/Gunilla
21 September 2007
Per Morberg-intervjun
NEW YORK Det här är ju onekligen en fantastiskt skojig intervju! Det är få misslyckade intervjuer som blir så där lyckat misslyckade. Notera den roliga kontrasten mellan fotosmil och intervjuton.
Etiketter:
God journalistik,
Mediekritik
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Är det här en intervju i din smak?
ReplyDeleteStefan
Är det här en intervju i din smak?
ReplyDeletehttp://www.aftonbladet.se/nyheter/article839155.ab
Stefan
Äh, jag tar tillbaka frågan. Så kul var det ju inte att han avslöjade lögnen om Filippa.
ReplyDeleteS
Heh...tänk om alla var så befriande avslappna som Morberg! Skönt att se en snubbe som är så pass trygg i sig själv att han inte behöver lisma för en usel reporter som ska göra ännu ett dussinreportage!!
ReplyDeleteMera Morberg! :)
Peter,
ReplyDeleteJag håller med dig, men det är ju ändå en aning fånigt – kom igen, det är ju bara ett TV-program, liksom. Reportern var inte ute efter att få honom att tala om förhållandet till sina fem barn eller så. Men visst blev det mycket roligare så här!
Jag har varit med om att intervjua en person som var riktigt otrevlig (troligen på grund av att han var stressad och hade mycket att göra i den vevan, en beskrivning han själv dock inte alls höll med om). En stor kontrast till den fantastiska människa han beskrivits som i femtusen texter. Jag har aldrig någonsin känt mig så psykad i en intervjusituation tidigare (eller senare).
Jag frågade redaktören hur jag skulle hantera materialet, men han konstaterade att alla intervjupersoner i samma kategori stressar och har för mycket att göra, och att läsarna förmodligen skulle få kollektiv hjärtattack om man gestaltade det för tydligt för dem. Och att jag blivit psykad/utsatt för otrevligt bemötande var ju inte sååå intressant i sig. Så det blev ännu en förljugen text om hur fantastiskt duktig och framgångsrik denna människa är.
Stefan,
ReplyDeleteJa, det var en skojig intervju! Jag håller med om allt jag någonsin sett Fredrik Reinfeldt säga om medielogik, och det är bra och intressant att han ofta reflekterar öppet över det.
Någon kanske kan utveckla det där med mandelmusslorna..? Påstods det någonsin i Ameliareportaget att Filippa Reinfeldt hade bakat dem själv? Eller har det uppstått i någon slags kollektiv vanföreställning efteråt? Frågan måste utredas!
Nja, jag läser inte Amelia om jag inte snubblar över den. Men som jag förstod det så "dementerade" han nästan samtidigt som artikeln om madelmusslorna kom. Inte så vanligt tror jag utan de flesta spelar med i historien.
ReplyDeleteStefan
Min mycket vaga minnesbild av mandelmusslorna var att de presenterades som något som måste finnas med på familjen Holmbergs (Filippas flicknamn) julbord, men att det var någon svåger eller mor eller nå't som bakade/gjorde dem.
ReplyDeleteDet står ju till och med i rubriken att det var mandelmusslor à la Filippas mamma!
ReplyDeleteOch nja, själva intervjun är kanske inte i min smak, men svaren är det... Hur intressant är det att intervjuaren har chokladrester mellan tänderna? Inte alls, eftersom du frågar mig. Samtidigt är det alltid en konst att få bra intervjusvar, så där samspelar både intervjuare och intervjuperson.
ReplyDelete