Only in New York..!
/Gunilla
09 December 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
I am an independent, traveling freelance journalist with New York and Stockholm as my bases. I write about politics, human rights, business, culture, environment, food – and whatever other news and news feature stories I can pitch. This is my diary. /Gunilla Kinn (All texts and pictures protected under Swedish copyright laws.)
Helt off topic men jag har tänkt på det här med huslånekrisen. Varför tror du att det är så viktigt för amerikaner att äga ett hus, att vara en homeowner? Varför inte en mer diversifierad bostadsmarknad med lägenheter, hus, bostadsrätter (i alla dess olika amerikanska former som co-ops etc). Varför ska det just vara hus? Eller skulle det just vara hus.
ReplyDeleteHmmmm...bra fråga! Men jag tycker inte att det är så konstigt, egentligen. Vi har ju samma fenomen i Sverige – "egen härd är guld värd", egnahemsrörelsen i början på seklet (som för övrigt inleddes bl a för att stoppa utvandringen till USA, tror jag!) och så vidare.
ReplyDeleteMen detta är förstås ett klockrent artikeluppslag – finns ju massor att resonera om på temat, både i Sverige och USA, om olikheter och likheter, om rätt och fel (home ownership, statliga åtgärder för att underlätta husköp etc)!
Det är ju förresten inte givet att det är idealt att vara hyresgäst heller. Förutom att det finns problem med dåliga hyresvärdar (slum lords) så har en hel del hyresgäster här i USA upptäckt att de bor i hus som ägs av fastighetsbolag som har problem med sina lån.
ReplyDeleteOch allmännyttan, som ju inte är så "allmän" som den är i Sverige utan avsedd för personer med sociala problem/svag ekonomi etc, har sina problem.
Men bostadsmarknader är oerhört knepiga, som marknader betraktade. Och i New York City är den väsensskild från övriga USA. Här finns till exempel gott om hyresrätter och co-ops (bostadsrätter). Det gör det inte annars, utan i övriga USA står nog valet mellan att vara hyresgäst i en privatägd fastighet eller att köpa ett eget hus (eller bo i någon stiftelseägd organisations fastigheter, om man uppfyller visa kriterier). Överhuvudtaget finns ju fler småhus i USA – byggda i utspridda förorter, vilket i sin tur har med bilberoendet att göra.
Men jag har som du märker inte tänkt färdigt, det finns säkert någon som skrivit något smart om detta! Jag ska leta lite efter länkar!
Jag har förstått att det inte är helt enkelt att bo i hyreshus i USA. Jag har vänner i Montana och i Idaho. de i Idaho har söner som när de flyttade hemifrån hyrde ett hus med roomies. Och det där med roomies var och är väl inte världens roligaste grej så jag frågade hur det är med lägenheter.
ReplyDeleteEgnahemsprincipen var väl också att trångbodda familjen som hade trängt in sju personer i en tvåa, skulle ha större yta och därtill ha råd med bostaden. En lovvärd princip.
Själv har jag bott i allra möjliga bostadsformer, från svenskt miljonprogram till min nuvarande bostadsrätt.
Med tanke på ökande oljepriser kommer med tiden bensin bli allt dyrare och det kommer medföra att det blir dyrare att pendla. Att bensin är så billigt i USA är förvånande men sedan så är ju själva samhället byggt runt tanken på bilen.
Men även med den svenska egnahemsperioden i minnet och det faktum att många, när de har skaffat sig familj och barn skaffar sig hus, så har jag haft svårt att förstå fokuseringen just på hus.
Att uppfylla kriterier för att få köpa en, vad vi nu ska kalla det men du förstår säkert vad jag menar, eller en co-op, är få förunnat. Jag tror inte att några med subprime-lånen hade blivit godkända.
Men om vi återvänder till den diversifierade bostadsmarknaden. Även här finns det ju olämpliga hyresvärdar, det finns områden där hyrorna är helt befängda men ändå är det huset som är allena saliggörande oavsett om man har råd med det eller inte.