Obama inte alls utan chans

NEW YORK Idag är det så soligt och vackert i New York att man nästan tycker lite synd om alla stackars människor som firar Memorial Day-helgen i något faux chateau i The Hamptons (ah, det är säkert fint väder där också).
Jag har lite dåligt samvete för att jag inte befinner mig i Central Park för närvarande, men å andra sidan skulle jag få ännu sämre samvete om jag inte genast tog tag i skojiga plikter såsom strykning och diverse artiklar. Har i alla fall bakat en smulpaj med rabarber, äpplen och kanel idag, alltid något! Och lyssnar på radions swingjazz med glättiga vokalissor. Bara ett glas vitt vin som fattas.

Innan jag börjar göra något vettigt måste jag faktiskt ta itu med att blogga om några tidningspåståenden som jag inte riktigt tycker stämmer, som att "McCain's greatest chance lies in the fact that no pundit thinks he has a chance" som The Australian skriver eller att det skulle ha ansetts "absurt" att John McCain skulle kunna vinna i höst, som Politico påstår (en artikel som sedan förklarar varför det trots alls inte är absurt), citerad av SvD:s P J Anders Linder som i sin blogg skriver att "John McCain inte alls /står/ utan chans".

Kanske har jag läst alldeles för mycket Clintonspinning på sistone, men jag tycker inte alls att det beskrivits som särskilt självklart någonstans att Barack Obama skulle kunna vinna presidentvalet mot John McCain speciellt enkelt, utom möjligen hos Lennart Frantzell/Det progressiva USA och andra Obama-entusiaster. Trots att så många väljare är hjärtligt trötta på republikanerna, trots att samma parti sällan vinner mer än två val i rad, trots Obamas kampanjkassa och mediehype etc etc.

Tvärtom tycker jag att det den senaste tiden handlat himla mycket om hur alla vita, lågutbildade och mer eller mindre bittra (Reagan-/Nixon-)demokrater i nyckeldelstater som Pennsylvania och Ohio kommer att rösta på McCain, eftersom de av olika skäl är misstänksama mot Obama. För att inte tala om alla sura Hillary Clinton-anhängare. Särskilt när det stormade som värst kring pastor Jeremiah Wright och när Clinton drog fram över Appalacherna såg det mörkt ut för Obama i november månads presidentval, trots att det var lugnt med själva nomineringen. Och till det kommer naturligtvis att John McCain har en så genuint amerikansk utstrålning, han är liksom grabben/gubben hela da'n.

Se bara hur Electoral Votes karta (som, byggt på opinionsmätningar i varje delstat) såg ut den 1 april:


Dyngstryk för Obama! 324–205 till McCain. Sedan har läget förstås ändrats lite hela tiden, och opinionsmätningsställningen finns lagrad dag för dag på Electoral Vote (klicka på "previous/next report" på sajten, eller ändra datumet i url:en. Men se bara hur kartan ser ut nu, knappt två månader senare:


Plötsligt är det Obama som leder mot McCain, även om det är på kniven med 266–248 och ett läge så jämnt att det egentligen mest av allt står och väger. Bland annat har det faktum att Obama faktiskt blivit starkare i Pennsylvania och Ohio bidragit, trots all Clintonspinning om att bara hon kan vinna de delstaterna. (Se dock hur mycket mer Clinton skulle slå McCain, också enligt Electoral Vote. Hon vinner med 319–202 just nu. Notera även att McCain har stärkt sin ställning i Florida och Texas.)

Så jag håller inte med om lägesbeskrivningen, att McCain först nu skulle anses ha någon "chans". Fast med detta soliga väder tänker jag inte sitta och leta fram artiklar som bevisar och belägger detta.

Det är alltså mest av allt väldigt jämnt. Ett exempel: Den andra kartan ovan ger McCain segern i Michigan. Enligt opinionsmätningen där "vinner" han dock mot Obama blott med 45 mot 44 %. Skulle Obama ta Michigan och allt annat vore oförändrat så är ställningen plötsligt 283–231. Med andra ord skulle exempelvis en riktad valkampanj i ett förortsområde i Detroit kunna betyda enormt mycket. Vilket är anledningen till att båda partierna ägnar så mycket möda åt att kartlägga väljargrupperna in i minsta detalj (läs mer om detta här).

Det enda man kan säga är att det 1) som vanligt är väldigt svårtippat och att 2) massor av saker kommer att hända det närmaste halvåret som förändrar kampanjdynamiken (valen av vicepresidentkandidater, det ekonomiska läget, diverse skandaler och knäppa uttalanden, Irak, diverse inrikespolitiska frågor etc) samt 3) nya delstater kommer att hamna i fokus som "swing states", till exempel Virginia och Indiana och 4) det blir väldans spännande.

En anledning till det sistnämnda är att både Obama och McCain fortfarande är att betrakta som under dogs.

Nu åter till berget av ostrukna kläder – eller kanske ut i solen med mig.

/Gunilla

Bonusläsning:
Michelle Malkins kolumn om Barack Obama som "grodmaskin" (gaffe machine).
Ännu en analys om vad som gick snett för Hillary Clinton.
En gammal artikel (6 maj) i New York Times' kampanjblogg om livet ombord på Hillary Clinton-kampanjens flygplan.