Midwest gillar också Obama

NEW YORK Jodå, jag smet iväg på valvaka. Man måste ju äta, och varför inte intaga sin seafood gumbo-middag samtidigt som man kollar på CNN (jag har fortfarande inte skaffat TV-abonnemang och kan inte kolla på TV hemma).

Jag kom in på Baton Rouge i Hamilton Heights/Sugar Hill (en del av Harlem som vetter mot Washington Heights) vid 11-tiden eller så, samtidigt som Barack Obama höll kvällens tal i Chicago.
Det var långt och fint, och så gott som alla på den lilla restaurangen lyssnade helspänt och rördes till tårar – men sedan vred personalen upp diskomusiken på högsta, så jag missade alla analyser och grejer i studion. Eller rättare sagt, jag såg pundit-diskussionerna, men hörde dem inte – så jag fick själv hitta på vad de troligen sade.
Hittills har jag inte tänkt ut någon bra förklaring till varför Hillary Clintons seger i Kalifornien var så stor (med ganska många röster räknade) samtidigt som CNN:s prompter tutade ut att vallokalsundersökningarna visade att Clinton och Barack Obama låg lika.

Oh, well. Nu är jag hemma vid radion igen.

Annars kändes kvällen som ett barnkalas: alla (kandidater) fick påsar (delstatsvinster)!

Minsta överraskningen: att Mitt Romney fick snudd på 90 % i Utah. Fast jag gapade i alla fall över siffran.

Allra största överraskningen (tycker jag, men jag har inte sett/hört andra kommentarer om detta ännu): att Barack Obama fullkomligt krossade och utklassade Hillary Clinton i en helvit och superdemokratisk delstat som Minnesota – med 67 mot 32 %! Vem hade kunnat tro något sådant?! Inte jag, i alla fall. (Jämför med opinionsundersökningar som denna, vilka jag i och för sig inte hade koll på, som visar tydlig Clintonvinst.) Iowa var uppenbart ingen engångsföreteelse. (Uppdatering: Anders Mellbourn missar i denna intervju det där med Minnesota, trots att där är proppfullt just av demokraternas kärnväljare som han talar om. Och där finns lika många delegater som i Missouri. Slutnördat!)

Nu, åter till saltgruvan.

/Gunilla