Kritik från Vetlanda

SOLNA Jag har tyvärr inte följt Uppdrag Gransknings granskning av Fallet Louise och Vetlanda kommun särskilt noga. Jag har sett och läst en del, men ganska sporadiskt eftersom jag gjort det från New York. Som, antar jag, de flesta andra, har jag fått bilden att socialtjänsten inte klarade att skydda flickan Louise från hennes far och en uppväxt i misär.

Nu har jag förstått att det finns motbilder, som att hon mest växte upp hos sina farföräldrar. Hela granskningen har, kanske inte förvånande hos personer som fått omfattande kritik, skapat en djup misstro mot medier hos politiker och tjänstemän i Vetlanda. Läs exempelvis vad kommunstyrelsens ordförande Gunilla Hjelm skriver om den uppföljning som Uppdrag Granskning gjorde nyligen (och som jag icke sett):

Det förespeglades när reportern kontaktade kommunen i förra veckan att hon skulle komma själv, utan bisittare. Det var givetvis en ren skenmanöver, när de dök upp idag var givetvis bisittaren med, något annat hade vi inte heller förväntat oss. För er som aldrig suttit i en sådan här intervju så kan jag tala om att den går till så att bisittaren hela tiden matar på med lappar med följdfrågor på de eventuella "öppningar" som intervjuoffret lämnar. Möjligheten att ta emot hjälp från sidan på det sättet har förstås inte offret som ju hela tiden finns i bild till skillnad från intervjuaren.
(– – –)
Kunde vi sagt nej till att medverka i denna uppföljning med tanke på att vi redan tidigt förstod att inget positivt skulle komma ur den? Jag vet inte. Man är helt maktlös mot media och säger de "hoppa!", ja då får man bita ihop och hoppa. Det finns liksom inget val.
(– – –)
Skillnaden mellan en rättslig process och ett mediedrev av detta slag är att i en rättegång har du som anklagad rätt till en försvarare som kan hjälpa dig. Här står du alldeles ensam mot dina bödlar och även om du har juridiken på din sida, som i fallet med Elisabeth Hermon och Trossen, så hjälper inte det när media bestämmer sig för avrättning så blir det avrättning, och skyldig eller icke har ingen som helst betydelse.

Det där med "bisittare" var något nytt för mig! Samtidigt ska man veta att det är väldigt svårt att granska socialtjänsten, och programmet har uppenbarligen lett till bra förändringar.

I Uppdrag Granskning berättade "Louise" själv om sin tragiska uppväxt och om hur hennes liv blivit på sistone. Citat:

– Jag hoppas verkligen att socialen har lärt sig av sitt misstag och har uppmärksamhet. När de märker minsta lilla misstänksamhet, att de vet att ska ingripa på en gång, säger Louise.
Något svar på vad som gick fel, varför ingen gjorde någonting, har hon fortfarande inte fått. Kommunen har gjort en utredning, men den kommer inte fram till någon förklaring.
– Jag har alltid undrat varför de inte gjorde någonting. Jag undrar fortfarande. Jag hoppas en dag att jag får reda på det.

Tipsa gärna om länkar som belyser Vetlanda-fallet på bästa sätt. Här är en text om den utredning Vetlanda kommun beställt, och vad Janne Josefsson ansåg om den.

/Gunilla