.JPG)
Nu inser jag att jag, trots att jag inte ens sett Alla presidentens män och trots att jag träffat Seymour Hersh (som också skrev en del om Watergate, i New York Times) och trots att jag läste en hel del artiklar om alltsammans apropå Mark Felt (eller kanske just därför) köpt vanföreställningarna och mytbilderna om scoopet, avslöjandet och Deep Throat.
"Mediesamhället var på ingång, och journalistiken behövde sina hjältar, outtröttliga fritänkare, kärva granskare på jakt efter sanningen, till hälften artister, till hälften detektiver, vars moderna oförvägenhet och kreativa kompetens kunde hota jordens mäktigaste man. Nixons presidenttid var parallell med detta mediala skov, vilket president länge stod helt oförstående inför."Missa inte Paul Frigyes reportage och artiklar om Watergate-affären i början av 70-talet i senaste numret av Journalisten!
De går inte att länka till, men om ni går till http://www.journalisten.se, klickar på bilden av omslaget i högerspalten och anger "journalisten" som både användarnamn och lösenord (öppet för alla på prov detta nummer) så kan ni bläddra er fram till allt möjligt (ss 22–26).
Bland annat en journalistturistguide till Washington och en förklaring till varför Watergate absolut inte ska betraktas som ett scoop, i bemärkelsen "enskilt, stort avslöjande". Det var snarare – enligt Bob Woodward själv – outtröttlig nyhetsbevakning och malande rapportering under en lång tid.
Men visst behöver vi hjältar.
/Gunilla
Jag har varit lite av Watergate-nörd eftersom jag pluggade i USA när böckerna började komma ut under andra halvan av 70-talet. Har nog en 7-8 böcker i bokhyllan om Watergate som du kan låna om du är i Sverige i sommar. Missa inte Blind Ambition av John Dean III, som kanske inte är den absolut bästa beskrivningen om varför, men en veritabel deckare från insidan av Vita Huset som är svår att sluta läsa.
ReplyDelete