Stålstad satsar på kultur och miljö

NEW YORK I oktober i fjol var jag i Pittsburgh. Jag hade velat åka dit i många år, bland annat för att göra reportage om stadens kulturinstitutioners betydelse för att den lyckats återuppstå från industridöden.
En vacker dag kanske det blir några sådana reportage, om någon är intresserad. Häromdagen skrev jag i alla fall en liten nyhetstext om Pittsburgh, apropå G20-mötet – se nedan!

/Gunilla


New York (TT)

Vita husets val av värdstad för G20-ländernas möte är ingen slump. Pittsburgh symboliserar att även städer som varit beroende av tung industri har en framtid.
– Förr tänkte alla på stål och smog när de hörde namnet Pittsburgh. När man körde över broarna till stan kunde man knappt se den för allt sot, säger delstaten Pennsylvanias guvernör Ed Rendell vid ett pr-besök i New York.
– Många blev överraskade när president Obama lade G20-mötet hos oss. Pittsburgh har ju beskrivits som "helvetet med locket av", säger Bill Flanagan, ordförande för bolaget som sköter veckans arrangemang.
– Men vi var inte förvånade. Pittsburgh har kommit långt från det trista läget på 70-talet när allt lades ned.

Rostbältet
Delar av USA är fulla av städer på dekis sedan bil-, kol- och stålindustrins glansdagar, som Detroit i Michigan, Gary i Indiana, Youngstown och Cleveland i Ohio – och Pittsburgh i Pennsylvania.
Fast tack vare decennier av miljösaneringar, attraktiva universitet och en varierad ekonomi har just Pittsburgh lyckats vända utvecklingen. Arbetslöshetssiffrorna är något bättre än snittet för USA, och huspriserna har inte fallit.
– Folk talar om att den amerikanska tillverkningsindustrin är död. Det stämmer inte, säger guvernör Rendell.
– Vi har avancerad industri, men även bioteknik, finans- och läkemedelsbolag, advokatfirmor och vårdservice. Obama valde nog Pittsburgh för att vi är bra på solenergi, biodiesel, etanol och rent kol.

Grön profil
Miljösatsningarna passar Vita husets vision om "gröna" jobb, och G20-mötet ska hållas i ett kongresscentrum som är en av stadens 30 miljöcertifierade byggnader.
Pittsburgh visar även att kultur är viktigt för att ge gamla industriorter nytt liv. Filantroper som familjen Carnegie och andra företagare plöjde ner sina vinster i stadens kulturinstitutioner under hela 1900-talet.
– Många unga kreativa dras till Pittsburgh för att de har råd att bo där, till skillnad från i dyra metropoler som New York, säger Susan Kogar som startade klädsajten Mod Cloth medan hon var student på Carnegie Mellon-universitetet. På sju år har hon byggt upp ett företag med 85 anställda.
Multikonstnären Andy Warhol, son av staden, marknadsförs också hårt. Han drog visserligen till New York 1949, men hans verk visas i en spännande byggnad "downtown". Där ska G20-topparnas respektive äta lunch på fredag, med Michelle Obama som värdinna.
Warhol-museets chef Tom Sokolowski visar fram en skylt med en helt ny slogan: "Pittsburgh IS ART" (är konst).
Gunilla Kinn

• Staden grundades 1758 och har nu 310 000 invånare. 1,2 miljoner bor i "länet", Allegheny County. 1950 bodde 680 000 i Pittsburgh.
• 446 broar (fler än i Venedig).
• Vita 68 procent, svarta 27 procent. En stor andel av befolkningen har rötter i Tyskland, Irland, Italien och Östeuropa.
• Nyanlända invandrare fick jobb i stålindustrin under 1900-talets första hälft. Branschen stod på topp efter kriget, men kollapsade på 70-talet.
• Ett hundratal multinationella bolag, varav åtta på "Fortune 500"-listan, har huvudkontor i Pittsburgh – t ex US Steel, Heinz och Glaxo Smith Kline.
• Pittsburgh har inte haft någon fastighetsbubbla, utan en jämn prisutveckling (från låg nivå). Ett hus kostar i snitt 112 500 dollar (770 000 kronor).
• Boston-författaren James Parton beskrev Pittsburgh som "ett helvete utan lock" redan 1868 (Charles Dickens tillskrivs ofta citatet, felaktigt). I år utnämnde The Economist Pittsburgh till USA:s bästa stad att bo i.
• 3 000 journalister väntas bevaka G20-mötet.