Starbucks i Shinjuku

TOKYO Ni tycker säkert att det är vanvördigt, men jag har tillbringat en hel del tid av min ack, så korta Japanvistelse på Starbucks. Kanske borde man hänga på tehus i Tokyo eller något annat inhemskt, men jag har nog vid det här laget klarat av fyra Starbucks-sessioner på mindre än tre dagar.

Det handlar inte om att jag lider av New York-nostalgi eller så, utan för mig är Starbucks i hög grad förknippat med [att jobba i] Asien. När jag vistades i Peking 1999–2000 var Starbucks en av de få allmänna platser i sta'n där man kunde sitta och skriva, så det gjorde jag. När jag flyttade till New York hösten 2000 gick jag till Starbucks mest av ren Peking-nostalgi!

Såväl Manilla som Tokyo är fulla av Starbucks. Jag är ju inte här i Tokyo för att turista i första hand, ej heller för att göra särskilt många Japanstories – utan måste sköta mitt löpande arbete med deadlines, artikelbeställningar, kommunikation med redaktörer i Stockholm och planering med fotografer och intervjupersoner back home in the States. Och det passar bra att göra på Starbucks. Sedan får det vara hur vanvördigt som helst att lyssna på brasiliansk bossanova och dricka caramel espresso macchiato Seattle style när man är i Japan.

Förutom att Starbucks har tillhandahållit koffein har jag lyckats hitta trådlösa nätverk på de Starbucks jag varit på. Dessvärre har man inte fått använda några som helst eluttag av de ytterst få som funnits, det har ofelbart kommit fram sur personal och sagt till att jag måste dra ut sladden. Så nöjet är kortvarigt, och arbetet därmed inte helt effektivt (för att inte tala om hur ineffektivt allt blev när mitt mailprogram kraschade igår).

Några tehus har jag alltså inte besökt. Däremot har jag hunnit med flera stycken riktigt sympatiska och mycket japanska restauranger. Får berätta mer om min tid i Tokyo vid tillfälle, men tillsvidare kan jag bara säga att det är fantastiskt med färsk sashimi!

/Gunilla