Nörderi lönar sig dåligt (i medierna)

NEW YORK En av mina – alltför få – medkombattanter vad gäller den onda medievärldens drastiskt sjunkande frilansarvoden sjunger ut igen, och skriver dessutom om urholkade begrepp som "trovärdighet". Voilà, Lisa Förare Winbladh (utdrag):

Tyvärr är det stört omöjligt att försörja sig på att arbeta enbart redaktionellt som matskribent. Sedan jag började skriva om mat för fjorton år sedan har arvodena sjunkit drastiskt. Dessutom finns det knappt plats i media för nördiga, välresearchade artiklar och arbeten längre. Och det är sådant jag vill syssla med. Därför blir det mer konsultande i framtiden.
(– – –)
Jag tror på att man ska vara öppen med sina uppdragsgivare. Från och med idag så kommer jag därför att lista mina uppdragsgivare här till höger. På så vis kan ni själva avgöra min trovärdighet när jag rekommenderar olika produkter/inköpsställen.
Andra matskribenter väljer att ha företag och organisationer som uppdragsgivare utan att uppge det. Obundenhet och öppenhet har ersatts av något som redaktörerna kallar “trovärdighet”. Jag tycker att det är ett obehagligt ord. Det innebär att matskribenter samtidigt som de skriver redaktionellt i lönndom skapar recept för produkter och skriver advertorials (betalda artiklar på redaktionell plats).

Jag är inte helt säker på vad Lisa menar att redaktörerna lägger i begreppet "trovärdighet", men vi återkommer säkert båda i dessa frågor!

/Gunilla
som givetvis gått med i gruppen Vi som älskar Hötorgshallen, på förekommen anledning


P S Om någon undrar: jag har inga särskilt kommersiella uppdrag, utom att det då och då händer att jag skrivit uppdragstexter av journalistisk feel good-karaktär för kommersiella kundtidningar. En lista över samtliga mina kunder, om än ej helt och hållet uppdaterad i skrivande stund, finns här (skrålla ner till rubriken "Media I contribute to").