Tio dagar av öppenhet hade svept igenom landet och det verkade som om utländska journalister skulle kunna rapportera fritt.Situationen i Zimbabwe är verkligen vidrig. Jag har aldrig varit där, däremot träffade jag på enstaka flyktingar från landet när jag var i Kapstaden för ett år sedan. Det som gjorde störst intryck var reportage i en sydafrikansk tidning om hur matbristen och de höga livsmedelspriserna påverkade människor.
– Men samtidigt som jag landade slog beväpnad kravallpolis till mot ett hotell där många utländska journalister bor. På ett ögonblick förändrades allt, säger hon.
I stället för att kunna intervjua och rapportera hem till Sverige blev hon och några andra svenska journalister från Sveriges Television, TT, TV 4 och Sveriges Radio sittande i ett hus utan att kunna gå ut. Risken att bli gripen var för stor. De rapporter hon lyckades lämna skrev hon anonymt.
Utländska journalister är kanske dem det minst av allt är synd om av alla som vistats i Zimbabwe på sistone. Fast nu råkar ju denna blogg handla rätt mycket om frilansjournalisters arbetsvillkor.
Flera av de nämnda journalisterna är såvitt jag vet frilansar, ej anställda av de uppräknade mediebolagen (undantag: Sveriges Radio). Hoppas att deras kunder backar upp dem för de stora utgifter det kan innebära att bli kvar flera extra dagar i ett land! Kanske har det fungerat väl i detta fall, jag har ingen aning – men ofta tar man rätt stora ekonomiska risker som frilans. Att resa i Afrika är dyrt.
När jag var i Haiti häromåret ("Västra Västafrika", som jag kallar det!) och blev kvar en vecka extra sedan alla flyg ställts in på grund av oroligheter skickade jag halvdesperata mail till några uppdragsgivare, förklarade situationen och bad dem beställa fler av mina föreslagna stories (så att jag skulle kunna klara de extra kost- och logiutgifterna som uppstod). Men jag minns inte ens att jag fick några svar pa de mailen... Fast Zimbabwe är nog lite hetare nyhetsstoff på redaktionerna än vad Haiti varit.
/Gunilla
No comments:
Post a Comment