Det var då (?): "People, color and action"

NEW YORK Ska alltså försöka avhålla mig från att skriva om mediebranschen, och rensa mitt skrivbord istället. Jag var på en paneldiskussion om krigsrapportering (framför allt i Irak) häromveckan här i New York – i arrangemang av korreklubben Frontline i London – och blev mest deprimerad, men kanske skriver jag ihop något därifrån en vacker dag. Eller inte, känns lite daterat just nu.

Staffan Heimersons föredragning i Stockholm nyligen – i Armémuseets serie Krig och media – hade nog inte gjort mig mindre nedslagen, av Dick Erixons referat att döma, trots att den tycks ha innehållit en hel del härlig korre-och Hemingwaykomplex-romantik. Smakprov:

[Heimersons] roligaste minne är när han stod i Managua, Nicaragua, och tar emot gerillaarmén som intar staden sedan diktatorn Somoza flytt 1979. Han minns Hemingways berättelse om hur han, när Paris befriades från nazismen, tog befälet för att befria Ritz vinkällare. Därför välkomnade Heimerson gerillan till Managua och ledde dom till Somozas bunker, där Heimerson någon vecka tidigare intervjuat en full Somoza.
Denna sorts journalistik är utdöd. De som likt Heimerson säger: "det gäller att gilla läget. Man måste stå ut med att plågas." Han berättar också om de kollegor han känt och som blivit dödade i jobbet. För en krigskorrespondent gäller det att endast rapporera det man ser och det man upplever. Hans måtto har varit: "People, color and action". Det som gör en bra story är att skildra människor man möter, göra det färgstarkt och driva berättelsen framåt med att beskriva vad som händer.
Heimerson har sedan 1969 bevakat uppemot 25 krig och han funderar på hur i hel-te Aftonbladet lät honom åka ut i världen och rapportera från krig som ingen brydde sig om. I dag finns ingen utrikesbevakning alls. Och när något händer, som Libanonkriget förra sommaren mellan Hizbollah och Israel, blir det "slaskrapportering". Man fokuserar på svenskar som klagar över dåliga färjeförbindelser. Och under senaste Irakkriget åkte SVT och TV4 hem.
I dag är utrikesbevakningen totalt nedrustad i svenska medier. "Världen är på väg att bli en vit fläck på svenskarnas karta", säger Heimerson.

/Gunilla