26 May 2010

En buss jag blev glad av




/Gunilla

5 comments:

  1. Tack för alla gripande och vackra bilder från Haiti! Kul att du tagit dig dit.

    Eftersom den här bloggen jnnehållit en del jacksoniana så delar jag med mig av detta Youtubefynd: http://www.youtube.com/watch?v=MsXyDrf9HO0. Det är viserligen långt äldre, men som nån kommenterade, visst är det Josephine Baker gör förbluffande likt Michaels moonwalk? 1927 medverkade La Baker i en fransk musicalfilm, "La Revue des Revues", inspelad på och kring Folies-Bergère. Det är visserligen en stumfilm (kompades med improviserat piano vid visningar) och jag har inte sett mer än brottstycken, men den är ett fascinerande dokument över den tidens lyxiga parisiska nöjesliv. DVD-utgåvan har tydligen ett annat soundtrack, mera modernt och anakronistiskt, men visst är hon cool? Måste försöka få tag på hennes memoarer -det finns ett par franska biografier som hon själv ivrigt medverkade till men de är endast för oss som läser franska, haha, den ena är varken översatt till svenska eller engelska och den andra finns på engelska men är nästan ur press. Trots att båda verkar bra.

    Josephine fick franska krigskorset och ehderslegionen för sina insatser som informatör och kurir åt den franska motstådnsrörelsenunder andra världskriget - som uppskattad och glamourös artist kunde hon resa fritt och röra sig i sammanhang där man mötte diplomater, affärsmän och generaler, om inte från Tyskland så från Italien, Japan och andra allierade. Hon drev på för att skaffa visa och skydd åt franska och nordafrikanksa judar, med risk för att få betala det yttersta priset om det kom till fel personers kännedom. 1963 talade hon, som enda kvinna, vid Lincoln Memorial inför en halv miljon människor, klädd i den uniform hon fått som hemlig medlem i de Gaulles fria franska armé, någon timma innan Martin Luther King intog talarstolen. Parbleu, quelle femme!

    ReplyDelete
  2. Tack, Magnus!
    I essän On Michael Jackson skriver Margo Jefferson om hur han under hela sin karriär innefattade en mängd artistiska traditioner som i synnerhet svarta figurerat i, t ex vaudeville-föreställningar. Undrar om hon nämner Josephine Baker som föregångare... Jag försökte kolla igår, men boken har tyvärr inget personregister och vid en snabb koll hittade jag ingen referens.
    Hade ingen aning om detta med hennes politiska arbetet alls. Känner bara till de mytiska bananerna kring Bakers höfter.
    Ska genast kolla in YouTube-filmen!

    Kul att du uppskattar Haiti-fotografierna. Det kommer nog fler efterhand...

    ReplyDelete
  3. Ojojoj, Josephine Bakers liv är ju en riktig guldgruva, ju -- och detta blott baserat på Wikipedia-läsningen! Detta måste jag göra något av.
    Den bästa länken mellan henne och Michael Jackson är -- Diana Ross!
    Och när hon bodde i New York uppträdde hon på Plantation Club, som låg bara några stenkast härifrån.

    ReplyDelete
  4. Jo, vist är hon fascinerande. Även Edith Piaf hjälpte den franska motståndsrörelsen, det fanns t o m underjordisk verksamhet på ´nationalscenen Comédie-Francaise. Om jag minns rätt upplät en av deras concierger hemlig plats i några lönnlädor i sin skrubb för flygblad och hemlig information, och fungerade på det sättet som kontaktkvinna. Medan Baker använde osynligt bläck på sina tryckta notblad. Klassiskt! ;)

    ReplyDelete
  5. De där bananerna måste förresten ha varit ordentligt fästade för att inte ramla av. Och hon tlllät med säkerhet inte att någon kom för nära och frågade "Är bananerna fina?" ;) (kunde inte låta bli...)

    En samtida efterföljare både som sångerska och som självständig, nyfiken artist och fighter kto rasismen är DeeDee Bridgewater - även hon sedan flera år baserad i Frankrike. Såg henne på Tivoli i Köpenhamn för några år sen, sanslöst bra.

    ReplyDelete