Hittepåliberaler och andra liberaler

NEW YORK I förrgår kväll åkte jag ner till Midtown, ganska missmodig efter 0–2 till Ryssland och 138–143 till Sovjetstatsidéerna:


(Nå'n som kan förklara det udda antalet "frånvarande"? Borde det inte vara lika många från varje block som är utkvittade? Och varför utnyttjade inte socialdemokraterna att de inte behöver kvitta ut fler än tre, om jag förstått saken rätt är allt fler än tre bara goodwill?!) (Uppdatering: en delförklaring finns här.)

När jag kom upp ur tunnelbanan höll jag på att bli tokig. Jag kom knappt ens fram på gatan. Eftersom jag befann mig mitt i de värsta turistkvarteren fick jag tränga mig mellan horder av vad jag gissar kan vara Oklahoma- och Ohiobor som inte hade vett att röra sig framåt på trottoaren. Alla såg glada ut och förväntansfulla ut och många köade (på trottoaren, förstås) för att köpa teater- och musikalbiljetter.

Jag hade tillbringat de senaste dygnen hemma framför datorn och var ovan vid att alls vistas bland folk. Efter att ha läst vad som kändes som tre miljoner svenska blogginlägg om FRA-lagen kunde jag heller inte förstå hur människor kunde se så glada och uppsluppna ut som alla dessa amerikanska turister. Jag ska erkänna att jag råkade tänka tanken: "Hur kan ni se så obekymrade ut! Vet ni inte vad som just röstats igenom av 143 svenska riksdagsledamöter? Och det är antagligen era och er regerings säkerhetsnojor som ligger bakom!".

Nå, det var ju en ganska bra debriefing att vara barnvakt åt en 1,5-åring. Vi kollade på Times Squares visuella myller av taxibilar, reklamskyltar och skyskrapor från hotellbarsloungen och från trottoaren vid hotellets entré, och åkte i de skojiga och snabba hissarna som ligger mot hotellets ljusgård. Så här såg utsikten från hotellrummet ut:



Ni förstår att det är modiga föräldar som låter mig vara barnvakt! Men det var bara några timmar, och gick väl ganska bra. Sedan hade vi välbehövlig FRA-debriefing i hotell-loungen...

...och sedan dess har besattheten vid ämnet fortsatt för min del. Och för många andras, vad det verkar. Otroligt! Den här låten tror jag hade kommit upp på nätet redan den natt jag kom hem:


Säga vad man vill om att hänga ut Fredrick Federley och Annie Johansson när det finns många andra att hänga ut – exempelvis samtliga borgerliga partiers partiledningar, eller alla förmodat liberala ledamöter som låtit sig malas ner i Helgeandsholmskvarnen utan att likt dem alls ta strid. Men det går förstås inte att komma ifrån att det väl hade blivit ett NEJ till FRA-lagen om dessa tu inte hade kompromissat. Och denna You Tube-ballad tycks onekligen tillkommen från hjärtat. Likom rätt många av de drygt sexhundra som – i skrivande stund – kommenterat på Federleys blogg.

Ja, det är otroligt vilken aktivism som bubblar överallt! Oscar Swartz skrev i en kommentar till sin egen bloggning:

Vi har bara börjat gott folk. FRA-lagen har en massa ingredienser som gör att den håller för en lång fajt, både juridisk och med andra medel som civil olydnad. Jag tror inte vi har sett något av allt som kommer att hända. Makten kommer att bli chockad. De har förrått svenska folket. Det kokar under ytan. Jag får fantastiska mejl från människor som visar hur himla hårt de har tagit detta svek och hur mycket de är beredda att bidra för att både få makten på fall och hindra att avlyssningen sätts i verket. Jag kommer att publicera en del senare.
Personligen anser jag att Federleys tid som politiker skall vara slut. Det han gjorde är precis så'nt som gör att politkerförakt finns. Att få honom på fall är en symbolisk handling mot politikens regler.
Givetvis skall de andra, inklusive Reinfeldt, kritiseras. Om inte annat kommer domen på valdagen. Han kommer att gå till historien som Sveriges sämste statsminister genom tiderna. Som bedrev en ej förankrad maktpolitik som sedan inte ens genomfördes. Det finns gott hopp om att FRA-lagen aldrig kommer att kunna genomföras i Sverige. Inte om engagemanget och viljan finns. En demokratisk stat KAN INTE genomdriva en kidnappning av hela folkets kommunikation om människorna inte är med på det.

Och idag biföll det amerikanska representanthuset Bush-regeringens proposition, vilket innebär att den följer Reinfeldts i spåren (eller hm, kanske egentligen tvärtom).

Jag ska skriva mer om detta, och i övrigt såklart följa upp FRA-lagen på de sätt jag kan. Det smids planer. Publicistiska planer.

/Gunilla

Pingat på Intressant.