WASHINGTON Jag har den senaste tiden jobbat med ett rejält resereportage som jag velat skriva i flera år, och som en begåvad redaktör "förstod" poängen med. Det handlar om en speciell plats i världen som jag känner varmt för. Mycket prestationsångest blir det, med sådana texter – man vill liksom inte förfuska det tillfälle man råkat få.
Till sist blev resultatet ganska bra, efter ett otal omskrivnngar och finputsningar, och det kommer nog att bli fint i tidningen (RES) eftersom det finns fantastiska bilder (av fotografen Karl Melander, och då kanske ni gissar att allt handlar om Haiti).
Men aaaahhhh – vilken tomhetskänsla man känner, efter att ha skickat iväg ett sådant jättejobb! Jag vill bara fortsätta peta och finputsa – och det kommer jag säkert att få tillfälle till, eftersom jag bett att få kolla på sidskissen så att jag kan skriva bildtexter... Det tar aldrig slut!
Kul blir det, hoppas jag, att komma till Haiti och visa upp det tryckta för den ende person som är explicit intervjuad i texten. Håll utkik i tidningsbutikerna i ... november..? Det är också då jag hoppas kunna resa till Haiti härnäst; artikelbeställningar emottages från och med nu.
/Gunilla
06 September 2007
Post deadline withdrawal symptom
Etiketter:
Haiti,
Journalistisk transparens,
Metajournalistik,
Min journalistik
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment