Familjeliv i Harlem (eftersom alla frågar)

NEW YORK Till Jessika, Lina och alla andra som brukar vara ruskigt nyfikna på hur det går med mina vampyriskt lagda slackerbohemer till inneboende kan jag meddela att ingenting särskilt händer just nu.

I slutet av juli sade jag upp dem med två månaders uppsägningstid, vilket innebär att de borde vara ute den 30 september. Men sedan jag kom tillbaka för tre veckor sedan har de inte sagt ett pip om att flytta, eller om att de alls letat ny bostad eller något annat!

När mina föräldrar var här konverserade de mycket med mina inneboende (som mamma kallade "älskvärda") men inte ett ord om att de är på väg någon annanstans med sina liv hördes av. Och de har inte precis börjat packa ihop sitt bohag eller så.

Jag tolkar dock inte detta som att de inte tänker flytta ut snart – utan som att de är smått excentriska typer som inte alltid beter sig som alla andra. Eller att de inte riktigt löst sin boendesituation, och inte vill ta upp den förrän allt är klart (och att de tänker bo i sin bil, om det hela inte löst sig till månadsskiftet).

Några små tecken att försöka tolka som bostadsspaningar finns dock i skyn. Som att en av dem av annars oklara skäl befann sig i Kingston, upstate New York, i söndags. Och att jag idag – när jag råkade kasta ett öga på hans datorskärm – kunde notera ett färskt mail från den fastighetsmäklare i Kinderhook, vars visitkort suttit på vårt kylskåp i flera månader – med rubriken "A good opportunity in Hudson". Så den som vill kan ju försöka hitta vad det skulle kunna innebära på mäklarens hemsida. (Själv hittar jag ingenting som verkar stämma just där, men noterar att de måste söka sig rätt långt bort från New York City för att hitta något överkomligt – som att flytta från Stockholm till Vintrosa-trakten, typ).

Nu vet jag att vän av ordning frågar sig varför jag helt enkelt inte frågar mina kära vampyrer om deras planer. Många jag träffat de senaste veckorna har i alla fall frågat, mycket undrande... Well – jag har ju liksom sagt upp dem och bett dem flytta. Det är mitt senaste bud i ärendet, och så tycker jag att det får vara upp till dem att komma med nyheter. Och vill de inte prata om hur det går med husletandet, så slipper de. Det är min inställning. Eller så är jag bara konflikträdd?!

Annars är det så att jag av många olika anledningar är tämligen pank för närvarande. Det enda som håller humöret uppe på den privatekonomiska fronten är dollarkursens rörelser. (I like! När jag betalade min enorma hyresdeposition och de ännu mer enorma universitetsavgifterna här stod dollarn annars i uppemot 11 kronor.)
Flyttar mina inneboende får jag den 1 oktober en hyreshöjning på sisådär 260 procent i ett slag; ökade kostnader för telefon, el med mera oräknade. Slå det, den som kan! Så blir de kvar en månad till eller så är det faktiskt inte hela världen. Då kan jag köpa en ny dator för hyrespengarna istället, utan att behöva ta det på krita.

/Gunilla