Spaning i vallokalen i New York, i tisdags

NEW YORK Som jag skrivit tidigare hade jag inte precis hunnit förbereda mig som jag skulle vilja inför Europaparlamentsvalet. Jag hade helt enkelt inte riktigt i tid fattat att vi som röstar utomlands – vilket jag aldrig tidigare gjort – förtidsröstar, och att sista valdagen var idag. Jag tänkte lite vagt att jag skulle ha bestämt mig till den 7 juni.

Eftersom jag ändå inte visste vad jag skulle rösta på, och eftersom jag minst sagt haft fullt upp med deadlines och en massa annat denna vecka, så låg det nära till hands att röstskolka. Jag anser inte heller att det är en demokratisk plikt att rösta och förstår dem som argumenterar mot sådana tankar. Men det hindrar inte att jag vill rösta, om jag bara vet på vad.

Jag surfade runt lite här och var och tog del av andras åsikter och av somliga kandidaters manifest. Inget gjorde mig klarare, så i ren desperation mailade jag i tisdags en kompis med koll och bad att få kloka råd – vilka kom med mail efter 23 minuter! Närmare bestämt kärnfulla resonemang och en snabbanalys gällande två enligt henne lämpliga kandidater. "Hmmmm..." tänkte jag och visste fortfarande inte riktigt vare sig ut eller in.

Och så skulle jag vara på medieseminarium hela dagen, och kunde inte uppbåda engagemang nog för att lämna detsamma och ta mig till svenska konsulatet på andra sidan Midtown för att rösta. Who cares, liksom, det är ju inte så att min lilla röst skulle göra så mycket till eller från.

Men så tänkte jag på alla haitier, östtimoreser och mongoler, som jag de senaste åren vid olika tillfällen sett stå och köa i timmar i stekande sol för att få rösta i olika val. I vissa fall har de fått vandra över bergen en halv dag för att komma till vallokalen. Så jag borde väl kunna masa mig iväg, jag med.

När jag insett detta var det bara att skolka från medieseminariet, hoppa in i en gultaxi och åka mot konsulatet...
Efter viss vånda lyckades jag rösta, men om det var en blankröst eller på något parti eller någon särskild kandidat eller något annat avslöjar jag givetvis inte. (Sorry, Grynna, här får du inte mycket till hjälp.)

Ovantående bild tog jag med min dator, därav oskärpan. Den skarpsynte kan dock notera att Piratpartiet inte hade några valsedlar i New York (det hade dock både Sverigedemokraterna och Feministiskt Initiativ). Märkligt, jag trodde det skulle finnas en och annan pirataktivist här i sta'n – fast valsedlearna kanske bara hade tagit slut.

Bland de unga svenskar som rörde sig i lokalen syntes en känd moderat, och bland de valsedlar det viftades med märktes miljöpartiet (de som viftade verkade vara FN-praktikanter) och moderaterna (exilsvenskar och förmodade företagare).

/Gunilla