den stilen påstod faktiskt åtminstone min lärare i utrikesjournalistik på JMK.

Så kan man givetvis inte avfärda en yrkeskår med miljoner människor! Men man kanske inte ska använda dem som de enda representanterna för en lokalbefolkning heller.

Självklart är taxichaufförer bra om man vill stämma av läget på vilken plats i världen som helst (utom i New York, här har de aldrig någon som helst koll på något). Men för god journalistik gäller att man ska ha så många källor som möjligt. Att intervjua taxichaufförer bör på sin höjd vara ett komplement till flera andra intervjuer.

I vilket fall som helst: Inget signalerar journalistisk slapphet och/eller extrem tidsbrist så mycket som att ha med en taxichaffis' citat explicit i reportaget (om han/hon inte säger något extremt kärnfullt, eller om texten handlar om exempelvis trafikmiljö eller småföretagande).

Veckans affärer har skickat en reporter till Ilulissat, staden på västra Grönland där jag var för två år sedan (man kan också läsa det jag bloggade då). Han upptäcker att hans taxiförare till skillnad från de utländska klimatforskare han talar med hoppas på oljefyndigheter, mindre is och mer värme. VA-reportaget är välskrivet och intressant – men några andra grönlänningar än taxichauffören syns inte till (i alla fall inte i just denna text, kanske kommer det fler?).

Jämför med Washington Post, vars reporter i sitt Ilulissat- och Qaqortoq-reportage intervjuar fårfarmare, fiskare, en minister och alla möjliga andra i lokalbefolkningen. Det blir faktiskt bättre! (Tipstack: Gunnar.)

Jag erkänner dock gärna att jag hade det knepigt med mina samtal med folk i Ilulissat och Nuuk, utom när det råkade finnas någon i närheten som kunde tolka. Annars försökte jag tala riktigt långsam och "danifierad" svenska, och hoppades få svar på danska. Men det var ... svårt! Liksom VA:s reporter hade jag med flera klimatforskare i mina texter, fantastiska Bob Corell bland annat, samt talade liksom WP med den italienske turistentreprenören i Ilulissat. Så kan det gå.

Och jag ska villigt erkänna att jag också borde ha talat med den där taxichauffören, eller med en och annan fårfarmare som tydligen hoppas på högre temperaturer – den vinkeln missade jag faktiskt. Mina fiskare och säljägare med mera var helt klart lite mer skeptiskt inställda till det varmare klimatet. Ett av mina reportage finns här, för tidningen Miljöaktuellt (se omslagsbild, av mig, nedan).

Ah, det vore roligt att åka tillbaka till Grönland och göra fler reportage. För två år sedan var det så svårsålt; nu är det kanske annorlunda..!?

/Gunilla