Fredagskväll i Harlem

NEW YORK Idag har varit en helt misslyckad dag som fick avsluta en jobbig vecka. Jag har knappt sovit ordentligt en en enda natt, som bäst halvsovit några timmar i stöten, eftersom det har varit en anhopning av deadlines. Var och en av artiklarna har inneburit en mängd kontakter med intervjupersoner – för att inte tala om, i vissa fall, deras jobbiga assistenter – och alla vill givetvis läsa och godkänna sina citat och helst allt annat också. Förresten, somliga vill helst av allt skriva artiklarna själva.

Så det har varit ett evigt mailande och ringande fram och tillbaka. Ena stunden har jag hamnat i Washington, den andra i Åre, den tredje i Lund.
De flesta av artiklarna blev till sist klara – utom den största av dem alla, cirka 15 000 tecken, som måste dras några varv till (med fler intervjuer och rentav en brunch på söndag, då jag ska få lära mig vad ämnet egentligen handlar om).

Inatt vid 3-tiden kollapsade jag av trötthet, gick upp vid 6-tiden för att få iväg något som var klart innan jag kollapsade igen – och vaknade med ett ryck vid 11-tiden.

Då hade det dykt upp ett mail från svenska FN-delegationen, som gick ut på att Jan Eliasson skulle hålla presskonferens om Sudan. Hade de ju kunnat berätta igår, så hade jag kanske kunnat ordna med ackrediteringspapper i tid.
Jag kastade mig i alla fall ner till FN, eftersom det verkade vara ett bra tillfälle att hänga lite där och kanske rentav hämta upp min förlorade dator. Men jag fick inte min ackreditering förnyad utan rätt intyg, kom alltså inte ordentligt in i byggnaden – och upptäckte såklart att jag i brådskan inte hade fått med mig strömkablarna till min dator.

Så allt var helt misslyckat – jag satt kvar i FN:s allmänna entré så länge strömmen räckte, vilket inte var så länge. Videochattade med en av de mottagande chefredaktörerna, vilket var roligt så länge det varade. Men fick inte tag på vare sig den ryska FN-diplomaten som tagit hand om min dator eller någon av de hemliga källor, hehe, som jag hade tänkt träffa. Och ingen Jan Eliasson-presskonferens (vad den handlade om kan ni läsa här). Sedan försvann även resten av dagen på något mystiskt vis. Men jag hann med att på vägen hem sitta en liten stund i eftermiddagssolen i Bryant Park, med en power smoothie och dagens New York Times – alltid lika trevligt.

Nu ska jag iväg till en bar på Upper West Side och hämta upp – tro det eller ej – min dator! Inser att jag glömt berätta den storyn här, sorry. Men det är inte så spännande, utan mest jobbigt – man kan nog lugnt räkna med att detta elände (mitt eget slarv) kostat mig många tusentals dollar.
För att inte tala om hur irriterande det var att inte ha datorn på plats i Stockholm i julas, eftersom den innehåller massor av dokument till min deklaration och annat samt fotografier som skulle ha blivit julklappar. Ett antal kurirer stod beredda att ta den med från New York, men logistiken fungerade inte riktigt. Oh, well. Nu måste jag dra – en rysk FN-diplomat väntar mig alltså på en bar, och det åtminstone låter ju spännande.

/Gunilla