26 September 2009

Bitter mediemedicin; Helin lär sig en läxa

NEW YORK "Nu känner jag tydligt smaken i munnen av min egna medicin," skriver Jan Helin i sina kommentarer till den intervju P1:s Medierna gjorde med honom häromdagen och som sändes idag, om Aftonbladets förortsreportage från Gottsunda, Hammarkullen och Hjällbo.

Och det är inte utan att man tycker synd om den stressade Helin, när Petter Ljunggren får honom att trassla in sig i ett resonemang om huruvida uppgiften om när en bil satts i brand var avgörande för reportagets trovärdighet eller ej.

Visst är det dramaturgiskt tacksamt när chefredaktörer/ansvariga utgivare, likt andra makthavare, gör bort sig i en mikrofon eller framför en kamera.
Men hur mycket Jan Helin än klantar sig när han vädjar om att intervjun väl kan klippas "schysst" har han faktiskt rätt i det han skriver: det gagnar inte mediekonsumenterna långsiktigt, att han ställer upp på intervjuer utan att ha fått en rimlig chans att förbereda det den ska handla om.

Petter Ljunggren har tydligen, enligt Helins bloggtext, förklarat att han inte kan göra några Pravda-mässiga intervjuer – och det är givetvis riktigt att personer som ska ställas till svar inte ska få diktera villkoren för hur de ska intervjuas (något som Mediernas nästföljande inslag, då om regeringens mest efterfrågade ministrar, handlar om). Eller göra om intervjuerna tills de blir "rätt".

Men här handlar det om att Jan Helin ska svara för sakförhållanden som han själv inte varit direkt inblandad i. Som hur det gått till på fältet i Hjällbo och (fastän det kom inte med i det färdiga inslaget) snacket på debattredaktionen. När han inte haft möjlighet att kolla upp det blir det pannkaka. Intervjuerna är förstås väldigt underhållande att lyssna på, och avslöjande! Men det måste gå att få till en kritisk diskussion med Helin, även om han fått kolla upp sakförhållandena.

Nå, nu verkar det som Jan Helin själv dragit slutsatsen att inte ställa upp på intervjuer med en väntande taxi runt knuten. Och han fick ju en andra chans av Medierna, det vill säga det blev en uppföljningsintervju.
Hoppas att han fortsätter policyn att vara öppen med sina publiceringsbeslut. För det lär fortsätta blåsa kring desamma på Aftonbladet! (Föreställ er debatten som kommer efter valet 2010. Då lär ett antal debattörer – rättvist eller ej – att vilja lägga en del av skulden på Sverige-demokraternas troliga framfart på bland annat Aftonbladet.)

Vad gäller det som Mediernas inslag handlar om i stort, huruvida bilden av att det pågår ett krig i förorterna eller ej är alltför hårdvinklad och på tok för generaliserande och dramatiserande, ska bli intressant att följa, i och med att killarna i Hjällbo/Hammarkullen får gå i svaromål i Aftonbladet – liksom skribenten Claes Petersson själv.
Killarna är knappast okomplicerade som källor. Jag kan bara föreställa mig det jidder som uppstår när en massa tonåringar samlas kring en kvällstidningsreporter.
Samtidigt blir det fel när Helin avfärdar Mediernas reportage-tes helt med att det skulle bygga på blott två av de intervjuade ungdomarna. Han bortser från den i programmet mycket kritiska journalist som tillbringat ansenlig tid i samma förorter: Björn Rönnblad, och som kallar Aftonbladets reportage för "bottennapp".

(Medierna presenterar inte Björn Rönnblad mer än som journalist, men det kan väl vara intressant att veta att han också är aktiv i Socialistiska Partiet och skriver i Internationalen. Bland annat denna mot reportaget synnerligen kritiska text: "Aftonbladets publicistiska härdsmälta".)

Dagens citat måste nog ändå bli det som en av reportagets killar framför i Medierna: "Det är som att du läser Alfons Åberg (---) som en saga!" Inte för att Aftonbladet-reportaget nödvändigt är som en saga, utan för att det är lite rörande att en 19-årig kille från Kurdistan alls har Alfons som referens.

Avslutningsvis: Jan Helin har förhoppningsvis också nu lärt sig att han i framtiden inte bör utgå från att precis allt som står i hans tidning är korrekt, bara för att ingen klagat.

Uppdatering: Se även detta inlägg hos Second Opinion, där Gottsunda-ungdomar avfärdar journalister som "lättlurade idioter". (Via Dick Erixon)

/Gunilla Kinn

4 comments:

  1. Rubriken: Jan H lär sig en läxa?

    Tveksamt om man inom media vågar skriva om eller utreda det som försgått de senaste halvåret och ta tag i Chicken Race 2 som faktiskt pågår.

    Där det handlar om marknadsföring och att sätta ett ansikte bakom ett påstående,agenda eller rubrik.

    Inte göra som Wallraff gå under jorden och verkligen undersöka. För att kunna visa på orättvisor.

    Som det är nu försöker man sälja lösnummer på påståenden och man väljer att gå i de stora förlagens koppel.

    Framtiden borde dom vara rädd om och visa att man verkligen jobbar aktivt för rättvisa och att man vågar granska både den egna byken och den politiska agendan. Både hos Shiebstedt, Bonnier mfl.

    LEroy

    ReplyDelete
  2. Så, hur många månader ger ni Helin kvar på jobbet innan han ryker?

    Jag ger honom 6-12 månader.

    ReplyDelete
  3. I beg to differ. Han är en tuffing och kommer att rida ut alla småstormar.

    ReplyDelete
  4. Han kan mycket väl vara en tuffing - om det vet jag intet. Men hans handlande med Gömda, "granskningen" av SD, "Kidneygate" och så nu detta tyder ju inte på något vidare omdöme?

    ReplyDelete