Annina om den eländiga mediebranschen

NEW YORK Läs Annina Rabes jeremiad över Journalistförbundet, och över "skinnvästarnas, prillornas och de rutiga skjortornas imperium"! Utdrag:

... det finns ganska många journalister i branschen som inte har fullt så stor anledning att vara självgoda. Ganska många som snarare borde skämmas för att se sig själva i spegeln. Hur det kan med självklarhet alltid anses som seriösare att göra t ex dålig kvällstidningsjournalistik (och ja, det finns bra och välskriven kvällstidningsjournalistik också) och skriva som en kratta, än att skriva bra livsstilsjournalistik eller kulturjournalistik kommer för evigt att vara en gåta för mig.
(– – –)
Ska vi däremot sätta vår journalistiska heder på spel och skriva i kundtidningar är det inte sällan för arvoden som ligger på lägre nivå än de etablerade medierna. Okej, jag kan ha all förståelse för att Lyrikvännen inte har pengar att betala några stora arvoden, men när de ringer från ett kundtidningsföretag och ber en att för ett stort företags räkning i en "lite kul spaning" kartlägga "bostadssituationen i Sverige" för 1 500 kronor*) inklusive sociala vet man faktiskt inte om man ska skratta eller gråta. Ibland ombes man ha förståelse: "Du förstår, det är så låg budget på det här projektet" och då förväntas man tycka synd om Absolut vodka eller vad det kan vara för stackars företag som är så fattigt.

Orsakssambandet mellan fackförbund och låga frilansarvoden från kundtidningsförlag som vunnit upphandlingar genom pressade anbud (och vet att de alltid kan få desperata journalister att skriva för dem, för arvoden som reklamskribenter troligen inte skulle resa sig ur sängen för) har väl aldrig klarlagts helt. Så sker inte här heller – men i alla fall.

Ni bör för övrigt alltid läsa Anninas jeremiader (och allt annat hon skriver också, förstås!).

/Gunilla

*) Detta motsvarar mindre än två timmars arbete, enligt SJF:s minimirekommendation för frilansar med F-skatt.